VÅRLÖKAR

När vårvintern känns mest gråbrun, ibland innan de sista snöresterna ens försvunnit, sticker de första vårlökarna upp sina färggranna huvuden. Då vet man att den mörkaste årstiden snart är över och värmen på väg. Livet kommer tillbaka efter att ha varit begravt under snön, eller bara dolt i ett grått töcken. En stor lycka är att de mest färgrika och lättodlade växterna är de första att komma upp, vårlökarna. På hösten planteras de och på våren kan de avnjutas, gärna i överflöd.

Att odla vårblommande lökar är ganska lättsamt. De kan stå på de flesta platser i trädgården, i rabatter, i gräsmattan eller inklämda bland träd och buskar. Man planterar dem i allmänhet tidigt på hösten. Ofta trivs de i magra torra jordar och på ställen där perenner har svårt att klara sig. Många har sitt ursprung på öppna, solstekta platser. Vårlökar som mår bra förökar sig ofta, men utan att inkräkta på växter i omgivningen. Det går också bra att skapa matchande kombinationer mellan lökar, perenner och buskar. Dessutom finns det gott om lökar som doftar. Rådjur och gnagare undviker en hel del av dem, till exempel påsk- och pingstliljor, snödroppe, vintergäck och den ståtliga kejsarkronan. Däremot är tulpaner och krokusar riktig djurgodis.

Även om det finns lökar för hela våren så är den tidigaste blomningen speciellt attraktiv. Ofta är just de dessutom lättodlade, sprider sig bra och klarar sig långt upp i Sverige. Vill man få upp dem extra tidigt ska de placeras i varma lägen, gärna invid husväggar och i sydsluttningar. Lite torr och grusig jord blir snabbare varm på våren och gör också att lökarna kommer upp fortare. Det har dessutom fördelen att öka chansen för dem att överleva till nästa år, det som oftast gör att till exempel tulpaner inte klarar många säsonger är att de ruttnar när jorden är för fuktig.

När vårkrokus, Crocus vernus, dyker upp, då ringer man släkt och vänner för då är våren i sikte. Kommer ursprungligen från södra och sydöstra Europa. Trivs dock så bra här uppe att den naturaliserats och kan hittas lite varstans. Kan odlas i nästan hela landet men vill ha väldränerat. Passar lika bra som underplantering i rabatter som i gräsmattor. Dela på dem om det blir för tätt. På bilden syns sorterna ‘Jeanne d’Arc’ och ’Victor Hugo’, men det finns många andra att välja bland, också av den liknande snökrokusen C. tommasinianus. Blommar mars–april, ibland redan i februari. Vill ha sol. Blir cirka 10 cm hög. Härdig.

Alla vårblommande lökar är inte små. Både ståtlig och robust är kejsarkrona, Fritillaria imperialis, med orange hängande klocklika blommor. Kejsarkronan gillar näringsrik trädgårdsjord och klarar sig bra i stora delar av Sverige. Ursprunget är områden i sydöstra Turkiet bort till västra Himalaya. Myterna kring den är många, en är att den var enda blomman som var för stolt att böja sitt huvud i sorg vid Kristi korsfästelse. Efter det fäller den ständigt tårar, i form av nektar, och böjer sitt huvud. ”Är det en sorts palm eller bara en orange lampa?”, finns det någon som undrade när de såg den. Luktar dessutom lite speciellt, som vitlök tycker en del. Blommar i april–maj och ogillas av rådjur och gnagare. Näringsrik men väldränerad jord. Höjd cirka 120 cm. Härdig.

Hyacint, Hyacinthus orientalis, är inget som bara passar till jul. I trädgården ger de färg och doft. De är inte kända för att vara långlivade och man brukar säga att de hör hemma i den sydligaste delen av landet. Men det är värt att ta en chans, efter egen erfarenhet kan de klara sig många år i södra Norrlands inland. Hyacinter har inget emot lite kraftigare trädgårdsjord, men föredrar liksom många andra att det är väldränerat. Slösa rejält och sätt massor, kanske flera sorter i matchande färger. Då får man ett färgstarkt luktmoln i sin vårträdgård på köpet. Plantera djupt, upp till 20 cm, för härdighetens skull. Höjd 20–30 cm. Blommar i april–maj. Halvhärdig.

