Trädgård à la Rosenholm

Trädgårdsdesign – som Gyllings gör

Text och Bild: Dan Rosenholm (2009)

Ingemo gillar inte att slänga saker. Några fingerborgsblommor som skurits bort placerade hon i en hink, där fick de pryda så länge de förmådde.

Ingemo gillar inte att slänga saker. Några fingerborgsblommor som skurits bort placerade hon i en hink, där fick de pryda så länge de förmådde.

Det känns så engelskt, det är det första man tänker när innanför grindarna hemma hos Ingemo och Per Gylling utanför skånska Glumslöv. Framför sig ser man två entusiaster på otaliga rundresor mellan Storbritanniens berömda och mindre kända trädgårdar på jakt efter idéer och uppslag. Runt deras stora tomt skyddar ligusterhäcken mot insyn och havets vindar. Perennrabatterna prunkar. Det finns mysiga sittplatser både här och där, den ena helt olik den andra. Kring lusthuset kantar buxbom, över dammen hänger ymnigt med vackra blad och i växthuset mognar tomater och druvor. Längs de smala gångarna går det aldrig att veta vad som möter bakom hörnet, nyfikenheten slocknar inte. Typiskt brittiskt!

Det roliga börjar direkt innanför porten. Insmugen i ett mörkt hörn ligger en liten, nästan murrig sittplats, från början tänkt för att njuta av kvällssolen, numera istället omgärdad av grönska och med möbler mest till prydnad.

Det roliga börjar direkt innanför porten. Insmugen i ett mörkt hörn ligger en liten, nästan murrig sittplats, från början tänkt för att njuta av kvällssolen, numera istället omgärdad av grönska och med möbler mest till prydnad.

I den döda almen klättrar viticella-klematisen 'Emilia Plater' som Per håller i. Perfekt matchar den mjölkklockorna under, mest tur enligt Ingemo.

I den döda almen Per håller i klättrar viticella-klematisen ‘Emilia Plater’. Perfekt matchar den mjölkklockorna, mest tur enligt Ingemo.

Det är bara en enda sak som inte stämmer. Ingemo och Per har inte rest runt och studerat engelsk trädgårdskonst.

– En gång har jag besökt Wisley Gardens, säger Ingemo och syftar på den stora trädgårdsanläggningen utanför London. Jag har haft många trädgårdstidningar, men det är inget jag följer slaviskt, ibland plockar jag upp någon detalj. Och så har jag arrangerat växter och gått på sådana kurser. Men jag känner mig nog lite engelsk, lite sådär tråkig.

Det sistnämnda är knappast något man som besökare håller med om.

Från uteplatsen i söder ser man ut över Öresund. På ön Ven kan Backafall skymtas, bortom ligger Danmark.

Från uteplatsen i söder ser man ut över Öresund. På ön Ven skymtas Backafall.

För Ingemo har den egna känslan för färg och form fått styra. Att hon innan pension arbetade som textillärare har nog hjälpt till en hel del. Den typiskt engelska känslan säger också någonting om hur mänskliga behov och uttryckssätt påminner om varandra. Med samma mål och liknande förutsättningar blir resultatet besläktat.

Inflyttningen

År 1983 flyttade de in. Det var från Råå flyttlasset gick, den söta fiskebyn i södra utkanten av Helsingborg med utsikt direkt över Ven. De kände att de var färdiga med sitt förra ställe och ville ha något nytt att arbeta med. Det första året var det inomhus som gällde. Per var snickare till professionen. Visserligen var huset i bra skick men det var en del medaljongtapeter och sådant som behövde bytas ut, de ville ha in ljus. Sedan var det dags att ta itu med tomten.

– Det första vi planterade var fruktträd, följt av häck, berättar Ingemo. Sedan började vi plantera längs kanterna. Det har inte funnits någon tanke bakom, ingen planering. Trädgården har fått växa fram efterhand. När jag gick med i Trädgårdsamatörerna fick jag höra mycket om växter. Jag kom hem med plantor och behövde sätta ner dem någonstans.

Det är ingen liten tomt de skapat trädgård på, tretusen skånska kvadratmeter där det växer så det knakar. Det har även vildkaninerna insett som gärna tar sig in om de kan. Utsikten över Glumslövs backar är strålande, på andra sidan Öresund syns Danmark klart och tydligt i bra väder och där mellan ön Ven. På vissa ställen är allt utanför fördolt av häckar och buskage, på andra öppnas vyerna upp. Allt mycket sofistikerat och uträknat. Det är inte lite möda som lagts ner här.

