Trädgård à la Rosenholm

Konstnärinnan, granitberget och sånt man hittar 

Ett gult hus bland fiskarbyns smala gränder. På framsidan möter blommande buskar, perenner och underfundig konst. Där bakom reser sig granitberget brant ovan hustaken. Vi besöker konstnärinnan Ragnhild Marzelius i hennes sommarparadis på barndomens Bohus-Malmön.

Text och bild: Dan Rosenholm

Välkomna, här blommar det från vår till höst. Till höger om ingången magnolia, buskpion, fjärilsbuske (i full blom) och hortensia.

Välkomna, här blommar det från vår till höst. Till höger om ingången magnolia, buskpion, fjärilsbuske (i full blom) och hortensia.

På baksidan av huset njuter Ragnhild augustisommarens värme.

På baksidan av huset njuter Ragnhild augustisommarens värme.

Det måste ha varit ett barnens paradis, friheten var total. Fordon fanns knappt alls, en taxi och en lastbil var allt. Barnen levde sitt eget liv. De cyklade, klättrade i träd och klippor, ibland ramlade de ner. De badade och lärde sig tidigt simma, lekte rymmare och fasttagare, kröp undan och berättade historier. Av sparkstöttingar bildades tåg som de åkte med utför backarna – hej, vad det går – och de jumpade på isflak. De sprang vind för våg, fast egentligen inte, det kändes nog bara så:

– Alla kände allas barn, berättar Ragnhild Marzelius, vuxna visste precis vem man var, och om något blev alltför tokigt sa de minsann till.

Som när ”solen går ned bakom Sjöbloms dass” beskriver Ragnhild sitt stilleben av drivved.

Som när ”solen går ned bakom Sjöbloms dass” beskriver Ragnhild sitt stilleben av drivved.

Öppet mot världen

Ragnhild berättar om ett hem med dörrar öppna mot världen. I butiken i källaren sålde mamma Anna tyger, mattrasor och andra textilier. Med tiden blev det en handelsträdgård med blommor och grönsaker, från början egenodlade.

– Mamma var företagsam, säger hon. Pappa tog skepparexamen, bäst i sin klass fast han inte hade skolning. Han var begåvad, läste varje ledig stund och sa alltid att kunskap inte var tung att bära.

Pappa Ernst var politiker och nämndeman, tiden kring krigsåren skötte han ransoneringskorten. Folk kom och gick, anledningarna till besök var många. Där fanns telefon, det hade inte grannarna. Ragnhild räknade och expedierade i affären, stod på torget, sålde godis och dricka, levererade blommor och varor.

– Det var väldigt socialt, säger hon, alla på ön besökte vårt hem. Liv och rörelse var något positivt, det var bra med många kunder. Kanske det är därför jag tycker det är så roligt med människor. Alla är olika, alla är intressanta och har något att ge, och jag är nyfiken.

Med ögon och röd mun förvandlas grävskopetänder till gubbar och gummor. Rostigt är vackert.

Med ögon och röd mun förvandlas grävskopetänder till gubbar och gummor. Rostigt är vackert.

Stenhuggeri och fiske

Ungefär mitt i Bohusläns skärgård ligger Bohus-Malmön, som trots sin relativa litenhet – ungefär fyra kilometer lång från norr till söder och hälften så bred – har en förvånansvärt varierad natur. Tidigare var det ett fiskesamhälle och central del i kustens stenhuggeriindustri, spåren finns överallt. Idag är Bohus-Malmön mest känd som sommarparadis.

Ragnhilds konstnärskap började tidigt, det har alltid funnits där. Lera från åkerdiken formades till figurer. Fortfarande när hon var barn på 40-talet dolde sig öns kvinnor bakom svarta sjaletter; med en naturalistiskt skulpterad avklädd pojke skapade hon nakenchock bland kunderna i affären.

Stenarna påminner om mormor och farmor, berättar Ragnhild. Fortfarande när hon var barn var öns äldre kvinnor svartklädda i lång kjol, kofta och sjal.

Stenarna påminner om mormor och farmor, berättar Ragnhild. Fortfarande när hon var barn var öns äldre kvinnor svartklädda i lång kjol, kofta och sjal.

– Vi hade vävstol och symaskin hemma, berättar hon. Det var öppet hus, jag och mina kamrater sydde kläder till dockor och mig själv. Jag fick smeknamnet Fiffiga Karlsson. Min bror tecknade och målade, jag inspirerades.

Hon och brodern började realskola på fastlandet i Kungshamn – något sällsynt för öbor på den tiden – de pendlade med båt, färja och buss. För Ragnhild följde latinlinjen på gymnasiet i Lysekil, språkskickligheten sitter fortfarande i. På design och konsthantverkshögskolan i Göteborg utbildade hon sig till textilkonstnär, men axlarna klarade inte det hårda vävarbetet. Istället blev det akvarell och akryl, och så började hon göra konst av det hon hittade.