Pärlhyacint, Muscari botryoides, tillhör de trädgårdsväxter som anpassat sig så bra här uppe i Norden att man tycker de hör till. Passar både lite här och där i trädgården. Ibland kanske tillsammans med påskliljor, ibland kan de få sprida sig runt någon buske. Gillar vanlig trädgårdsjord, tål trängsel med gräs och ogräs och sprider sig så pass väl att de kan delas när de står för tätt. Möjlig att framgångsrikt odla en bra bit upp i Norrland. Blommar i april–maj och blir 10–20 cm höga. Klarar de flesta jordar som är väldränerade men vill stå soligt. Kan blandas ihop med den snarlika armeniska pärlhyacinten, Muscari armeniacum, vilket egentligen inte har någon betydelse.

Narcisser

Påskliljor kallas en del, pingstliljor heter andra, jonkvill och tazzet är ytterligare namn. Alla kallas de dock narcisser och tillhör samma släkte. Hur de benämns beror på släktskap och tradition. Det är långt ifrån självklart att utseendet stämmer med beteckningarna, men det är inget att bry sig om. Huvudsaken är att det knappast går att hitta några lökväxter som är mer tacksamma att odla än narcisser. Inte minst påsklilja Narcissus pseudonarcissus är härdig, finns i massor av gamla och nya sorter och kan klara sig många år en bit upp i Norrlands inland. I södra Sverige förökar de sig ibland så kraftigt att de måste delas för att orka blomma. En del sorters narcisser doftar, men gemensamt för de flesta är att de blommar väldigt tidigt på våren. Speciellt som stora ruggar i kanten av gräsmattan eller under en buske är de fina.

Men hur ska man kunna välja bland olika sorter av narcisser, det finns nästan hur många som helst och fler blir det hela tiden. Det finns egentligen bara två knep. Köp lökar av bra kvalitet vilken sort det än må vara. Vill man vara extra säker ska man välja någon känd eller populär sort som både är snygg och visat sig fungera.

De flesta narcisser har liknande behov. De växer helst i sol men tål en del skugga. Vad det är för jord har ingen större betydelse, marken ska vara väldränerad men får gärna vara lite fuktig, som i övergången mellan en gräsmatta och ett buskage. Vanligast är att de blommar i april–maj och ogillas av rådjur och gnagare. De flesta kan klassas som härdiga, påskliljor möjligen som mycket härdiga och till exempel tazetter som mindre härdiga.

En miljon påskliljor och andra narcisser, det har Arne och Birgit Andersson planterat på sin gård i småländska Fagerås. Sedan 1978 har de hållit på. Varje år sätter de ungefär 50 tusen nya. Runt 100 sorter finns att beskåda på Fagerås varje vår. Att påskliljor passar som allra bäst i massplantering torde därmed vara bevisat, och visst passar de som hand i handske i skog och andra naturliga miljöer.

En välkänd sort som visat sig fungera bra är stjärnnarciss, Narcissus × incomparabilis ‘Professor Einstein’ med god förmåga att lysa upp tillvaron. Stjärnnarcisser är naturliga korsningar mellan påsk- och pingstliljor som uppstår i områden där de båda kamperar i närheten av varandra, till exempel i Pyrenéerna bergskedjan som formar den naturliga gränsen mellan Frankrike och Spanien. En annan sort som är vanlig, lätt att odla och snygg är ‘Ice Follies’.

Klassisk påsklilja, Narcissus pseudonarcissus, till exempel av sorten ‘Dutch Master’ går inte av för hackor. Påskliljor har inte bara god förmåga att överleva långliga tider utan kan också föröka sig duktigt, framförallt genom delning men vissa varianter även genom att fröa av sig. Vackrast är det nog att använda dem under buskar och träd i utkanten av gräsmattan, men många gör sig utmärkt i rabatter också. Hur bra de klarar konkurrensen är mycket beroende på sort. En annan välkänd, mycket använd och tålig påsklilja är ‘Golden Harvest’.