– Per gillade inte det där med trädgård i början, fortsätter Ingemo. Hans intresse har kommit mer på senare år. Det är skönt att han tycker det är roligt. Tomten är stor, även om vi inte skapat trädgård på riktigt hela. Men den känns större än den är också för att det tar tid att komma runt och att allt inte uppenbaras på en gång.

Trädgårdsdesign à la Gylling

Till saken hör att Per och Ingemos trädgård för några år sedan blev utsedd till årets designträdgård. Det är knappast något som förvånar. När man vandrar runt upprätthålls nyfikenheten hela tiden och man funderar på vad som måhända kan finnas fördolt bakom nästa hörn. Det om något är det främsta kännetecknet för en väldesignad trädgård.

Längs häckarna vindlar sig gången som på klassiskt vis avslutas med en utsiktspunkt, en vista. Murgröna kryper på marken och klättrar i träden.

Längs häckarna vindlar sig gången som klassiskt avslutas med en utsiktspunkt. Murgröna kryper på marken och klättrar i träden.

Det börjar strax innanför porten på det svarta plank som snabbt kom på plats efter inflyttning. Det var för hundens skull. Redan där delar sig vägarna. Till vänster ligger en sittplats och en smal vindlande gång passerar mellan häck och murgrönsklädda fruktträd. Där den slutar finns en utsiktspunkt genom häcken. Den förra hunden gillade att sitta där och titta ut, den nuvarande stack sig en gång på en tagg i närheten och undviker platsen.

Under körsbärsplommonens tak står alltid ett badkar med fräscht vatten, inte till nytta utan för dess form och vattenblänk.

Under körsbärsplommonens tak står alltid ett badkar med fräscht vatten, inte till nytta utan för dess form och vattenblänk.

Ungefär rakt fram från porten finns en annan gång mellan fruktträd och perennrabatter. Via en uteplats till höger invid huset öppnar sig gräsplanen under ett tak av uppstammade körsbärsplommon, Prunus cerasifera. Klippningen blev Ingemo inspirerad till då hon för länge sedan besökte Ulla Molin och hennes kända trädgård i Höganäs. Precis så ville hon göra. Långt därefter har hon förstått att det inte var så det såg ut. Minnesbilden hade bedragit henne. Tolkningen var hennes alldeles egna, men minst lika bra. Under körsbärsplommonen står ett badkar de köpt på en loppis i krokarna. Det såg ut som en mumie legat där, tyckte Ingemo. Och ja, de har kvar en stor öppen yta centralt i trädgården. Det är viktigt för att undvika känslan av instängdhet.

I sydöst, inte långt från utsiktspunkten i häcken, har de placerat nästa lilla exotiska sittplats, en enkel träbänk Per snickrat ihop. En rofylld hörna ville Ingemo skapa där. Som rygg står svartbambu, Phyllostachys nigra. Bambu har den egenheten att de samordnat blommar, fröar av sig och dör bort någon gång då och då. En ny generation får tillgång till ljus och näring. Förut trodde man det skedde ungefär var hundrade år, men det är antagligen tätare och mer oregelbundet. Nu stod Gyllings svartbambu på tur. I vissnat tillstånd har den fått stå kvar. Den är nästan snyggare nu, tycker Ingemo, de ger en grafisk effekt. Under en solfjäderstall vid sittplatsen står en skulptur, ett huvud, de fått av sin dotter. När den kommit på plats blev hunden alldeles förskrämd och gav den en intensiv utskällning.

Den döda svartbambun ger en grafisk effekt åt sittplatsen. Keramikhuvudet under solfjäderstallen, Sciadopitys verticillata, höll på att skrämma slag på deras hund. Kul med konst som väcker känslor.

Den döda svartbambun ger en grafisk effekt åt sittplatsen. Keramikhuvudet under solfjäderstallen, Sciadopitys verticillata, höll på att skrämma slag på deras hund. Kul med konst som väcker känslor.

Lusthus och damm

Lusthuset har inte Per byggt själv, det var färdigköpt. Fast det beror förstås på hur man ser på saken. Med tiden har det ruttnat och Per har bytt ut del efter del, bara taket och dörren är nu kvar av ursprunget. Det är på vår och höst det kommer mest till användning. Och förstås när barnbarnen kommer på besök, då kommer våffeljärnet till pass. Lampan i taket kommer från sommarstugan, utan kupa men vacker ändå. På vintern kläs den in med en ljusslinga, mysigt blir det. Samtidigt får lusthuset fungera som vinterförvaring för äpplen.

