Ensamma växter gör ingen park eller trädgård utan det är med kombinationer av växter som klär varandra man bygger en trivsam miljö. Det handlar om att kombinera former, färger och texturer till en attraktiv helhet och för att lyckas med det behöver man variera. Men bara i lagom mängd. Det låter tråkigt och präktigt, det typiskt svenska uttrycket lagom, men när det gäller växtkomposition är det faktiskt helt rätt. Även om man vill skapa en trädgård som inte är lagom utan uppkäftigt fräck. Av för mycket variation blir inte en trädgård häftig, bara rörig.
Anisisopens, Agastache foeniculum, spiror ger kraftfull kontrast mot trädgårdssolbrudens, Helenium ‘Flammendes Käthchen’, blommor i form och färg. Men det är den vackra färgkrocken som dominerar intrycket. Drömparken i slutet av augusti.
I stället gäller det att medvetet välja okonventionella form- och färgkombinationer i lagom mängd om man vill skapa något som inte alls känns präktigt och vanligt. Vill man däremot skapa en täppa med gammaldags fridfull karaktär spelar man i stället på traditionella form- och färgkombinationer.
På samma sätt som för mycket variation känns plottrigt och oroligt upplevs för lite variation som mesigt och tråkigt. Variationen av olika former, färger och texturer på växter behövs för att det ska bli liv. Man ska bara tänka på att inte variera allting på en och samma gång. I Enköping har man valt ut vad man vill lyfta fram och sett till så att det inte finns för mycket som samtidigt konkurrerar om uppmärksamheten. Så är det till exempel sparsmakat på sidorna om Drömparkens salviaflod när den blommar i juli. Då är det den som ska vara huvudattraktionen utan att för mycket annat stör.
Anisisop, plymastilbe ’Purpurlanze’, röd solhatt ‘Magnus’, fläckflockel, amerikanskt älggräs ‘Venusta Magnifica’, och finnnslide.
Perenner med blommor formade till spiror, plymer, parasoller och solar avlöser varandra i en finstämd blandning av näraliggande färger. Hade färgerna visat lika stor variation som formerna hade det inte alls blivit lika tilltalande. Det gäller att inte variera allt samtidigt utan att i stället välja ut några få saker som får stå för omväxlingen. Till vänster i förgrunden syns en överhängande glansmiskantus, Miscanthus sinensis, som gör kompositionen ännu mer spännande med sina grässtrån som rör sig för vinden. De gråblå spirorna som syns längst fram är anisisop, Agastache foeniculum. Bakom dem tar stor plymastilbes, Astilbe chinensis var. taquetii ’Purpurlanze’, samlade plymer, som är på gränsen till att vara spiror, över och bortanför dem breder ett fält av solformade röda solhattar, Echinacea purpurea ‘Magnus’, ut sig. Parasollerna allra längst bak är fläckflockar, Eupatorium maculatum. De ljust bruna plymerna till vänster i bilden är utblommad amerikanskt älggräs, Filipendula rubra ‘Venusta’, och bortanför dem syns finnslidets, Aconogonon × fennicum, vita plymer som bjuder på blomning i stort sett hela sommaren. Bilden är tagen i Drömparken i mitten av augusti, då höjdpunkten för den här kompositionen börjar.
Harmonier och kontraster
Former och färger hos växter kan vara mer eller mindre lika varandra. Sätter man ihop växter som har färger som ligger nära varandra skapas en färgharmoni. Ligger färgerna långt ifrån varandra får man i stället en färgkontrast. På motsvarande sätt kan man skapa harmonier och kontraster också med former, men de flesta av oss är mycket mer vana att tänka i de här banorna när det gäller färg än när det gäller form. Bland det bästa vi kan göra för att lyckas med att få till attraktiva planteringar med lång säsong är att komponera utifrån kontraster och harmonier även när det gäller former.
Stjärnflockans, Astrantia major ssp. involucrata ’Canneman’, knappformade blommor i skir förening med diamantrörets, Calamagrostis brachytricha, sirliga plymer ger ett lugnt och återhållsamt intryck med sina bleka färger ton i ton. Båda är så här vackra fortfarande i mitten av oktober då bilden är tagen i Drömparken.
Med för många starka färgkontraster i en trädgård blir det oroligt. När det gäller form däremot kan man kosta på sig fler kontraster, eftersom formkontraster inte dominerar omgivningen lika mycket som färgkrockar. Det är snarare risk för att man gör trädgården för kontrastfattig när det handlar om former och för många växter med liknande former gör att trädgården kan kännas utslätad och tråkig.
