Först var de inne, sedan var de ute och nu är de på väg att bli på modet igen. Det är dahlior vi talar om, den yppiga potatissläkting som stortrivs i vårt sommarklimat men inte tål frost. Vi hurrar tyst, de goda tiderna är tillbaka för alla som gillar starka färger och häftiga former.
Text och bild: Dan Rosenholm
Sedan dahliaboomen på 1800-talet har populariteten successivt avtagit och de senaste decennierna har de inte gjort mycket väsen av sig i trädgårdsvärlden. Skälen kan vara flera. Att odla dem innebär både en del arbete och planering. Eftersom de inte tål frost måste man gräva upp dem på hösten, förvara över vintern och plantera ut igen på våren. Dessutom kan deras uppseendeväckande former och de lysande färgerna inte ens med bästa välvilja påstås vara modernistiskt återhållsamma. Men nu är det återigen nya tider där trädgård får ta tid och inte längre konventioner styr hur man har det i sin täppa, det gör man själv.
Tack vare de stora formvariationerna kan man skapa fantastiskt läckra kombinationer där dahlior ingår. Den mörklila dekorativdahlian heter Thomas Edison. De ljusare längre bak är en pompondahlia. Till höger en lilja i matchande färg.
Dahlia – kort historik
Kanske var det som potatisersättning de främst var tänkta att användas, dahliorna, när de ankom från Mexico till botaniska trädgården i Madrid år 1789. Samma år hade en av Linnés många lärjungar, Andreas Dahl, avlidit och det föll sig så att växten fick sitt namn efter honom. Som mat fungerade de mindre bra, de ansågs inte smakliga.
Från Madrid skickades fröer och lökar ut över vår världsdel. När det i början av 1800-talet kom nya friska frön till England startade en snabb utveckling av moderna skönheter. Fyllda blommor med nya färger och former korsades fram inom bara några få år. Att hybridiseringen redan i Mexico varit omfattande underlättade antagligen. Priserna gick med tiden upp på liknande sätt som för tulpanlökar i Holland många år tidigare, enstaka knölar kunde kosta en hygglig årslön. Runt mitten av 1800-talet hade det blivit en mindre industri som tidvis sprutade fram mer än hundra nya sorter per år. I Sverige var det under den andra halvan av 1800-talet inte ovanligt med över 500 sorter i en plantskolekatalog.
Med högvuxna pompon- och kaktusdahlior skapas en frodig och färggrann häck innanför det staketet. på Tantolundens koloniområde.
Odling och skötsel
När man sköter trädgårdsväxter ska man försöka hålla deras naturliga miljö i bakhuvudet. Många dahlior har sitt ursprung från Mexicos högplatåer på 2–3 tusen meters höjd. Klimatet är svalt, men minusgrader förekommer inte alls. Moln skyddar mot brännande sol, det regnar ofta men marken är väldränerad och rik på näring och humus. Klarar vi av att efterlikna det, då kommer de att trivas även hemma hos oss.
Rejält röd blir den omtyckta kaktusdahlian ‘Vulcan’. Kring 100 cm hög.
Dahlior är tacksamma växter. Att odla dem är inte speciellt svårt. Det finns dock ett aber, de tål absolut ingen frost utan måste övervintras inomhus i form av knölar. När dahliorna först kom till Europa var det ett jätteproblem. Man förstod inte hur de fungerade och försökte till exempel odla dem i växthus, där trivdes de inte alls. Ganska snart kom man på hur de skulle hanteras och vi gör ungefär på samma sätt nu tvåhundra år senare.
Vi börjar med knölarna. Dem kan man köpa i butiker under våren men ett ännu roligare sätt är att tigga några av en släkting eller bekant som gärna haft dem i många år, då får man inte bara en blomma utan också ett litet kulturarv på köpet.
Den flerfärgade ‘Karma Sangria’ tillsammans med den lila ‘Karma Lagoon’ utvecklade för att passa extra bra till snitt. Tillhör kaktusgruppen. Höjd kring 100 cm.
Plantera gör man genom att gräva ner knölarna en decimeter i marken när det inte längre är risk för frost. Hur tätt beror på sorter men ofta kan ett lämpligt avstånd vara en halvmeter. Ser de lite skrumpna ut eller vill man få tidigare blomning kan man förgro. Lägg dem då i sandblandad, fuktig torvjord inomhus några veckor innan de planteras ut. Jorden ska vara näringsrik och hålla fukt, men absolut inte vara kompakt, smetig och blöt, då ruttnar knölarna. Dränering är a och o, men så är det med de flesta växter.
Den påminner lite om ett lurvigt trollhuvud dekorativdahlian ‘Gallery Art Deco’. Blir 40 cm hög och passar lika väl i krukor som i rabatter.