Lusthuset köpte de färdigt, men med tiden har Per bytt ut det mesta. Buxbomshäcken skapar en grön ram som ger byggnaden bättre samhörighet med trädgården.

Lusthuset köpte de färdigt, men med tiden har Per bytt ut det mesta. Buxbomshäcken skapar en grön ram som ger byggnaden bättre samhörighet med trädgården.

Via en vindlande gång längs den södra delen av tomten når man snart till en damm. Som en mörk pöl i den djupa djungeln ligger den halvt dold mellan buskar och storbladiga perenner. Parets fingertoppskänsla visar sig återigen, naturligt formade dammar passar som bäst här i den ymniga grönskan långt från husets kantighet. Själva tycker de att den gott kunde vara lite större. Den är bra som den är tycker vi som besöker.

Men helt oproblematisk har den inte varit, det är sällan trädgårdsdammar. Den storbladiga palmbladsbambun, Sasa palmata f. nebulosa, invid är för alla som bor lite mer norrut i Sverige en exotisk dröm. Här i Skåne är den ett nästan invasivt ogräs. Tre gånger har Per fått gräva om efter att dess stygga rötter sökt sig igenom dammduken.

Fortsätter man ännu en liten bit längs samma stig passerar man under en naturlig pergola där en guldhumle, Humulus lupulus ‘Aureus’, snurrad runt en gren bildar tak. Om man strax därefter vänder sig om uppenbarar sig flera av parets designknep.

Som en vattenhål i bushen uppfattas dammen. Stilmässigt perfekt bland buskar och perenner. Här syns ormbunkar, klippstånds och storbladig palmbladsbambu.

Som en vattenhål i bushen uppfattas dammen. Stilmässigt perfekt bland buskar och perenner. Här syns ormbunkar, klippstånds och storbladig palmbladsbambu.

Genom pergolan skymtar en bänk vilken fungerar som blickfång. Efter bänken förs ögat vidare via gången som strax viker av. Siktlinjer är speciellt bra när man har tätt bevuxna trädgårdar. De öppnar upp och risken att känna sig instängd försvinner. Blickfång är något man har varken man vill eller inte. Det gäller snarast att skapa dem själv så inte besökarnas ögon fastnar vid en kvarlämnad röd plasthink eller liknande. Pergolan ger en känsla av att man passerar mellan två olika delar och att gången viker av en bit bort skapar nyfikenhet och förväntan.

Inte snålt med designknep. Blickfång, siktlinje och pergola skapar nyfikenhet.

Inte snålt med designknep. Blickfång, siktlinje och pergola skapar nyfikenhet.

Här har det inte snålats med designknep. Bänken fungerar som blickfång, siktlinjen skapar öppenhet, pergolan ger känslan av passage mellan två rum och att gången sedan försvinner mot höger skapar nyfikenhet. Till det kommer de vackra bladväxterna, bland annat brokbladig buxbom, gulbladig humle, bladen av klippstånds som sticker upp ur ett bredbladigt gräs och en extra flikbladig murgröna som klättrar i en kinesisk sekvoja, Metasequoia glyptostroboides.

Växthus och uteplats med utsikt
Utanför växhuset förvarar Ingemo terrakottakrukor, runtom står växter i kärl. Arrangemanget är lika mycket en utsmyckning som till nytta.

Utanför växhuset förvarar Ingemo terrakottakrukor, runtom står växter i kärl. Arrangemanget är lika mycket en utsmyckning som till nytta.

Mer till trevnad än praktisk användning är träbordet i växthuset, men där förvaras också allehanda nyttigheter.

Mer till trevnad än praktisk användning är träbordet i växthuset, men där förvaras också allehanda nyttigheter.

När man kommer till växthuset byter trädgården karaktär. Här känns det som om man befinner sig mitt i en välskött kolonilott. I växthuset prunkar tomater, gurka och vindruvor. Där finns ett träbord att arbeta på. Torkade blommor står i burkar, snörnystan är undanstoppade i korgar. I själva verket är bordet mest en prydnad. Det är till för att göra en glad, säger Ingemo, men mycket av det som står där är användbart.

Plasthinkarna som tomaterna och gurkorna växer i är klädda med juteliknande säckar. Praktiskt och snyggt.

Plasthinkarna som tomaterna och gurkorna växer i är klädda med juteliknande säckar. Praktiskt och snyggt.

