Trädgård à la Rosenholm

SOLIGT OCH TORRT

Vad gör man om man har en torr och solig södersida där inga växter verkar trivas? Gräset blir brunt. Rosor, pioner och andra fuktälskande växter slokar betänkligt efter bara ett par dagar om man inte passar dem med vatten. Allt blir fult och fel, livet i trädgården känns hopplöst. Lösningen är simpel, plantera växter som trivs med förhållandena, då blir trädgårdslivet plötsligt enkelt och lätt.

På många sätt är torktåliga, solälskande perenner lättare än andra växter att sköta. Man kan åka ifrån dem under semestern utan att i första taget behöva oroa sig för om de torkar bort. Ofta är de heller inte särskilt angelägna om näring, många mår faktiskt bättre om jorden är mager, torr och inte alltför näringsrik. De är med andra ord utmärkta växter om man har ont om tid och vill kunna slarva med skötseln.

Med ett silverpäron kan man komma så nära Italien eller södra Frankrike som bara möjligt i vårt klimat.

Med ett silverpäron kan man komma så nära Medelhavet som bara möjligt i vårt klimat.

Det är vanligt att växter som är anpassade för soliga och torra miljöer har karaktärer som gör dem utmärkta för planteringar med sydeuropeisk stämning. Det finns ett flertal perenner med blommor i blå nyanser som påminner om ett provensalskt lavendelfält inklusive, naturligtvis, lavendel själv. De går alla utmärkt att kombinera med låga buxbomshäckar som också tål sol bra, ett klassiskt sätt att framhäva blå blommor. Fattas bara ett olivträd. Enkelt, med ett silverpäron kan man komma så nära Italien eller södra Frankrike som bara möjligt i vårt klimat.

Också vissa bladfärger associerar vi gärna med de torrare och varmare delarna av vår kontinent. Bland torktåliga perenner är grå, silvriga, läderartade, köttiga eller håriga blad vanliga. Självklart egentligen. De är alla exempel olika sätt för naturen att minska avdunstningen och gör att växten kan hushålla med sitt vatten på ett bättre sätt. Just silvriga och grå blad blir väldigt vackra tillsammans med blå, vita och blekgula blommor. Låt dina växter stekas av solen, men välj sådana som tål det. Här är några av de vackraste och mest tacksamma att odla.

Dillmalört, Artemisia filifolia

Dillmalört, Artemisia filifolia

För den som gillar gråsilvriga blad finns det många olika sorters malört att välja bland. Till de mest distinkta i färgen hör dillmalört, Artemisia filifolia. Kombinationen av de smala bladverket och den graciösa växten gör att den liknar ett silvrigt moln. Liksom många av sina släktingar hör den hemma där det är torrt och soligt, ursprunget är nordamerikanska områden runt klippiga bergen. Höjd 40–60 cm. Blommar knappt synligt i juli–augusti men det är inte därför man odlar den. Härdig men behöver stå mycket väldränerat. Ett annat bra malörtsalternativ som är lätt att hitta i handeln är vitmalört A. ludoviciana ‘Silver Queen’.

Röllika, Achillea ’Coronation Gold’

Röllika, Achillea ’Coronation Gold’

Som gula parasoller reser sig Röllika, Achillea ’Coronation Gold’, över rabatten. Den doftar kryddigt och har finflikiga grågröna blad. Går att odla även långt upp i norr om växtplatsen är väldränerad. Passar väldigt bra tillsammans med blå växter som lavendel och stäppsalvia, det är den sistnämnda man skymtar i bilden från Blå trädgård i Enköping. Höjd upp till 80 cm. Blommar i juli–augusti och får en vacker fröställning som håller sig in i vintern. Härdig. Det finns många sorter att välja på i olika färger, till exempel ‘Moonshine’ i gult, den ockrafärgade ’Terracotta’ eller rödaktiga ‘Paprika’.

Anisisop, Agastache foeniculum

Anisisop, Agastache foeniculum

Anisisop, Agastache foeniculum, blommar med små spiror, har anisdoftande blad och ett ganska frodigt växtsätt. Är omtyckt av fjärilar. Snyggast är den när solen står lågt på morgonen eller kvällen och skiner genom blommorna så att de nästan får en aura runt sig. Finns med både blålila och gråvita axlika blommor och blir som bäst tillsammans någon annan perenn som kompletterar i färg eller form, gärna någon sol- eller parasollformad blomma i gul eller röd nyans som röllika eller solbrud. Den är lättodlad och självsår sig ymnigt. Blommar i juni–augusti. Blir 60–80 cm hög och räknas som halvhärdig.

