Piet och Anja Oudolf har tillsammans byggt upp den plantskola som varit basen för deras verksamhet
Text: Ann-Christin Rosenholm
Bild: Dan Rosenholm
Mitt ute på landet, i det pittoreska holländska jordbrukslandskapet, hittar vi så skylten. Den som talar om att vi är på rätt väg för att komma till Piet och Anja Oudolfs berömda plantskola, de Koesterd, i Hummelo. Piet Oudolf är trädgårdsdesigner av världsklass. Med fantastiska anläggningar som Drömparken i Enköping och Battery Park i New York bakom sig har han blivit känd för den planteringsstil som brukar gå under benämningen New Wave, eller nya perennvågen översatt till svenska. Vi åker ytterligare några kilometer längs en smal väg kantad av bondgårdar och något ställe som verkar sälja jordbruksredskap. Omgiven av kohagar och majsfält hittar vi slutligen den blygsamma infarten.
Klippta silverpäron står som breda pelare och vakar over plantskolans växter som är utställda i krukor direkt på marken.
Det är gammaldags charmigt, som om tiden stått stilla sedan 1950-talet. Inga kassaapparater utan växter som säljs över enkla träbord. Med utsikt över de formklippta silverpäronen, Pyrus salicifolia, som står likt pelare och vakar över plantskolans växter. Makarna Oudolf driver upp de flesta av sina växter själva, här på plantskolan och ytterligare mark som de har en liten bit bort. Det är spännande att gå runt här och botanisera bland alla perenner som står tätt utställda i små krukor, på håll ser det nästan ut som rabatter. Riktiga rabatter finns också inne på plantskoleområdet. De är lummigt frodiga så här i början av september med högväxta perenner och prydnadsgräs som blommar. Växter som är kännetecknande för Piet Oudolfs trädgårdsstil.
Svanfjädergräs har fått självså sig fritt närmast det Oudolfska huset. Fräckt och ovanligt.
– Mitt mål är att det alltid ska vara något på gång i rabatten. Som ung var jag förtjust i det engelska sättet att komponera rabatter, men slogs av att allt nästan var över i juli. Efter det fanns det inte mycket som blommade eller bjöd på andra skönhetsupplevelser, säger Piet när vi vandrar till den enastående höstprakten i hans egen privata trädgård på andra sidan boningshuset.
Den stora häckomgärdade trädgården är uppdelad i tre delar. Ett smalt område närmast huset ger en omisskännlig vild karaktär. Svanfjädergräs, Nassella tenuissima, har fått sprida sig fritt mellan stenplattorna och det är vackert, mycket vackert och häftigt med något så fullständigt okonventionellt alldeles intill ett hus. Nedanför breder ett stort gräsmatterum av mer konventionell art ut sig, men även här finns en ovanliga och spännande inslag. En annorlunda formgiven gång som går diagonalt över gräset från ingången mot en uppmurad rundel fylld av prydnadsgräsen glansmiskantus, Miscanthus sinensis ’Malepartus’, och palmstarr, Carex muskingumensis.
– Från början när gången anlades växte här ett stort körsbärsträd, men det är dött nu och det fungerar ju lika bra med den uppbyggda gräsrundeln som blickfång vid diagonalgångens slut, säger Piet.
Gräsplanen är med två stenkanter som går tvärs över hela området indelad i tre etage. Det skapar dramatik samtidigt som de horisontella tvärgående linjerna får rummet att kännas bredare. Ett effektivt knep att ta efter om man har en svagt lutande gräsplan hemma i den egna täppan.
Till vänster den uppbyggda rundeln med Piet Oudolf favoriten glansmiskantus ’Malepartus’ med palmstarr i kanten. Till höger ingången av en häftig gångtunnel av bok och rakt fram ingången till det nya perennrummet.
På det mittersta etaget, med visst överhäng mot det lägsta, växer en jättelik klippt idegranscylinder som effektfullt fångar upp gräsrundelns form en bit bort. Det är stilrent och enkelt och mycket effektfullt som kontrast mot den stora frodiga perennrabatten på andra sidan gången. Där har många storvuxna perenner sin finaluppvisning. Det sprakar i rosa, röda, gula och andra mustiga höstnyanser.