Att medvetet arbeta med kontraster mellan några utvalda, återkommande former är ett bra sätt att få en livfull trädgård utan att för den skull riskera att det blir för rörigt. Vertikalt mot horisontellt, högt mot lågt, hårt mot mjukt och smått mot stort som man använt sig av i Enköping är exempel på just såna formkontraster.
Färgkontraster kan vara av olika slag: de kan vara rejält starka och färgsprakande eller så milda och mjuka att man nästan uppfattar dem som harmonier. De färger som ligger mitt emot varandra på färgcirkeln ger de kraftfullaste kontrasterna. Därför ger komplementfärgerna – rött och grönt, blått och orange samt gult och violett – starka kontrasteffekter.
En återhållsam men underbar upplevelse i form och färg bjuder bladkompositionen av röd sockblomma, Epimedium × rubrum, och daglilja, Hemerocallis, på i mitten av maj. Bild från Kölnbacksparken.
Om man låter en av färgerna uppträda i svagare intensitet blir kontrasten betydligt lugnare. På motsvarande sätt kan man tona ner alla starka färgkontraster genom att helt enkelt låta en av färgerna uppträda i svagare intensitet. Låter man båda färgerna bli svagare mattas så klart kontrasteffekten av ännu mer.
Kontrasteffekter kan också mjukas upp genom att man blandar upp en komposition med grått, silver, grönt eller pastellfärger.
De skarpare färgkontrasterna skapar uppmärksamhet och fokus som får ögat att stanna upp, medan de mjukare tillåter blicken att glida vidare. En rabatt som ska uppfattas som harmonisk får inte ha för många enskilda effekter som drar blicken till sig. Därför bör starka färgkontraster användas betydligt sparsammare än de milda.
De vita kanterna på gravfunkians, Hosta crispula, blad plockar effektfullt upp färgen hos buskpionens, Paeonia suffruticosa, blommor. En komposition att njuta av i Blomstergården i början av juni.
Rabatter med färger ton i ton är enkla att göra harmoniska och kan dessutom göras mer spännande om några blommor i avvikande färg smygs in i dem. Så är till exempel Blå Trädgård längs Åpromenaden inte bara blå utan har tydliga inslag av gult, rosa och vitt.
Att placera växter som plockar upp nyanser av varandras färger bredvid varandra är ett annat lyckat färgsättningsknep. För att en sån effekt ska komma bra till sin rätt bör man dock se till att det inte finns för mycket andra effekter alldeles intill som konkurrerar om uppmärksamheten.
I Enköping ligger tonvikten på kontraster mellan former medan färgkontrasterna ofta, men långt ifrån alltid, är ganska milda. Texturvariationer, som ger lågmälda kontraster som kommer bäst till sin rätt när det inte är för mycket annat runtomkring som stör, upptäcker man oftast i de mer skuggiga delarna av parkerna där inte så många blommor fångar uppmärksamheten.
Silvermartorn, stor plymastilbe, röd solhatt ‘Magnus’ och finnslide
Tydliga formkontraster ackompanjerade av harmonierande färger gör den här kompositionen av silvermartorn, Eryngium giganteum, stor plymastilbe, Astilbe chinensis var. taquetii ‘Purpurlanze’, röd solhatt, Echinacea purpurea ‘Magnus’ och finnslide, Aconogonon × fennicum, i Drömparken. Lägg märke till hur formen hos den röda solhattens mittdisk går igen hos silvermartornet. Små detaljer som förhöjer helhetsintrycket och hjälper till att skapa harmoni.
Form och färg – lika eller olika
Kombinationer mellan former och färger kan göras på närmast oändligt många olika sätt. Här följer fyra olika sätt som man kan leka med färger och former på när man använder växter i par.
Liknande färg, liknande form. Stäppsalvia, Salvia nemorosa ‘Amethyst’, och kashmirnepeta, Nepeta clarkei, har blommor som sitter samlade i spiror och ligger nära varandra i färg.
Liknande färg, olika form. Stor plymastilbe, Astilbe chinensis var. taquetii ’Purpurlanze’ och röd solhatt, Echinacea purpurea, ’Magnus’ har färger ton i ton men ger en tydlig formkontrast av vertikalt mot horisontellt.
Olika färg, lika form kan man till exempel få av olika sorter av samma art. Här de två Astilbe-sorterna ’Rotlicht’ och ’Irrlicht’.
Olika färg, olika form. Jättekrissla, Inula magnifica ‘Sonnenstrahl’ och kransveronika, Veronicastrum virginicum ’Temptation’, ger en kraftfull och läcker kontrast i både form och färg.