Grönsaksplantorna står i jutesäckar, det är vad man tror i alla fall. I själva verket växer de i hinkar. Över dem har Ingemo dragit juteliknande brunfärgade påsar, enkelt och snyggt. Som krukförvaring används ett blått bord strax utanför växthuset. På och runt bordet står växter, både för att planteras ut och till prydnad. Som utomhushylla för dekorationer och växter har Per byggt en stegtrappa.

En bit ovanför växthuset blir marken högre och utsikten över Glumslövs backar och Öresund öppnar sig. Invid huset finns en av vårens bästa uteplatser där solen snabbt värmer upp och blicken når ut över landskapet. Golvet lagt med marktegel och buxbomshäck ramar in. Möblerna är av gjutjärn. De måste var tunga för att vinden inte ska ta dem, berättar Ingemo. De är mörkmålade, från början var de vita men de gick knappt att titta på när solen var framme.

Innergården mot väst
Innanför porten till den klassiska grusgården i väster. Vresrosor och enstaka tallar skyddar mot vind. Murgrönetäcket ger grön kontrast.

Innanför porten till den klassiska grusgården i väster. Vresrosor och enstaka tallar skyddar mot vind. Murgrönetäcket ger grön kontrast.

På innergårdens soligaste plats kan man sitta mysigt inklämd i grönska och dricka kaffe. Citrusplantan påminner om att det var tänkt som medelhavshörna.

På innergårdens soligaste plats kan man sitta mysigt inklämd i grönska och dricka kaffe. Citrusplantan påminner om att det var tänkt som medelhavshörna.

Det knastrar under skorna när man går. Vi har nått den rektangulära innergård som vetter mot Öresund i väst. Där dominerar gruset. I gränsen skyddar vresrosor mot vinden. De är av samma typ som finns längs Västerhavet i Sverige och Danmark och stod där redan vid inflyttningen. Innanför är marken täckt av ett brett stråk av murgröna. I de tre andra riktningarna avgränsas gården av hus och den hemliga trädgård som Ingemo kreerat. Att ha en ”giardino segreto” i trädgården är en gammal tradition med rötter i den italienska renässansen. Ingången täcks av meterhöga cypresser. En gång var de i krukstorlek och ingick i jularrangemang, som små julgranar i torkad grå lav.

Välkommen genom porten till hemliga trädgården. De tre meter höga cypresserna var en gång varit miniträd i jularrangemang. Fliksumaken, Rhus typhina ‘Dissecta’, är lättodlad trots sitt exotiska utseende.

Välkommen genom porten till hemliga trädgården. De tre meter höga cypresserna var en gång miniträd i jularrangemang. Fliksumaken, Rhus typhina ‘Dissecta’, är lättodlad trots sitt exotiska utseende.

Att ljuva dofter skulle slå emot den som kom in till det gömda rummet var Ingemos intention. Med det avskiljda lyckades hon alldeles för bra, det blev för mörkt för de flesta doftande växter. Men det vet inte besökaren som bara tycker att det är en spännande och mysig plats.

Mot en av väggarna vid grusplanen är en uteplats placerad så att solen ska nå mest hela dagen. Trämöblerna är målade i blått, färgen har de komponerat själva. Som en medelhavshörna var det tänkt. Det blev istället en ovanligt trevlig sittgrupp inramad av ett stort miskantusgräs och en klätterros. Där kan man inta sitt kaffe i solen även innan sommarvärmen infunnit sig.

Munstycke genom glaset
Det finns glädje i arbete, inte minst i trädgården. I bakgrunden skymtar riddarsporrarna i en av deras första perennrabatter.

Det finns glädje i arbete, inte minst i trädgården. I bakgrunden skymtar riddarsporrarna i en av deras första perennrabatter.

Trots allt prat om trädgårdsdesign hit och dit är det inte något som Ingemo själv funderar över.

– Jag tänker inte på trädgård som om det vore design, säger hon. Jag tänker inte alls när jag håller på utan jag bara gör.

Det är mycket som måste rensas bort, trädgården är stor, jorden god och klimatet gynnsamt.

Det är mycket som måste rensas bort, trädgården är stor, jorden god och klimatet gynnsamt.

Men allt är inte perfekt heller i deras trädgårdsliv. När jag pratar med dem har just munstycket till högtryckstvätten lossnat och skjutits rakt igenom rutorna på växthuset. Varken bra eller särskilt kul, i alla fall inte när det händer. Trots det lockar och pockar trädgården och arbetet där.

– Jag längtar ut. Det är synd man måste gå in och äta, om jag inte gör det tappar jag humöret. Nu har jag tagit med fika till lusthuset. Då slipper vi gå in.

Gyllings designknep