– Det är trädgårdens äldsta rabatt och den har tolv år på nacken. Och här på andra sidan häcken har vi perennrummet som vi gjorde om så sent som för två år sedan, berättar Piet medan han leder oss vidare ner i trädgården fram till en öppning mellan två höga kraftiga häckar av idegran.
Den äldsta rabatten i Oudolfs trädgård som innehåller flera av hans favoritperenner, bland annat blodormrot, Persicaria amplexicaulis, i förgrunden.
Vi ser en fantastisk blomsteräng skymta fram i öppningen och när vi sedan passerar in uppenbarar den sig i sin helhet. Det är fantastiskt och helt, helt annorlunda jämfört med allt annat vi sett i trädgårdsväg. Det ser ut som en storvuxen, vild blomsteräng. Men det är ingen vild äng. Det är ungefär 70 olika arter av noggrant utvalda örtartade växter som planterats sida vid sida så att de nästan omärkligt glider över i varandra och skapar ängskaraktär. Och mycket viktigt i sammanhanget är också att Piet har planterat många exemplar av samma växt och dessutom låtit dem komma igen i grupper på flera ställen. Det ger rytm och harmoni och stämmer ju också mycket väl överens med det sätt på vilket naturen själv arrangerar sina växter.
I en öppning mellan imponerande idegranshäckar träder man in i det svindlande vackra perennrummet. I förgrunden syns en av Piets favoritväxter, den storväxta perennen fläckflockel, Eupatorium maculatum.
Naturen är en viktig förebild för Piet som också gärna väljer perennsorter som ligger nära de vilda ursprungsarterna. Kraftigt förädlade sorter med blommor i starka färger är inget som hör hemma i hans planteringar. I perennrummet finns ingen bar jord. Hela marken är täckt av perenner med inslag av självsådda tvååriga växter. På välskötta smala gångar leds vi in i området och kommer helt nära växterna. Det blommande prydnadsgräset präriedroppsäd, Sporobolus heterolepis, som breder ut sig på båda sidor om gången sprider en förförisk doftmatta över omgivningen. Men det är inte framförallt för blomningens skull som Piet har valt sina växter utan för tilltalande växtform och vackert bladverk. Kvaliteter som finns där under nästan hela året. Från tidig vår då de späda skotten sticker upp tills de torra döda stjälkarna klipps ner i februari för att släppa fram det nya trädgårdsårets späda liv.
– Det är det som är så fantastiskt med perenner, säger Piet. De uppvisar allt under en enda växtsäsong: födelse, liv och död. Med perenner i trädgården händer det alltid någonting. De är trädgårdens dynamiska element.
Perennrummet, som gjordes om så sent som för två år sedan, står mot en fond av fantasifullt vågklippta idegranshäckar som spär på känslan av magiskt underland.
Piet har byggt upp sin egen trädgård så att det alltid ska finnas en huvudattraktion. Varje månad har sin egen höjdpunkt. Så flyter säsongerna automatiskt över i varandra och hela tiden finns något att uppleva i trädgården. Och skillnaden mellan de olika delarna av året är tydlig. Tidigt på våren är det vårlökarnas blomning som efterföljs av tidiga perenner som kaukasisk förgätmigej och jätterams. Sedan avlöser sommarmånaderna varandra med såväl vackra blommor som sköna blad. Och så kommer hösten: prydnadsgräsen och rosenflockarnas högtid. Nu har alla perenner nått sin mognad. En del sprakar i en häftig final medan andra redan har börjat att falna. Det bruna och det som redan börjat vissna har medvetet lämnats kvar. De växter som Piet valt för sina rabatter har nämligen också den förnämliga egenskapen att de vissnar vackert. Aldrig är väl heller skönheten hos växtriket så påtaglig som när döendet står för porten. Det är så det griper i hjärtat. Och det är så det är med perenner. De väcker våra känslor och påverkar psyket, säger Piet. Och han om någon vet vad han talar om. Få har som han en sådan känsla för hur olika växter påverkar oss människor. Vilka känslor som väcks av olika arter och olika växtkombinationer.
– Det är nog för att jag är så medveten om vad olika växter gör med oss som jag kan designa trädgårdar som människor uppskattar. Om man vet vad man själv gillar och varför, kan man också göra för andra det de tycker om, sammanfattar Piet.
Piet Oudolf längs ner i sin trädgård framför de formklippta idegranshäckarna.