Jardín de Cactus, Lanzarote
Piggrörkaktus, Cleistocactus buchtienii
Bland skapelserna av Lanzarotes store arkitekt César Manrique finns kaktusträdgården Jardín de Cactus. Till formen en klassisk amfiteater, det ger både ljus och hetta tilll kaktusarna och såväl översikt som närhet till besökarna − genialt. Personligen är jag skeptisk till stora manliga konstnärer, men för just César Manriques skapelser faller jag pladask. Byn den ligger i, Guatiza, är känd för odling av koschenillsköldlusen som håller till på opuntior och används som karminrött färgämne, även i livsmedel. Passande och genomtänkt.
Barropuntia, Cylindropuntia tunicata
Kaktusarna jag skriver om är utvalda efter vilka som just då och där såg intressanta ut i form och färg. Urvalet är annars närmast oändligt. Bildmaterialet är fem år gammalt, vad nu det skulle göra för skillnad.
Fingervårtkaktus, Mammillaria elongata
Fingervårtkaktus, Mammillaria elongata, möjligen sorten ‘Cooper Queen’, annars verkar den så mångformig att den här rödaktiga saken inte ens med nödvändighet har sortnamn. Ursprung Mexico.
Tät brokkaktus, Thelocactus macdowellii
Närmast löjligt söt är blomman hos den taggiga tät brokkaktus, Thelocactus macdowellii, som uppvisar naturens motsättningar mer än vanligt tydligt.
Skäggvårtkaktus, Mammillaria hahniana
Skäggvårtkaktus, Mammillaria hahniana. Taggighet måttlig (typ) men rejält söt blomning , hyggligt härdig (klarar lugnt flera minusgrader).
Spikeuforbia, Euphorbia horrida
Spikeuforbia, Euphorbia horrida, kommer från Sydafrika, inte den nya världen, och är därmed ingen kaktus och inte heller nära släkt. Betraktas som ett typiskt exempel på att arter som liknar varandra till funktion och form utvecklas helt oberoende under liknande förhållanden på olika platser. Enligt min uppfattning är den både häftig och fantasieggande.
Gles busksjöborrekaktus, Echinopsis camarguensis
Gles busksjöborrekaktus, Echinopsis camarguensis, kommer från Bolivia och är en typisk sådan växt som klarar sig bekymmersfritt i hemtrakterna, har just ingen konkurrens där den växer. Den breder väl helt enkelt ut sig så att varken djur eller växter vågar sig i närheten.
Nålvårtkaktus, Mammillaria spinossissima
På engelska bär den ibland smeknamnet “den rödhåriga irländaren”, det gäller nålvårtkaktus, Mammillaria spinossissima. Kommer liksom många andra Mammillaria och andra katusar från Mexico.
Bronseuforbia, Euphorbia aeruginosa
Hopp tillbaka till den gamla världen där vi hittar bronseuforbia, Euphorbia aeruginosa, Ursprung Sydafrika, därmed är det ingen kaktus. Likt alla Euphorbia är den sannolikt mångformig på grund av sin närmast sanslösa anpassningsförmåga.
Euphorbia glochidiata
Släktingen Euphorbia glochidiata har inte ens ett svenskt namn. Kommer från norra delen av den afrikanska kontinenten, Kenya, Somalia och Etiopien.
Plommonopuntia, Opuntia engelmannii
Plommonopuntia, Opuntia engelmannii, känns lite mer vanlig, som mellanmjölk. Ursprung från norrra Mexico och södra USA. Antagligen rejält frosttålig likt andra opuntior.
Kantpelarkaktus, Pachycereus marginatus
Kantpelarkaktus, Pachycereus marginatus, storvuxen pelarkaktus traditionellt använd istället för staket i vissa delar av Mexico. Vass och arg redan som bebi, sedan med växande självförtroende och taggar.
Purpuropuntia, Opuntia macrocentra
Sticker ut både bokstavligt och färgmässigt gör purpuropuntia, Opuntia macrocentra, från västra Mexico och USA. Det är mycket ovanligt med purpurnyanser i kaktusvärlden.
Jardín de Cactus, Lanzarote
Och såhär ser amfiteaterkonstruktionen på Jardín de Cactus ut. Lätt att förstå vad jag menade med både översikt och närhet, och det är fullt tillåtet att gå längs platåerna.