Text: Ann-Christin Rosenholm
Bild: Dan Rosenholm (2005)
Att kaktusar kan övervintra utomhus i Mälardalen tror man inte. Inte förrän man besökt Ewa och Sven Wåhlins trädgård i Skokloster. Här frodas och till och med blommar kaktusarna. I den steniga och väldränerade marken vid sidan av huset breder de ut sig som om de vore på betydligt sydligare breddgrader. Och det är inte bara de som tycks tro att de befinner sig betydligt längre söderut än ungefär fem mil nordväst om Stockholm. Man behöver själv bara se på de jättelika druvklasarna, mognande persikorna och stiliga agavena i krukor för att man ska börja tro att man är i Syditalien.
Agave i rostbrun urna ger den lilla terrassen en sydeuropeisk stämning. Till vänster skymtar den magnifika vindruvsbågen, till höger röda klängrosor, Rosa ’Flammentanz’, i stilfull samplantering med gullnattljus, Oenothera fruticosa.
Redan när man kommer körande på villavägen utanför Ewa och Sven Wåhlins hus, tänker man att här bor det trädgårdsmänniskor. Den lilla gården mot gatan är täckt av stilrent grus och till höger syns en naturlig berghäll omsluten av vackra och ovanliga växter. Här växer bland annat ett tulpanträd med stora vackra blad som i formen påminner om tulpaner. Just det här är en pelarvariant, Liriodendron tulipifera ’Fastigiatum’, som passar utmärkt för mindre ytor och tillsammans med perenner. Den är härdig till zon 2 och frodas alldeles utmärkt här i Skokloster som är Sveriges allra nordligaste zon 2 område. Om man fortsätter att strosa runt längs den lilla stig som omger berghällen upptäcker man intressanta perenner som den mycket vackra gullgentianian, Gentiania lutea, som bär gula rörformade blommor på halvmeterhöga stjälkar under juli, och indiskt fotblad, Podophyllum hexandrum, vilken ger fina blommor i maj och hängande röd frukt framåt höstkanten.
Opuntian trivs bra i stenen tillsammans med taklök, Så bra att den till och med har gått i blom.
Nästan högst upp på hällen breder en opuntia ut sig, till synes helt omedveten om att den egentligen inte borde övervintra så här långt norrut. Men det har den nu gjort i hela tre år utan några större problem. Längre bort längs husväggen växer fler kaktusar. En del av hemligheten med de lyckade odlingarna av kaktusar och andra ömtåliga växter är att Sven och Ewa ger dem en väldränerad växtplats helt fri från stående vinterfukt. Är förhållandena på platsen inte tillräckligt bra tillsätter de grus och sand lokalt i planteringsgropen för att förbättra dräneringen. Vad gäller vinterskydd gör de inga större åthävor.
– Från början lade vi en glasskiva över kaktusarna för att det skulle bli helt torrt på vintern, men det gör vi inte alltid numera och det har gått bra ändå, berättar Ewa och Sven som båda gillar att odla nya ovanliga växter. Vi är växtsamlare, men vi vill också att miljön runt våra odlingar ska vara vacker och inbjudande. Därför vinnlägger vi oss mycket om själva designen och utförandet av planteringsytor, murar, gångar och allt annat som behövs för att göra en trädgård trevlig. Inspirationen får vi från böcker, reportage, resor och besök i andras trädgårdar. Engelska trädgårdar är en viktig förebild för oss.
Ett stort rum i mitten
På den torra växtplatsen högst upp på berghällen trivs och övervintrar kaktusar.
Det är lätt att dröja sig kvar i den främre trädgården. Förutom berghällen finns här också ett litet japanskt trädgårdsrum med bland annat det eleganta trädet storbladig katsura, Cercidiphyllum magnificum, och den låga rödblommande forrestii-rododendronen ’Gertrud Schäle’. Här är mycket att beundra, men det är ändå bakom hörnet som det mest fantastiska väntar. Genom ett mysigt valv mellan villan och en förrådsbyggnad kommer man ut på ett stort trädäck med en helt enastående utsikt. Svepande smaragdgröna gräsmattor, böljande rabatter, naturliga stenar och hällar breder ut sig i den kuperade, svagt sluttande trädgården nedanför ens fötter. Mellan trädens stammar syns vita segelbåtar på Mälarens glittrande vatten. Det är oemotståndligt vackert.
