Ett inlägg för växtnördar från en promenad i mitten av maj runt Botan i Uppsala. De flesta bilderna, men inte alla, är tagna vid muren mot Thunbergsvägen i norr. Som vanligt med botaniska trädgårdar är det en blandning av vilda och odlade växter, en del kan vara båda.
Först ut är balkangemsrot, Doronicum columnae, en odlad art med europeiskt ursprung som finns förvildad i Sverige. En mer känd släkting är den mycket härdiga vårkrage, Doronicum orientale, som numera ska benämnas gemsrot. Personligen tycker jag det gamla namnet är bättre och framhärdar i att använda det.
Eldtulpan, Tulipa fosteriana, kommer från Centralasien. Störst betydelse har den som anfader till kejsartulpan, Tulipa Fosteriana-gruppen, där till exempel den suveräna sorten ‘Purissima’ hör.
Tulipa iliensis från Centralasien har inte ens ett svenskt namn, även om det finns en och annan som odlar den. Den har en kul egenskap och det är att den kan sprida sig genom att bilda nya lökar längst ut på rotspetsarna, långt från huvudplantan. Bilden ovan kommer från ett bestånd på Uppsala botaniska med sitt ursprung från, hör och häpna, Sovjet (i praktiken motsvarar det ungefär hälften av det nordliga halvklotet). Titta nu på bilden nedanför.
Det här beståndet av Tulipa iliensis är däremot skyltat med Turkestan. Man tror knappt det är samma växt. Fotograferingsvinkeln skiljer naturligtvis, men också att Sovjet-varianten inte alls kommit lika långt i utvecklingen (alla bilder är tagna samma dag, den 15 maj 2010). Sedan finns alltid risken att de är felskyltade − det är vanligare på botaniska trädgårdar än man kan tro. Men i just det här fallet tror jag inte det. Det skiljer helt enkelt mellan exemplar från samma art med ursprung från olika platser.
Från Nordkorea och norra Kina härstammar många skönheter, dit hör blå presidentsippa, Jeffersonia dubia. Namnet är lite småkul, på svenska ingår ordet president och i det vetenskapliga namnet finns USAs tredje president, Thomas Jefferson. På amerikanska kallas den Asian Twinleaf, vilket kan kopplas till sortbeteckningen dubia.
Den nära släktingen tvärs över Stilla havet bär namnet vit presidentsippa, Jeffersonia diphylla. På bilden är den ännu inte fullt utslagen, det gör just ingenting, blomningen är kort men bladen lika snygga hela säsongen. Sannolikt härdig i större delen av landet.
Likt presidentsippan och andra många läckerheter tillhör också Ranzania, Ranzania japonica, familjen berberisväxter, vilket är förpliktande. Hör hemma i vandrande skugga, som det så fint heter, alltså i sol och skugga som varierar under dagen. Detsamma gäller förövrigt presidentsippa, det glömde jag påpeka.
Ibland motsvarar inte namn vad man tänker sig. Skogsvallmo? Hur låter det, som något inhemskt gulligt eller delikat småblommigt i rosa eller blått måhända? Nej minsann. Skogsvallmo, Hylomecon japonica, härstammar från, det avslöjas av det vetenskapliga namnet, Japan och nordöstra Asien. Hör liksom i stort sett alla växter på det här uppslaget hemma i vandrande skugga och woodlands, lättodlad och sprider sig. Så okej då med namnet skogsvallmo.
Mer gult. Men varför nöja sig med det lilla när man kan få det stora. Stor gullviva, Primula veris ssp. macrocalyx, är vräkigare än vår inhemska variant, kommer från sydöstra Ryssland, Krim och det som brukar kallas Kaukasien. Klarar sig bra hos oss och vi kan vara lugna för att den uppför sig som andra vivor, parar sig med alla släktingar och skapar nya friska och stora ättlingar för framtiden.
Och nu avslutar vi med backsippor. Vi börjar med typisk svensk backsippa, Pulsatilla vulgaris, som ni alla känner er hemmastadda med. Men nja, även det är smått tveksamt. backsippor hör hemma på de flesta solbelysta, torra marker i Europa och mot Asien. Det finns många arter och tveksamma underarter, men de är svåra att skilja på.
Till de mer exklusiva hör röd backsippa, Pulsatilla rubra. För er som har fått lite känsla för växtlatin betyder det vetenskapliga namnet att den röd. Men inte här, inte på Uppsala Botan. Den är otvivelaktigt snygg, men det är fel växt. Typiskt exempel på att även botaniska trädgårdar soppar till det.
Mer växter från Uppsala botaniska i inlägget Majblommor i september.