Rysk martorn, Eryngium planum, har en uppseendeväckande taggig form. Den utgör en läcker kontrast i form och färg mot dagliljan, Hemerocallis ‘Green Flutter’. Blå trädgård i början av augusti.
I Enköping har de huvudsakligen utgått från former när de valt växter och först sedan tittat på färger och när det varit relevant även texturer. Det betyder inte att färgerna är oviktiga. Oftast är det dock enklast om man börjar med att tänka efter vilka former som passar in på platsen och den känsla man vill skapa med en plantering och sedan väljer växter med passande färg och textur inom de formerna.
För större buskar och träd faller det sig naturligt att man väljer växt efter vilken form som fyller den funktion man är ute efter, till exempel tätt för insynsskydd eller kronträd för tak. Men det är ett minst lika användbart angreppssätt när man planerar för en perennrabatt.
”Tänk inte bara på färgerna utan titta minst lika mycket på vilken volym perennerna ger och vilken form växtsättet, bladen, blommorna och fröställningarna har. Det är kvaliteter som finns under mycket längre tid än blommornas färg som för de flesta perenner bara varar några veckor”, råder Stefan Mattson.
I Enköping väljer man ofta mjuka blomfärger. Det ger ett naturligt, men ändå förädlat intryck och risken för oönskade färgkrockar är liten.
I de följande avsnitten presenteras några formbaserade kompositionsprinciper som används flitigt i Enköping.
Kranssalvia, Salvia verticillata ‘Purple Rain’, och rugosarosen Rosa ‘Agnes’
En komposition av romantiska färger, visst är det så. Men lika starkt är intrycket som skapas av den bollformade rosens formkontrast mot de korta men tydliga spirorna. De harmoniska kontrasterna i färgerna hos kranssalvian, Salvia verticillata ‘Purple Rain’, och den vanligtvis gula rugosarosen, Rosa ‘Agnes’ har fått sina matchande färgskiftningar av regn och ålder. Pastor Spaks park i början på juli.
Silvergräs, Stipa calamagrostis ‘Lemperz’, grekvädd, Knautia macedonica och åkervädd, Knautia arvensis
En kombination av distinkta knappar och yviga plymer är det enkla och raka sättet att beskriva den här uppseendeväckande kombinationen av silvergräs, Stipa calamagrostis ‘Lemperz’ och grekvädd, Knautia macedonica, från Drömparken i juli. Eller kanske som en kombination av grönbrunt gräs och purpurfärgad vädd, med visst inslag av vanlig åkervädd, Knautia arvensis, med en ljust blålila färg. Men den har nästan lyft sig ovanför sådana beskrivningar.
Vertikalt mot horisontellt
Stäppsalvians, Salvia nemorosa ‘Caradonna’, spiror mot röllikans, Achillea ‘Coronation Gold’, parasoller – växelverkan mellan vertikalt och horisontellt i liten skala. Bild från Blå trädgård i början av juli.
Vid planeringen av Enköpings parker har man tänkt på att skapa en växelverkan mellan vertikala och horisontella uttryck. Något som går att skapa på många olika sätt och i olika skalor. Det kan vara en kontrast mellan växtsätten, mellan blommornas eller bladens former. Det kan vara upprättväxande träd mot utbredda buskar eller marktäckande perenner likaväl som perenner med spiror mot parasoller eller vågräta solar.
Tänker man i termer av vertikalt mot horisontellt brukar man också få med höjdskillnader på köpet. Något som är nog så viktigt för att det ska bli snyggt och trivsamt. Med olika höjd på växterna förstärks den tredimensionella formen och man får en starkare rumslighet.
Magnolia salicifolia, ‘Wada’s Memory’ och hybridmagnolia, Magnolia × loebneri ‘Leonard Messel’
Upprättväxande pilbladsmagnolia, Magnolia salicifolia ‘Wada’s Memory’, och utbredd hybridmagnolia, Magnolia × loebneri ‘Leonard Messel’, ger en växelverkan mellan vertikalt och horisontellt uttryck i stor skala. Den låga buxbomshäcken tillför också en horisontell linje som tjänar som motvikt mot de många vertikala trädstammarna som finns runt Blomstergården. Bild tagen tidigt i maj.
Manchurisk valnöt, Juglans mandshurica, fylld honungsros Rosa ‘Hybrida’ och kantnepeta, Nepeta × faassenii ‘Walker’s Low’
Tänker man i termer av vertikalt mot horisontellt får man ofta med höjdvariationer på köpet som gjuter liv i trädgården och gör den ombonad. Och det är inte bara växter som skapar höjd. En pelarformad spaljé av rostigt järn med belysning i toppen är i Pastor Spaks park ett snabbt sätt att införa ett vertikalt element, skapa höjd och stärka den tredimensionella formen. Längre bak syns en manchurisk valnöt, Juglans mandshurica, med fylld honungsros, Rosa ‘Hybrida’, frodigt klängande runt stammen. Ytterligare ett effektivt sätt att skapa variation och intresse på höjden. I förgrunden ger ett fält med kantnepeta, Nepeta × faassenii ‘Walker’s Low’, horisontell kontrast.
Brunnävans, Geranium phaeum, små näpna blommor mot purpurlökens, Allium × hollandicum ‘Purple Sensation’, maffiga bollar ger en smakfull kontrast av smått mot stort. Drömparken i mitten av juni.