Tidigt på våren när lökarna börjar blomma är dofterna nästan lika viktiga som färgerna. Naturen är så lyckligt inrättad att de mest lättodlade av alla vårens lökväxter också ofta doftar gott, narcisserna. En klassiker är pingstliljan, Narcissus poeticus, ‘Actaea’ som liknar de naturligt förekommande varianter som lever på fuktängar i södra Europa men är mer storväxt. Den inte bara sprider väldoft utan kan också överleva och föröka sig i många långa år. Dela om det blir så trångt att de slutar blomma.

Tulpaner

Det var på 1500-talet som tulpanen kom till Europa. Det var en schweisare som tog med sig dem till Leiden i Holland, var annars, när han skulle börja som chef vid deras botaniska trädgård. Några av dem stals och man började ta fram nya hybrider med allehanda former och färger. Att det sedan resulterade i en av den moderna ekonomins första bubblor lite senare på 1600-talet är välkänt, men ingen kan klandra tulpanerna för det. Numera finns det så ohyggligt många tulpansorter att man indelar dem i mer än tio grupper. I Sverige går de utmärkt att odla, men oftast försvinner de efter några år. Det beror både på att många hybrider är dåligt anpassade till våra nordliga förhållanden, att lökarna inte har den bästa kvaliteten när de planteras och att de får stå för fuktigt under sommaren. Förutom alla moderna hybrider finns dessutom en hel del så kallade botaniska sorter att få tag i. Inte så flashiga utan liknar istället mer hur det ser ut i naturen.

Tulpaner är mycket svårare att övervintra än narcisser. Vill stå varmt och torrt under sommaren efter blomningen för att inte ruttna bort. Förädlade sorter kan generellt klassas som halvhärdiga medan botaniska ofta är härdiga.

På steniga bergssluttningar i Centralasien har näckrostulpan, Tulipa kaufmanniana, sitt ursprung. I mulet väder är den sluten, medan den vecklar ut sig som en näckros när solen skiner. Den ska stå mycket väldränerat under sommaren, gärna grusigt och stenigt. Passar bra under buskar eftersom den hinner blomma innan bladen slagit ut. Blommar redan i april och fortsätter in i maj. Höjd 20–25 cm. Övervintrar i större delen av landet om den inte står vått sommartid. Finns i många olika sorter och hybrider och anges då som tillhörande Tulipa kaufmanniana-gruppen.

En lökväxt med många förtjänster är anemontulpanen, Tulipa praestans ‘Unicum’. På våren är det en av de tidigaste. Den överlever många år och sprider sig gärna. Kan växa både i rabatter och gräsmattor, men vill helst ha det väldränerat. Det som gör den så fantastisk är kombinationen av den starka, vackra blomfärgen med de variegerade bladen. Bland tulpanerna är det ovanligt, och att de matchar blommorna så väl är ännu mer sällsynt. Höjd 20–30 cm. Är inte speciellt kinkig med jorden, trivs i gräsmattor. men vill ha väldränerat. Börjar blomma i april och fortsätter in i maj. Härdig.

Huga så många olika sorters tulpaner det finns att köpa. Det är nästan omöjligt att välja. En av de mer oslagbara är kejsartulpanen, Tulipa ‘Purissima’. Den är inte bara snygg, det räcker inte för det är de nästan allesammans. Att överleva många år och ha lång blomningstid även om solen gassar är kraven. Och det klarar den både i offentliga trädgårdar, som här i Enköping, och hemma hos oss vanliga fritidsodlare. Den matchande marktäckaren under är röd sockblomma, Epimedium × rubrum.

Svart och vitt är en kombination som sällan slår fel. Mixa lökar av liljetulpan Tulipa ‘White Triumphator’ och den sena enkla tulpanen ‘Queen of Night’. Nackdelen är att den sistnämnda svarta sorten har sämre överlevnad än den vita. Det är långt ifrån ovanligt att tulpaner med extrema färger är mer känsliga. De blommar i maj och blir 40–50 cm höga. I bakgrunden skymtar gulltörel.

Lättodlad och ganska vanlig i svenska trädgårdar är flocktulpan, Tulipa tarda. Ursprunget är Centralasien. Den är lättodlad och sprider sig själv, men vill som de flesta tulpaner ha väldränerad jord och helst också ett soligt läge. Passar i rabatter och som kantväxt tillsammans med både perenner och buskar, men bör inte användas i gräsmattor där den får svårt med konkurrensen. Blommar i april–maj.

Lyckas med vårlökar