Det var en förmögenhet gjord i Indien som gjorde att Sir Charles Cockerell kunde bli ägare till lantegendomen Sezincote i slutet av 1700-talet. Där byggde han det, i praktiken, enda indiskt inspirerade herrgårdsslottet i England.
Det vattensystem som präglar parken i Sezincote börjar i den stora dammen invid ett tempel som hyllar den hinduiska solguden Surya, livskraftens symbol
Möjligen finns Englands äldsta hängavenbok i Sezincote. Med en bark icke av denna världen.
Den brittiska motsvarigheten till östasiatiska kompaniet medförde att dess officerare blev rejält rika och kunde åka hem till England, köpa egendomar och bli politiker. Min översättning av engelskans “officer” till svenska officer istället för ämbetsman är här korrekt, det brittiska East India Company var lika mycket en krigsmakt som ett handelsföretag. Överste Charles Cockerell blev förövrigt medlem i House of Commons i nästan 35 år och dessutom adlad. Engelsk imperialism var en lönsam affär, de som levde av den och i dess topp hade inget behov av mjukisbyxor. Men människor är komplicerade och även den synbarligen hänsynslöse kan visa upp imponerande fantasi och inlevelse.
Interiör av den klassiskt indiska bil, med Morris Oxford som förlaga, som brukar stå utanför huvudbyggnaden och användas vid bröllop.
Under Sezincotes indiska bro kan man gå på trampstenar. Och en stenbänk finns det. Både kul och mysigt.
När Sezincote ritades strax efter sekelskiftet 1800 var det indiska inflytandet på topp och arkitekten, som dessutom var bror till Sir Cockerell, arbetade också åt det brittiska östasiatiska kompaniet, som lantmätare. Stilen refererar tillbaka till den indiske Mogul-härskaren Akbar från sent 1500-tal med sin blandning av hinduisk och muslimskt inflytande. Huvudbyggnadens fasader är honungsgula, en vanlig färg på sten här i Cotswolds där England är som mest engelsk, men de kan eventuellt vara extra infärgade för att ge en än mer realistisk indisk karaktär. Personligen tror jag färgen är helt autentisk.
Huvudbyggnaden på Sezincote har en honungsgul färg som hör hemma både i Cotswolds och Indien och är full av indiskt inspirerade dekorationer.
Ett ovanligt långt orangeri binder samman den oktagonala paviljongen med huvudbyggnaden som ligger på dammens högra sida.
På huvudbyggnaden finns ett stort antal indiska motiv, på taket ståtar en stor lökformad kupol omgiven av miniminareter. Invid ligger ett avlångt orangeri och en oktagonal paviljong, det vill säga vad vi som svenskar skulle kalla ett jättestort lusthus. Framför huset ligger en formell indisk trädgård med både fontän och tempel som designades så sent som 1968 i samband med att hela parken restaurerades. Inne i huset är stilen dock inte indisk utan påstås vara grekiskt inspirerad (fast inredningen har jag inte själv sett). De var allt lite excentriska de där stormrika engelsmännen.
Klart en indisk trädgård ska ha ett par rejäla elefanter. Dessa är av modernt snitt och om än välgjorda egentligen det enda med kitsch-varning på Sezincote.
Utanför huvudbyggnaden på Sezincote anlades på 1960-talet en formell indisk trädgård.
Innan andra världskriget var Sezincote välskött av, typ, ett dussin trädgårdsmästare. Under världskriget användes det för inkvartering av kanadensiska trupper. Gräsmattorna klipptes möjligen, men inte just mycket mer. På fälten stod stridsvagnar. När nya ägare, Sir Cyril och Lady Betty Kleinwort, i samband med krigsslutet skulle rusta upp inte bara regnade det in utan svamp trängde fram invid golvlisterna.
På vägen mot huset passerar man en indisk inspirerad bro med typiskt indiska boskap avbildade, Brahman kallas de och är kända för att tåla värme bra förutom sin högst exotiska look.
Ormfontänen, nedan den indiska bron, är omgiven av vivor. Själva fontänen sprutar dock så mycket vatten att den bara kan vara igång speciella dagar.
Nedanför Ormdammen vindlar Sezincote vidare längs en förtjusande, smal kanal.
Resten av trädgårdsparken är typiskt engelsk med rabatter, vattenspel, mer eller mindre exotiska växter och stora träd. Mest utmärkande är den bäck som har sitt ursprung i en damm tillägnad solguden Surya. Den passerar överfyllda rabatter av lummiga bladväxter, sedan den indiska bron, rinner in i det som på engelska kallas Ormdammen. I mitten en minimal ö, täckt med vivor, med en ormskulptur. Bäcken fortsätter därefter genom en smal vindlande kanal, konstruerad under 60-talet, mellan exotiska träd och perenner för att sluta i en stor damm innan den försvinner ur trädgården. Växtvalet stod den tidens ledande växtexpert Graham Stuart Thomas för.
Vattnets väg genom Sezincote avslutas i en stilla damm innan vattnet försvinner ut ur trädgården.