Smått mot stort
Stora blommor ger en tydlig kontrast mot små och stora blad kontrasterar mot små blad. På liknande sätt upplevs finlemmade blad som ännu mer finlemmade om de sätts ihop med dem som är rustika. Den enkla, men geniala, principen att smått mot stort blir intressant har man utgått ifrån i flera av Enköpings kompositioner.
Mattor som kitt
Mattor av marktäckande perenner planteras för att binda ihop olika delar av en park, ett gaturum eller en rabatt med varandra och de planteras mellan och under träd som står på rad. De fungerar som ett kitt som skapar samhörighet mellan olika partier och de är ett utmärkande drag i Enköpings gröna miljö.
Förutom den sammanbindande förmågan bidrar mattorna även med rofyllda bakgrunder som framhäver andra växter. Växter som kan bilda mattor hittar man främst inom de formgrupper som vi i den här boken benämner marktäckare respektive draperier. Waldsteinia, myskmadra, röd sockblomma, jättedaggkåpa, kungsnäva och olika flocknävor hör till de flitigast använda perennerna för kittbildande mattor i Enköping.
Liten flocknäva, Geranium × cantabrigiense ’Biokovo’, bildar en matta som kitt mellan rabattens delar i Blomstergården. I förgrunden syns blommande krolliljor, Lilium martagon, och dagliljor, Hemerocallis ’Sovereign’. Mitten av juni.
Mattbildande perenner planteras också ofta som en smal matta eller frans längs med häckar. Det ser snyggt ut och ger en tydligare förankring av häcken samtidigt som det kan hjälpa till att skyla eventuella kala partier nedtill. I Pastor Spaks park kan man till exempel se jättedaggkåpa som en frans vid fötterna av idegran och i Munksundskällan växer flocknäva ihop med hybridlärk.
Hårt mot mjukt
En annan kompositionsprincip som används flitigt är att låta yviga och fria former hos perenner, buskar och träd spela mot strikt formklippta häckar. Det ger en tydlig kontrast mellan hårt och mjukt och lyfter fram formerna och färgerna hos det friväxande.
En klippt häck av buxbom, Buxux sempervirens, mot friväxande perenner som daglilja, Hemerocallis ’Radiant’, och blodormrot, Bistorta amplexicaulis ’Firetail’, är också en kontrast mellan hårt och mjukt. Som bottenplantering syns en matta av liten flocknäva, Geranium × cantabrigiense ’Biokovo’. Bild från Blomstergården i slutet av juli.
På motsvarande sätt skapar man en kontrast mellan hårt och mjukt genom att i många av rabatterna alternera mellan perenner med en tydlig och distinkt form som silverax, röd rudbeckia och blå bolltistel och de med en mjukare och luftigare form som kan väva sig in mellan de andra och delvis anpassa sig efter och fylla ut den plats som står till buds. Exempel på den senare typen, som brukar kallas ”vävarväxter”, är kantnepeta, stenkyndel, gillenia och många sorter av nävor.
Vävarväxterna är utmärkta för att lyfta fram perenner med mer strikt form, skapa mjuka övergångar mellan olika växtgrupper och binda ihop rabattens olika delar. Perenner som tillhör gruppen draperier respektive plymer fungerar ofta som vävarväxter medan distinkta former som spiror, knappar, bollar och parasoller ofta ger ett hårt intryck.
Trädgårdsriddarsporre, Delphinium Elatum-gruppen och brudslöja, Gypsophila paniculata
Upprätta kraftiga spiror i form av trädgårdsriddarsporre, Delphinium Elatum-gruppen, mot skirt fluffig brudslöja, Gypsophila paniculata, ger en tydlig kontrastverkan av hårt mot mjukt som också understryks av färgvalet. Brudslöjan hör med sitt utbredda kuddlika växtsätt till de perenner vi kallar draperier och den fungerar också bra som vävarväxt. En julibild från idéträdgården ”Där hjärtat är med”, som ligger längs Åpromenaden.
Perenner som håller formen
För att en perennrabatt ska hålla sig prydlig under lång tid är det viktigt att merparten av växterna inte faller ihop som en säck efter blomningen utan att de i stället förmår att stå stadigt och behålla sin form under lång tid. I rutan här intill ges exempel på några tacksamma Enköpingsperenner med den här egenskapen. Samtliga håller sig representativa hela sommaren och en del även långt in på hösten och i många fall också på vintern.
Glansmiskantus, Miscanthus sinensis ’Malepartus’ och röd lejonsvans, Phlomis tuberosa ‘Amazone’.
Några perenner som håller formen
Röd rudbeckia, Echinacea purpurea
Funkia, Hosta
Jättedaggkåpa, Alchemilla mollis
Kransveronika, Veronicastrum virginicum
Höstsilverax, Actaea simplex
Anisisop, Agastache foeniculum
Bolltistel, Echinops
Röd kärleksört, Hylotelephium telephium
Stäppsalvia, Salvia nemorosa
Glansmiskantus, Miscanthus sinensis
Amerikanskt älggräs, Filipendula rubra
Jättetåtel, Molinia caerulea ssp. arundinacea ‘Transparent’
Röd lejonsvans, Phlomis tuberosa
Astilbe, Astilbe
Röllika Achillea