Att odla dahlior i kruka är den lättaste sak i världen, nästan i alla fall. Köp bra krukjord och sätt knölarna på en decimeters djup, gärna några veckor innan de ska placeras utomhus. Bär ut dem när det inte längre kan bli kallgrader. Håll efter ganska noga med vatten och näring under sommaren, det gäller både när man odlar i kruka och rabatter.
Det är inte bara moderna hybrider som är färggranna. Även naturliga varianter som Dahlia coccinea var. palmeri kan vara nästan självlysande. En annan fördel är att de kan frösås.
När väl dahliorna slagit ur ska man inte missa chansen att skära sig några blommor och sätta i vas. De flesta av dem är utmärkta snittblommor och ger lätt nya knoppar. När hösten närmar sig är det mindre muntert. Vid första, bästa frostknäpp förvandlas de stolta plantorna till sega slamsor. Eftersom det inte är ovanligt med en eller två kalla nätter tidigt på hösten följt av många veckors frostfrihet kan det vara värt jobbet att skydda dem mot kylan just de dygnen.
Hae man tid och lust att bevara dahlior över vintern kan man ta upp dem och vinterförvara. Leta då reda på en lagom stor låda, en flyttkartong kan duga. Täck botten med ett lager torvmull direkt ur förpackningen. Lägg ett lager väl separerade dahliaknölar ovanpå, lätt avskakade och ganska torra. Täck väl med mullen och upprepa med nya lager tills det är slut. Skaka om lådan lite ibland så att det inte blir för mycket luft mellan dem. Förvara frostfritt men svalt i ungefär tio grader plus, i de flesta fall får källare eller garage duga.
En dahlia som inte ser ut som man förväntar sig är sorten ‘Honka’. Till skillnad mot de flesta andra har de doft, söt som av vanilj. Räknas till stjärngruppen och blir närmare 100 cm hög.
Många sorter blir det
Det låter otroligt men det är sant. Av vanliga hederliga trädgårdsdahlior har det sedan ankomsten till Europa skapats över femtiotusen namnsatta sorter. Även om en del sannolikt varit dubbletter och många av dem försvunnit är det en imponerande mångfald. Valfrihet är visserligen kul, men kan också leda till beslutsvånda. För att göra livet lättare har man indelat dem i grupper på liknande sätt som med rosor och påskliljor. Indelningen har ringa att göra med ursprung och gener, utan är främst baserat på utseende. Några av dem är:
Kaktusdahlior. En av de äldsta grupperna. Karakteristiska blomhuvuden. Upp till två meter höga. Näringskrävande.
Kaktusdahlian ‘Nuit d’Eté’ är inte bara dovt mörkröd som en natt i Paris utan också stolt högväxt och passar väl både i rabatt och som snittblomma. Ungefär 100 cm hög.
En eftertraktad kaktusdahlia som tid till annan finns i Sverige är ‘Blackberry Ripple’. Höjd runt 100 cm.
Dekorativdahlior. Helt fyllda blommor. Delas in i formella och informella. Finns som både högväxande och lågväxande.
Både stabil och hög är dekorativdahlian ‘Kogane Fubuki’ och fungerar därmed perfekt för snitt. Höjd kring 100 cm.
Bronsfärgade blad som matchar blommorna har dekorativdahlian ‘Fascination’. Ungefär 60 cm hög och lämplig både i rabatt och kruka.
Anemondahlior. Rörformade kronblad runt centrum, flata mot kanterna. Ganska låga, normalt under 50 cm.
Anpassad till både kruka och rabatt är också den rikblommande anemondahlian ‘Polka’. Höjd 40–50 cm.
Piondahlior. Medelhöga med öppen mitt. De så kallade Bishops-hybriderna med mörka blad ingår i gruppen.
Piondahlian ‘Bishop of Llandaff’ ingår i Bishops-serien som alla har mörka blad och enkla blommor och blir kring 100 cm höga.
Pompondahlior. Namnet kommer från en knapp som fanns på franska sjömansmössor. Klotformade, symmetriska blommor. Medelhöga.
Pompondahlior har ett typiskt utseende som associerar väl med namnet. En god representant är den röda ‘Tam Tam’. Blir 100 cm eller högre.
Orkidédahlior: En icke officiell grupp, men inte mindre charmig för det. Långa glesa kronblad. Medelhöga.
Att orkidédahlian ‘Pink Giraffe’ fått sitt namn från giraffernas långa halsar är inte svårt att räkna ut. Blommar rikligt som de flesta dahlior och blir 60–70 cm hög.
Inköp
Dahlior går att köpa framåt vårkanten på de flesta ställen som säljer trädgårdsväxter och lökar. Sortimenten varierar mellan åren, sorter tillkommer, försvinner och kommer ibland tillbaka. Har man väl fått tag i någon man gillar är det säkrast att bevara knölarna över vintern. För dig som vill lära dig mer om dahlior rekommenderas varmt boken ”Dahlior” av Elizabeth Svalin Gunnarsson, faktaspäckad och vacker.