Stenkyndel, Calamintha nepeta

Stenkyndel, Calamintha nepeta

Stenkyndel, Calamintha nepeta, har en utsökt myntaliknande doft som sprider sig blixtsnabbt när man vidrör den. Gillas minst lika mycket av bin som av människor. Den börjar blomma ganska tidigt på sommaren, sedan tilltar blomningen på sensommaren och fortsätter ända fram till växten fryser ner. Placera den gärna i rabattkanten så breder doften ut sig när man går förbi och nuddar den. Stenkyndel ska gärna stå väldränerat och soligt. Den föredrar och tål torra växtplatser, men klarar de flesta förhållanden bra. Om den står vått under vintern fryser den lätt bort. Höjd 25–40 cm, lite beroende på hur lång och varm sommaren är. Härdig.

Alpmartorn, Eryngium alpinum

Alpmartorn, Eryngium alpinum

Ibland blir man förvånad över hur vissa ytterst exotiska växter kan vara så tåliga. Alpmartorn, Eryngium alpinum, är bedårande i sin stålblå taggighet. Tistellik i växtsättet trots att det inte är någon tistel. Härstammar från Alperna, Jura och Balkans bergstrakter. Kan torkas och användas i arrangemang. Trivs bäst i torr och mager jord där den blågrå färgen blir mer framträdande. Vill stå soligt. Blommar i juli–augusti och blir omkring 50–80 cm hög. Mycket härdig. Finns några olika namnsorter med varierande färgnyans och utseende. Längre söderut i Sverige är den mer kraftigväxande, tvååriga silvermartorn, Eryngium giganteum, ett alternativ.

Kantnepeta, Nepeta x faassenii ’Blue Wonder’ bakom en buxbomhäck i Laubjergs Rosenhave, Jylland

Kantnepeta, Nepeta x faassenii ’Blue Wonder’ bakom buxbom i Laubjergs Rosenhave, Jylland

Kantnepeta, Nepeta x faassenii ’Blue Wonder’, har mörkt blålila blommor. Bladverket är grågrönt, doftar aromatiskt och är omtyckt av bin, fjärilar och katter. På håll är växten påfallande lik lavendel och är ett bra alternativ för de nordligare delarna av landet eftersom den är tåligare. Blommar i juni–juli och kan om plantan skärs in direkt efteråt komma med ett andra mindre flor framåt höstkanten. Höjd 30–60 cm beroende på sort. Inte speciellt kinkig med jord, men vill ha väldränerat och soligt. Härdig. Bild från Laubjergs Rosenhave, Jylland, Danmark. Sorterna ’Walker’s Low’ och ’Six Hills Giant’ är något ljusare i färgen.

Lavendel, Lavandula angustifolia

Lavendel, Lavandula angustifolia i Citadellets koloniträdgård i Landskrona

Lavendel, Lavandula angustifolia, är originalet, den växt som mest av alla associeras med sol och södra Europa, och därifrån har den också sitt ursprung. Den är en aromatisk halvbuske som kan användas både i rabatten och för att skapa infattningshäckar, som på bilden från Citadellets koloniträdgård i Landskrona. För att inte bli gles kan den skäras ner ganska hårt på våren just innan den börjar vakna till liv, men inte nödvändigtvis varje år. Blommar i juli–augusti och blir omkring 40 cm hög. Halvhärdig. Sorten ’Dwarf Blue’ har violettblå blommor och betraktas som den härdigaste och mest lättodlade, ’Munstead’ och ‘Hidcote’ är andra robusta alternativ som går bra att odla åtminstone upp till Stockholmstrakten bara växtplatsen är soldränkt och väldränerad.

Kungsmynta, Origanum vulgare ’Tumble´s Variety’

Kungsmynta, Origanum vulgare ’Tumble´s Variety’

Normalt sett är kungsmynta, Origanum vulgare, en vanlig grön kryddväxt. När vi köper den torkad på burk kallas den för oregano, och de flesta av oss associerar den med lukten av pizza eller tomatsås. Ett annorlunda alternativ är ’Tumble´s Variety’ på bilden, som både är lägre och mer kuddformad, i alla fall de första åren, och har en limegul färg främst i början av sommaren. Doftar lika gott och fungerar lika bra som matkrydda som sina grönbladiga förfäder. Liksom vilken kungsmynta som helst fröar den av sig i mängder, och mer eller mindre gulgröna varianter dyker upp i rabatterna. Lättodlad och tacksam, övervintrar i nästan hela landet. Blommar i bleklila under juli–augusti. Gillar att stå soligt men klarar halvskugga. Den här sorten blir runt 30–40 cm hög medan arten blir 50–70 cm. Mycket härdig.