Här uppifrån trädäcket har man en god överblick över trädgården samtidigt som man inte kan se allt som döljer sig bakom skyddande blandade planteringar och träd. Redan från början visste Ewa och Sven att de ville skapa en trädgård med ett större rum i mitten och många smårum på sidorna, vilket är ett utomordentligt effektivt sätt att skapa en välbalanserad trädgård som känns både harmonisk och intressant. Det stora rummet bidrar med den så viktiga känslan av rymd medan smårummen skapar intimitet och den speciella känsla av förväntan och nyfikenhet som uppstår när inte hela trädgården kan överblickas på en gång.
Uppifrån det stora trädäcket är utsikten magnifik. Med Mälarens glittrande vatten som fond breder makarna Wåhlins vackra samlarträdgård ut sig över den svagt sluttande söderslänten.
Trots en nivåskillnad på nästan två meter är det stora trädäcket enastående väl förbundet med den omgivande trädgården. Känslan av uppbyggt däck förvillas bort helt och hållet av frodiga växter som klär in och trollar bort höjdskillnaden. Likt en tjock svagt lutande matta klär krypoxbär in den branta lutningen från trädäcket ner mot gräsmattan. Den breder ut sig åt alla håll och hade varit en bra bit uppe på uteplatsen om man inte hållit efter den med sekatören. Längs ett glest räcke av brunmålat trä slingrar sig en överdådigt blommande jackmanklematis. Via trappor på ömse sidor om däcket kan man snabbt och enkelt komma ner till de engelskt välskötta vindlande gräsmattorna och vandra vidare in bland ymniga rabatter, stiliga gräs, ovanliga träd och ätbara läckerheter.
Naturtrogen damm
Trädgårdsdammens yta krusas av ett stilla sommarregn som hastigt drar förbi. Bortanför dammen syns den spännande lilla hängsälgsgrottan.
Inbäddad mellan miljöskapande växter, berghällar och en strand av fint grus, ligger trädgårdsdammen som en återspegling av Mälarens vatten en bit bort. Det ser ut som om dammen alltid har funnits här, den smälter självklart in i miljön. Så har den också placerats i en naturlig svacka, vilket alltid är det mest lyckade när man vill skapa en informell damm som ska efterlikna naturens egna små vattendrag.
Runt dammen växer bambu, dagliljor, ormbunkar, funkior av olika slag och en bollpil i buskform, som hålls efter med saxen för att inte bli för yvig. I vattnet hittar man de eleganta bladen av iris och bredkaveldun som kontrasterar effektfullt mot näckrosornas helt horisontella blad. På släta, sköna trampstenar kan man kliva rakt ut i dammen för att på nära håll studera guldfiskarnas livliga lekar i det klara vattnet.
Det är rofyllt, stilla och helt ljuvligt på grusstranden invid den lilla dammen där man sitter som i en glänta omgiven av trädgårdens lummiga grönska. Bredvid den jättelika ruggen av elefantmiskantus, Miscanthus x giganteus, står en en cafégrupp för två. Här kan man avnjuta sitt kaffe omgiven av de naturliga materialens alla vackra former och ytor. Smala grässtrån mot stickiga barr och skrovligt räfflat berg mot finkornigt grus är vackra kompositioner som man ofta inte uppfattar förrän man sitter stilla ner helt nära och ger sig tid att se.
Den lilla cafégruppen invid dammen känns härligt inbjudande fortfarande när hösten börjat färga trädgårdens blad och regnmolnen hänger tunga.
Spännande växter
På andra sidan grusstranden står en hängsälg, Salix caprea ’Pendula’, som med sitt växtsätt bildar en liten grotta, en riktig önskeplats för lekande barn att dra sig undan till. Ewa och Sven håller efter den med klippning och har också skapat en liten ingång som inbjuder till besök i det lilla dolda krypinet. Vid sidan om sälggrottan finner man ingången till ett annat litet trädgårdsrum, rummet för torkvindan. Det är en liten rund plats som förutom ingången är fullständigt inramad av skyddande buskar och träd. Här på sin egen skyddade plats kan torkvindan få stoltsera utan att förstöra stilen och intrycket för de andra delarna av trädgården.
