HÄCKVÄXTER

Varför ska man anlägga häck runt sin trädgård? Kan man inte sätta buskage, eller bara låta det vara öppet? Olika individer resonerar på olika sätt. Hur man vill ha det hemma beror också ganska mycket på traditionerna där man vuxit upp. I Skånes öppna slättlandskap är det närmast en självklarhet att skydda sig mot vindar och insyn med hjälp av en grön vägg runt tomten, medan längre norrut där man ofta varit van att omges av granskog vill ha det så öppet som möjligt.

Men de viktigaste skälen till att skapa en grön inramning av tomten har inte i första hand med att inhägna sig eller inte att göra, utan med att skapa en miljö som känns ombonad och lummig. Klippta häckar har den stora fördelen att de till skillnad från buskage tar bort minimalt med tomtyta. Dessutom är det så att trots att de är gröna och frodiga bidrar de till att ge trädgården ett striktare uttryck, inte minst viktigt om man innanför vill ha en lite mer vildvuxen variant.

Klippta häckar ger gröna, täta väggar som kan utgöra en strikt bakgrund till hängiga och slängiga buskar och träd och fungera som fond till trädgårdens blommande växter. Visserligen tar häckar liten plats, men en nackdel är att de tar tid på sig innan de ger fullgott skydd. För sträckor där man snabbt vill ha den uppvuxen kan det vara idé att köpa exemplar som är större och kraftigare än ordinära häckplantor eller kosta på det som kallas för färdig häck. Lika tätt och fint som en häck vilken vuxit sig stor på plats blir det inte omedelbart, men tiden kortas med flera år jämfört med vanliga häckplantor.

En häckväxt som är extra praktfull inte bara en utan flera gånger per år är prakthäggmispel, Amelanchier lamarckii. Den börjar säsongen med ett vackert mörkrött bladutspring snabbt följd av en skir vit blomning. När den är över tar återigen de fräscha årsskotten över och skiftar mellan ljust grönt och svagt orange medan de växer ut. Framåt hösten laddar den om, prakthäggmispeln, och tar i för både kung och fosterland när den visar upp sin mångnyanserade höstfärg i rött och orange. Fungerar bra som både mellanhög och hög häck på ungefär 1,5–4 meter. Klarar sig i sol–skugga, ända upp i zon 5. Plantera 2–3 stycken per löpmeter. Blir också vacker som uppstammat buskträd.

Bok, Fagus sylvatica, är förutom ett välkänt inhemskt träd också en fager och snabbt växande häckväxt. Är tålig och användbar i större delen av Mälardalsområdet. Detta till skillnad mot vad man tyckte förr då den av många ansågs vara i känsligaste laget norr om Skåne. Bladverket är på vårarna välbekant skirt och vackert, på vintrarna sitter gyllenbruna vissnade blad ofta kvar nästan till de nya tittar fram på våren. Lämplig höjd 1,5–4 meter, men kan bli betydligt högre. Har genomgående stam och ska inte toppas förrän den nått önskad höjd. Sol–halvskugga. Härdig till zon 4, men bör nog inte användas som häck i tuffare klimat än zon 3. Plantera 3 stycken per löpmeter.

Klassisk för formklippning och till lägre häckar är buxbom, Buxus sempervirens. Den är städsegrön och mycket tät. Växer långsamt vilket är en fördel när man vill hålla en häck låg och slippa lägga ner för mycket tid på klippning, en gång per år räcker oftast men i sydligaste Sverige kan två behövas. Lämplig månad kan vara april respektive augusti om man klipper en andra gång. Får den kalk missfärgas bladen. Trivs i sol–halvskugga och kan utan problem odlas till och med zon 3. Står den utsatt bör man skydda plantan mot stark vårsol de första åren. Plantera 5–7 stycken per löpmeter. Lämplig höjd 0,5–1,5 meter, men den kan bli många meter hög om man väntar en generation eller två. Klassiskt är att rama in rabatter och grönsaksland bakom låga buxbomshäckar. Bild från Wickham Lodge, Kent, England. Det blir lika snyggt i Sverige.

Liguster, Ligustrum vulgare, är en annan utmärkt häckväxt. Längs den svenska västkusten och en bra bit in i Norge förekommer den vildväxande, först dokumenterad på 1700-talet av en av Linnés lärjungar. Den är inte vintergrön men behåller bladen länge på hösten och ofta långt in i vintern. Blir tät och fin men behöver behöver putsas ett par gånger per år. Tålig och kan växa i både sol–skugga, härdig till zon 4 men känslig för stående fukt. Lämplig höjd 1,5–2,5 meter. Vinterliguster, L. vulgare var. italicum ’Atrovirens’, är vintergrön, men mindre härdig än huvudarten och brukar bara rekommenderas för zon 2. Plantera 3–4 stycken per löpmeter.