Knölrotsopuntia, Opuntia macrorhiza hemifrån Roland Gustavsson utanför Uddevalla

Knölrotsopuntia, Opuntia macrorhiza, hos Roland Gustavsson utanför Uddevalla

Nej det är inte ett skämt, det går att odla kaktusar på friland utan skydd i Sverige. Vill man få så lite problem som möjligt är knölrotsopuntia, Opuntia macrorhiza den kanske mest lättodlade. Den kan ha ett mycket omfattande rotsystem som kryper nära ytan och suger upp vatten och näring flera meter runtomkring. I USA finns den från Texas i söder till svenskstaten Minnesota i norr. Klarar vintern utan skydd om den får tillräckligt väldränerade växtförhållanden. Odla till exempel i avspolat grovt grus. Blommar med vackra gula blommor i juni–juli. Frukterna går det att göra saft, gelé, eller liknande av, men se upp för de hullingförsedda taggarna. Bild hemifrån Roland Gustavsson utanför Uddevalla. Annars är frilandsopuntia, O. polyacantha, den vanligaste utomhuskaktusen här i landet, om nu vanlig är rätta ordet.

Backsippa, Pulsatilla vulgaris 'Blaue Glocke'

Backsippa, Pulsatilla vulgaris ‘Blaue Glocke’

Alla läckra växter kommer inte från Asien eller Nordamerika. Upp till Mälardalsområdet växer backsippa, Pulsatilla vulgaris, naturligt i torra backar, även om det inte är i något överflöd. I trädgården passar de där det är torrt och soligt, till och med under takutsprånget invid väggen. De blommar tidigt från april men har dessutom fröställningar i form av håriga bollar som är nästan lika snygga som blommorna och pryder sin plats länge efteråt. Den här sorten heter ‘Blaue Glocke’, det finns ett antal andra att välja på. Höjd 20–30 cm. Härdig.

Perovskia mellan klippt buxbom i Villa la Petraia, Florens

Perovskia mellan klippt buxbom i Villa la Petraia, Florens

Perovskiasläktet innehåller upprättväxande, ludna halvbuskar med aromatiska grågröna blad. I Sverige är trädgårdsperovskian, Perovskia ’Blue Spire’, vanligast. I Mälardalsområdet fryser den ner nästan helt på vintern, men kommer troget med nya skott varje vår. Passar utmärkt tillsammans med andra solälskande växter i samma färgskala som lavendel, stäppsalvia och anisisop. Bild från Villa la Petraia, Florens, Italien, där man uppenbart prioriterat perovskia under pågående trädgårdsrenovering. Blomspirorna i blålila som slår ut i augusti–september ger ett nästan självlysande intryck. De silvergrå stjälkarna behåller sitt skönhetsvärde en bra bit in i vintern, speciellt när man planterat många tillsammans. Höjd 70–80 cm. Halvhärdig. Tål inte vinterfukt.

Stäppsalvia, Salvia nemorosa ’Amethyst’, med grekvädd, Knautia macedonica

Stäppsalvia, Salvia nemorosa ’Amethyst’, med grekvädd, Knautia macedonica

De vanligaste färgerna på stäppsalvia, Salvia nemorosa, brukar skifta i blått och blålila. Den används som alternativ till lavendel för att skapa sydeuropeisk stämning. Sorten ’Amethyst’ på bilden är däremot rosaviolett, i mellanrummen sticker matchande blommor av grekvädd Knautia macedonica upp. Stäppsalvior räknas som halvhärdiga och dör om marken är för fuktig under vintern, jorden ska vara grov och väldränerad. De luktar aromatiskt och blommar i juni–juli. Skärs de tillbaka innan de blommat över kan de få en andra blomningsperiod i september. Höjd är sortberoende 40–60 cm. Sorter i varierande blå och blåvioletta nyanser är ’Ostfriesland’, ’Mainacht’ och ’Caradonna’. Sorten ’Porzellan’ har vita blommor. Stäppsalvia passar bäst många tillsammans i flera nyanser.

Inspiration från Sävsjö