Med egen blick
Avloppsröret skulle kastas, Ragnhild fick det av en svägerska. I röret och krukan invid planterades taklök, vilka trivs och mår prima i alla väder, året runt.

Avloppsröret skulle kastas, Ragnhild fick det av en svägerska. I röret och krukan invid planterades taklök, vilka trivs och mår prima i alla väder, året runt.

Ragnhild ser världen med en alldeles egen blick. Där vi ser bortkastade föremål och oanvändbara saker ser hon skulpturer, råvaror till halsband och ringar. Med påmålade ögon och röda munnar transformeras grävskopetänder till ansikten, glaset i en tvättmaskinslucka blir till fågelbad och elstolparnas isolatorer förvandlas till skulpturer i sin egen rätt.

– Halsband gör jag av det jag hittar, säger Ragnhild. Träbitar, bromsbelägg till bilar, stenar, överliggare till balkongräcken, klockdelar och nu senast diabilder.

Som fågelbad används den målade tvättmaskinsluckan. Den himmelsblå nyansen återkommer här och där i ett stråk längs trappan. Överbliven akrylatfärg användes.

Som fågelbad används den målade tvättmaskinsluckan. Den himmelsblå nyansen återkommer här och där i ett stråk längs trappan. Överbliven akrylatfärg användes.

Men letandet betyder mer än så, det är en terapi för kropp och själ. Vandringar över klippor och stränder ger mjukhet, styrka och balans, men också kraft att hålla självömkan på distans. Sedan många år tar Ragnhild hand om sin sjuke make Bo, de dagliga stunderna med honom i trädgården tillhör livets höjdpunkter.

Isolatorerna har Ragnhild hittat på promenader runt ön. Nu fungerar de som skulpturala konstverk, med den äran.

Isolatorerna har Ragnhild hittat på promenader runt ön. Nu fungerar de som skulpturala konstverk, med den äran.

Som gifta bosatte sig de båda i Lerum. Somrarna tillbringade de på Malmön boende hos Ragnhilds föräldrar. När barnen kom och det blev för trångt skaffade de eget, det var ungefär 45 år sedan. Huset var kommunalgrått och med undantag av den obligatoriska syrenen fanns ingen trädgård, på baksidan reste sig en bergvägg mot himlen.

På framsidan, mot gatan, äter Ragnhild och Bo frukost – ofta i samtal med någon på andra sidan staketet – därifrån skymtar havsbukten och fastlandet i öster.

På framsidan, mot gatan, äter Ragnhild och Bo frukost – ofta i samtal med någon på andra sidan staketet – därifrån skymtar havsbukten och fastlandet i öster.

Färg, blommande buskar och trappor
Tack vare trappan på baksidan kom granitberget till användning. På arbetsbänken ligger en marmorskiva från en kommod och där finns eluttag.

Tack vare trappan på baksidan kom granitberget till användning. På arbetsbänken ligger en marmorskiva från en kommod och där finns eluttag.

Snart fick byggnaden färg. Perenner och buskar planterades, lite i taget. Idag grönskar tomten, inte minst den välkomnande framsidan blommar från vår till sensommar – magnolia, buskpion, rosor, hortensia och fjärilsbuske.

Längs bergväggen på baksidan byggdes trappor och platåer. Inte allt på en gång utan lite varje år, undan för undan. På granittoppen stoltserar nu en altan med utsikt över hustak och havets vikar. Tack vare höjdskillnaderna verkar tomtmarken större än den i själva verket är.

Halvvägs uppför bergssidan har Ragnhild och Bo placerat en avsats. Där kan man vila och blicka ut över hus, hav och fastland.

Halvvägs uppför bergssidan har Ragnhild och Bo placerat en avsats. Där kan man vila och blicka ut över hus, hav och fastland.

– Jag brukar säga att jag har en tomt på hypotenusan, säger Ragnhild och avser diagonalen i en rätvinklig triangel.

Knepen för att öka trädgårdens dimensioner är flera. Den indelas i rum, en idé för varje. Formklippning och uppstamning ger ordning och reda i grönskan och öppnar utrymme. Uteplatserna är flera. På framsidan möter morgonsolen, i skydd av hus och granitklippa intas lunch eller middag på baksidan, från kullens topp fyller havsvikar och glödande kullar blickfånget under solnedgång.

Och så var det här med Ragnhilds flicknamn, Blomsterberg. Kan något vara mer passande?

Ragnhilds nio bästa trädgårdsråd