New York under 1970-talet, en stad i kris och förfall. Medborgarna tar saker i egna händer, rivningstomter förvandlas till lokala trädgårdar. Folk börjar trivas, markpriser går upp, områden får nytt liv. Kanske även vi har något att lära?
Text och bild: Dan Rosenholm
På cykel anlände konstnären Jack Waters till gemensamhetsträdgården Little Versailles, låste upp grindarna och berättade uttrycksfullt historien bakom New Yorks Community Gardens.
Hur det började
Vi befinner oss i New York i början av 70-talet. Staden är i ekonomisk kris, polis och brandkår har dragits ner till ett minimum, medelklassen flyttar till förorterna. Ägarna låter husen förfalla, vatten och el stängs av på grund av obetalda räkningar. I vissa stadsdelar kollapsar hela byggnader i anlagda bränder, andra är så förfallna att de rivs. Ofta övergår tomter i stadens ägo på grund av obetalda skatter. Snabbt blir de hem för knarkhandel, rånare och råttor.
Klassisk trädgårdskonst i New York-tappning på 9th Street Community Garden and Park. Till vänster en vinövertäckt pergola, till höger en glansmiskantus och rakt fram en siktlinje.
På initiativ av konstnären Liz Christy bestämmer sig en grupp personer att förvandla en smal ödetomt i East Village på Manhattan till en grön oas. De rensar upp, planar ut, lägger på jord och planterar. Gödsel i form av hästspillning hämtar de på närmaste polisstation.
Även på en ganska liten yta, som här i La Plaza Cultural har man nytta av stora träd. Skyddar mot sol såväl som regn och omvandlar koldioxid till syre.
Folkrörelse på amerikanska
Fler tar efter, det blir en rörelse som får namnet Green Guerillas. Men våldsamma är de inte alls, de enda bomber de använder är fröbomber och de enda explosioner de åstadkommer är växtexplosioner. Allt fler ödetomter i staden görs gröna, snart kan de räknas i hundratal. Staden delar ut leasingkontrakt, offentligt finansierade stödorganisationer bildas. En utmärkt idé tycker också USAs jordbruksdepartment och hjälper till att sprida företeelsen till andra städer. En mild typ av markockupation har förvandlats till folkrörelse.
En bänk för en stunds vila i trädens lätta skugga är lika viktigt i en stadsträdgård som på landet. Bild från 6Th & B Garden.
Fram till 1990-talet, då nyetableringar stoppades, växte det totala antalet gemensamhetsträdgårdar inom New York till runt åttahundra. Där produceras grönsaker och honung, fåglar och insekter får plats att utvecklas, de ger skydd mot sommarhettan, producerar syre och ger människor tillgång till en grön omgivning.
Mellan de täta buskagen på 9th Street Community Garden and Park slingrar sig en tegelstensgång.
Men succén bar ett frö till sin egen potentiella undergång. Områdena började återigen bli attraktiva, byggföretagen ville åt tomterna. Under ledning av den legendariske borgmästaren Giuliani började staden sälja trädgårdarnas mark, men stoppades via domstol och tack vare ett borgmästarbyte till Bloomberg. Idag finns det runt sexhundra stycken kvar. Att så många människor arbetat med och kämpat för sina trädgårdar säger mycket om vårt behov av att odla och ha grönska omkring oss även i stadsmiljö.
Med en muralmålning vid sittplatsen sprids budskap samtidigt som väggen lättas upp i La Plaza Cultural. Lite revolutionärt känns det trots allt.
Välkomna in
Träskulptur på kanten av odlingslåda i 6Th & B Garden
Besöker du New York finns alla möjligheter att besöka några Community Gardens. Bästa stället är där allt började, i East Village på Manhattan. Ett område sakta på väg att bli attraktivt för stadens medelklass, fullproppat med trevliga och billiga matställen. Lättast tar man sig dit med tunnelbana, gå av på Astor Place eller Bleeker Street på gröna linjen eller Broadway-Lafayette på den orangea. Ofta är trädgårdarna öppna för allmänheten på lördag och söndag. Passa på att samtala med alla du träffar, i större delarna av USA pratar man gärna med främlingar. Några dollar i trädgårdarnas insamlingsbössorna tas tacksamt emot.
Under persikoträdet med en flikhortensia vid sin sida kan man vila ut i La Plaza Cultural, skyddad från New York-sommarens fuktiga hetta.
Ungefär 30 små upphöjda träinfattade odlingslotter finns på 6Th & B Garden. Inte strikt och välordnat som i svenska koloniträdgårdar, trevligt ändå. Amerikanska flaggan fattas inte.
I 6Th & B Garden arbetar Trevor och Virginia med föreningsadministration, men de är lika kunniga på växter. Sök kontakt och våga fråga, New York-bor är ofta öppna och trevliga.
Lummigt och grönt är det också alldeles invid gatan på 6Th & B Garden tack vare bland annat katalpans stora blad och murgrönans små. En staty fungerar som blickfång.
Dammar finns i många Community Gardens, förutom guldfiskar lever inte sällan någon sköldpadda där. Bild från 6Th & B Garden.
I skuggan mot väggen i 6Th & B Garden frodas bladväxter som rosenplister, vintergröna och murgröna. Statyetter fungerar som klassiska blickfång.
Att markera övergången mellan två olika delar i trädgården med hjälp av en pergola fungerar lika bra i hemträdgårdar som i 9th Street Community Garden and Park.
Under pergolan täckt av vinrankor finns sittplats, inte minst viktigt varma dagar på 9th Street Community Garden and Park. De söta, gröna druvorna får vänta till hösten.
Att arbeta och pyssla i trädgården är lika viktigt och trevligt på Manhattan som i någon svensk villatäppa. Grönska omkring oss är ett grundläggande behov.
En kvadrantindelad cirkel fungerar minst lika bra i en vildvuxen trädgård som en formell. Den strikta formen stramar upp. Bild från 9th Street Community Garden and Park.
Det är alltid snyggt med kvadratiska dammar, som här i 9th Street Community Garden and Park. I den lever sköldpaddan Claudius som övervintrar genom att gräva ner sig.