Täta klasar av blånande vindruvor, Vitis ’Nordica’, pryder trädgården i oktober. Tyvärr kräver den här sorten en god sommar för att hinna mogna i tid före frosten.
Det känns exotiskt i Ewa och Svens trädgård. Det går nästan inte att förstå att man befinner sig vid Mälarens norra strand när man ser på deras imponerande vindruvsbåge med stora svällande klasar och en välmående persika av sorten ’Anna Helena’ som klarat sig helt utan krussjuka och bär rikligt med välsmakande, finluden frukt. På husets södra gavel klänger ett frodigt blåregn, Wisteria sinensis, vars långa blomklasar skapar underbar väldoft i maj. Längs en fristående spaljé placerad mot husets västra vägg dignar det av välsmakande minikiwi-frukter. För att få njuta av dessa mycket söta frukter, som är betydligt mindre än vanlig kiwi, ska man plantera en hon- respektive hanplanta av kameleontbuske, Actinidia kolomikta, i närheten av varandra. Placera dem sedan plockvänligt till för den mogna frukten hänger bara kvar på plantan under några få dagar. Att som här låta dem växa vid sidan av en stenklädd gång är idealiskt då det också är lätt att se och plocka de ännu goda frukterna som just fallit till marken.
Tangutica-klematisen, Clematis ’Orange Peel’, som klär in portalen vid agaveterrassen, är en egen frösådd. Vid fötterna rosensmultron, Fragaria x rosea ’Pink Panda’.
Fortsätter man, förbi kiwispaljén, bort längs skiffergången kommer man fram till en liten skyddad terrass som får en omisskännlig sydländsk prägel av en ståtlig agave i rostfärgad urna på en marmorvit piedestal. Intensivt röda rosor klänger tillsammans med klematis på den omgivande pergolan. Några grenar från den närliggande vindruvsbågen har också förvillat sig hit och spär på den ymniga växtligheten. De oregelbundna skifferplattorna med sin levande yta framhäver skönheten hos blommor och blad samtidigt som de ger rummet en ombonad atmosfär.
Egna frösådder
Under de elva år som Ewa och Sven har arbetat med att skapa sin trädgård har de hunnit samla på sig en ansenlig mängd olika växtskönheter. Många har de själva dragit upp från frön som de hittat på mässor och plantskolor runt om i landet. Så är till exempel den frodiga gulblommande Tangutica-klematisen, Clematis ’Orange Peel’, som bildar ett valv vid ingången till agaveterrassen av egen sådd. Den växer så att man är tvungen att hålla efter den med sekatören och runt omkring dyker det upp många nya små fröplantor som man kan gräva upp och glädja vänner och bekanta med.
Korstörne, Gleditsia triacanthos, är en annan av de många mindre vanliga växter som paret Wåhlin dragit upp från frö. Den är med sitt eleganta växtsätt och sina små ormbunkslika blad ett träd som drar blickarna till sig. Den är tacksam att odla från frö och har på fyra år hunnit bli ungefär två meter hög.
– Just nu har vi faktiskt flera små plantor av korstörne eftersom vi har tagit sticklingar, berättar Ewa och Sven. Det blir spännande att se hur de utvecklar sig.
De sprakande färgerna som höstens pensel trollar fram hos gulltöreln ackompanjeras effektfullt av funkiornas krämgula, sockblommans tuffsigt rostiga och dagliljans fortfarande gröna blad.
De små sticklingarna får växa till sig i den speciella barnkammaren för växter på husets västra sida.Här samsas de med nya sådder och unga plantor som ännu inte har placerats ut i trädgården. Från början var det här egentligen en köksträdgård, men sådderna av nya oemotståndliga fleråriga växter har tagit över allt mer av utrymmet. Här experimenterar och prövar Ewa och Sven nya bedårande växter som så småningom ska flyttas ut och berika den redan fantastiska miljön i denna artrika samlarträdgård.