Utmärkt för smala, ganska höga häckar, ja också för breda, är avenbok, Carpinus betulus. Växer med genomgående stam och ska därför inte toppas förrän den nått önskad höjd. Har enkönade blommor i maj som sitter på separata hängen. Växer vild i södra Sverige, var ett av de sista träden som vandrade in efter senaste istiden. Tål hård beskärning och är enkel att forma. Blir först gul på hösten, övergår sedan mot brunt. Ger visst insynsskydd även vintertid eftersom de vissnade bladen hänger kvar länge. Anspråkslös, men föredrar kalkhaltig jord. Lämplig höjd 1,5–2,5 meter, knappast högre. Sol–halvskugga. Zon 4. Plantera 3 stycken per löpmeter.

Till de växter som går att odla i stora delar av landet hör måbär, Ribes alpinum ’Schmidt’. Inte vintergrön, men har ett så tätt växtsätt att den är ogenomskinlig även som avlövad. Det är en mycket anspråkslös växt som tål det mesta och är lätt att forma. Växer lite fortare än till exempel buxbom och idegran som är användbara för liknande ändamål men kräver något mer putsning. Alldeles efter lövsprickningen på våren är den extra vacker då bladen har en skir ljusgrön färg och den blommar i lime. Måbär kan växa i soligt till ganska skuggigt läge. Härdig till zon 6. En god ersättare till buxbom som kan hållas låg, lämplig höjd för häckar sträcker sig mellan 0,5–1,5 meter. Plantera 4 stycken per löpmeter.

Vill man ha en häck som åtminstone en gång per år slår till och blommar i en häftig färg ska man fundera över någon sort av hybridforsythia, Forsythia × intermedia. Lokalt i vissa delar av centrala Europa är starkt gula häckar tidigt på våren en inte ovanlig syn. I Sverige passar de flesta forsythior bäst i de södra delarna, dels för att blommorna ibland fryser bort efter den första vårvärmen och dels för att de sköra kvistarna lätt bryts sönder av snö. Lämplig höjd 1–2 meter. Zon 3. Finns i många sorter. Bor man längre norrut kan man använda sig av hybriden ‘Northern Gold’ som anses härdig ända upp till zon 6. Plantera 2–3 stycken per löpmeter. I bilden från Citadellets koloniområde i Landskrona syns den skånska flaggan.

Förnämlig som häck är idegran, Taxus, en städsegrön barrväxt med mörkgrön färg, tätt växtsätt och elegant utstrålning. Växer fortare än till exempel buxbom men är så pass återhållsam att den är lätt att hålla välklippt och snygg med en till två klippningar per år. Speciellt användbar är den tätväxande hybrididegranen, T. × media ‘Hillii’, en av många hybrider mellan den europeiska T. baccata och den mer härdiga japanska idegranen T. cuspidata. Kan klippas hur hårt som helst, det kommer kommer nya skott, det är bara en fråga om tid. Även en port kan formas som här i bilden från Slottsparken i Malmö. Är anspråkslös och kan växa i såväl sol som skugga. Tål torr mark på ett förvånansvärt sätt. Zon 4. Plantera 2–3 stycken per löpmeter. Kan beroende på sort hållas på höjder mellan 0,5–2,5 meter

Vanlig gran, Picea abies, kan användas till annat än att göra papper av och hänga prydnader i på julen. Det är Sveriges vanligaste träd. I rätt sammanhang är den utmärkt till häck, tät, vintergrön och otroligt härdig. Tillhör de häckväxter som kan bli snygga om man klipper den i organiska former som här i antroposofernas trädgård i Järna. Kan inte beskäras i gammal ved eller skäras in om de vuxit sig för stora. Klipp varje år och helst i årsskotten. Gör man rätt blir granar otroligt snygga, täta häckar. Lämplig höjd 2–5 meter. Härdig till zon 8. Plantera 2–3 stycken per löpmeter. Ett alternativ är den mer smalväxande serbgranen, Picea omorika, som dessutom har barr med elegant grå undersida.

Vill man snabbt ha en fräsch häck, som till på köpet är vintergrön, tät, naturligt smal och tålig både mot kyla och skugga ska man välja tuja, Thuja occidentalis ’Smaragd’. Den växer med genomgående stam och ska inte klippas i toppen förrän den nått önskad höjd. Tål beskärning bra på ung ved, men kan inte beskäras lika hårt som de flesta andra häckväxter. Lämplig höjd 2–5 meter, men kan bli högre. Man kan ofta få tag i ganska stora plantor billigt, och ’Smaragd’ är snabb på att etablera sig och börja växa. Sorten är inte utbytbar mot vilken annan T. Occidentalis som helst. Sol–halvskugga. Härdig till zon 5 utan minsta problem, kan klara ännu tuffare klimat. Plantera 2–3 stycken per löpmeter.

Kort om häckplantering