Parkfakta
Design: Parkkontoret.
Byggår: Upprustning 1986–1990 av gammal park.
Yta: 18 000 kvadratmeter.
Tidigt i maj flödar Blomstergården, en fickpark i Klosterparken, över av magnoliablommor, inte mindre än sex sorter. Tidigt i maj dominerar den tacksamma ’Leonard Messel’. Med vintergrön bambu i ryggen känns bänken till höger extra ombonad.
Klosterparken har många ansikten. Här kan man sitta inne i den av medeltida klosterträdgårdar inspirerade lilla Blomstergården och njuta av blommande skönheter, spela boule inramad av storbladiga växter som för tankarna till exotisk djungel, ha picknick eller gympa på de stora gräsfälten eller helt enkelt strosa längs strandpromenaden och titta på båtarna, folklivet och de som provar fiskelyckan i Enköpingsån.
Det är historisk mark man går på. Redan på 1300-talet anlades här ett franciskanerkloster som idag finns markerat med stenar i gräset på en upphöjd kulle i parkens nordvästra del. Ruinerna av klostret som raserades på 1600-talet finns bevarade inunder.
I början av 1980-talet, när upprustningen av Enköpings gröna miljöer började, var parken i ganska dåligt skick. Parkkontorets personal med Stefan Mattson i spetsen insåg potentialen för parken med den stora ytan och läget intill ån. En etappvis upprustning utfördes 1986–1990 och idag har parken utvecklats till en av stadens mest älskade oaser som ofta sjuder av aktivitet, men ändå alltid har plats för alla som vill ta det lugnt på en av de många parkbänkarna.
Parken är hela 18 000 kvadratmeter stor, vilket så klart gör det enkelt att få plats för många saker. Men den hade inte varit i närheten av att vara så trevlig om den inte varit uppdelad i rum på det sätt som den är.
I mitten finns det stora öppna gräsmatterummet, skyddad av höga idegranshäckar ligger den lilla Blomstergården, bergkörsbär omsluter barnens lekplats och vid boulebanan är man omgiven av maffigt storbladiga perenner och taggiga jättearalior som också har idegranshäckar i ryggen.
De två sittbryggorna vid ingången till Blomstergården bjuder på utsikt mot hamnmagasinen. I sluttningen mot ån växer kärrtörel, Euphorbia palustris, framför den blommar mörk stjärnhyacint med effektfull kontrast i form och färg. Början av juni.
Strandpromenaden är lummig och bjuder på mycket intressant. Intill en av sittbryggorna växer en manchurisk valnöt, Juglans mandshurica, omgiven av frodiga perenner som ålandsrot och gullstav.
Även strandpromenaden, som löper längs med två av parkens sidor, präglas av stark rumslighet tack vare planteringar på sidor gångvägen. På sluttningen mot ån växer frodiga perenner som klippstånds, fläckflockel, kärrtörel och olika sorters rodgersior i sammanhängande mattor av tre olika sorters flocknävor och kungsnäva. Perennernas höjd varierar och är planerad för bibehållen kontakt med vattnet. Många av de perenner som har valts för det här området är också ypperliga för att förstärka vattenupplevelsen.
Kontakten med vattnet förstärks ytterligare med två vackra sittbryggor som sträcker sig en bit ut över ån och som enkelt kan nås utan hindrande steg. Där kan man slå sig ner och njuta av utsikten mot de pittoreska hamnmagasinen med uteserveringar på andra sidan.
En magnifik böljande matta av jättedaggkåpor blommar vid sidan om strandpromenaden i slutet avjuni. I bakgrunden purpurlök och fingerrodgersia framför hybrididegranar.
Lite längre söderut finns ytterligare en brygga ut mot ån, men den är utformad på ett helt annat sätt och var egentligen inte planerad från början. Den kom sig av att man märkte hur det skapades stigar kors och tvärs genom perennplanteringarna. Smågrabbarna, och kanske även en del stora, hade hittat sin favoritfiskeplats där. Det ledde till att parkkontoret lät bygga en trappväg ner till vattnet och en brygga längs med stranden för alla fiskesugna. Ett av många exempel på hur man har tagit hänsyn till människors behov när man utformat parkerna i Enköping.
På andra sidan om strandpromenaden ömsom sluter och öppnar sig parken och man har till exempel full kontakt med både Boulebanan och Blomstergården som har låga avgränsningar ut mot gången.
Vid boulebanan tror man sig förflyttad till någon exotisk djungel. De frodiga växterna som skänker atmosfären är det ovanliga trädet jättearalia, Kalopanax septemlobus, med stora lönnlika blad och perennen sköldbräcka, Darmera peltata, med runda blad. Mattan de reser sig ur består av röd sockblomma.
I den södra delen av parken har hybrididegran planterats i mjukt ringlande formationer med öppningar in till det stora gräsmatterummet på bara några få ställen. På det sättet skapas en starkare känsla av rum både runt själva gången och runt den stora gräsmattan samtidigt som man får en behaglig styrning av gåendet mellan parkens olika rum.
Mellan idegranshäcken och gångvägen har man anlagt breda mixade rabatter. Här tittar vedartade växter som magnolior och vingbenved och lökväxer som purpurlök och mörk stjärnhyacint upp ur stora sammanhängande perennfält. På försommaren är mattan bara någon decimeter hög och har en effektfull färgsättning i olika nyanser av rött och grönt som avlöser varandra i fält så att det bildas ett läckert oregelbundet mönster. Som ett abstrakt konstverk skapat av perennernas olika bladfärger. Framme i augusti har mattan en helt annan karaktär. Då böljar den uppemot meterhöga mattan av frodiga astilbeplymer i rosa, rött och vitt och höstsilverax sträcker sina stiliga vita spiror mot himlen.
Promenadvägen fortsätter sedan runt på insidan av parken och här har vackra träd och buskar satts i breda planteringar ut mot parkens gränser. Det skapar en behagligt lummig miljö och man tänker inte alls på att stora hus ligger ganska nära inpå. Längs den här promenadvägen kan man njuta av magnoliaskönheter som ’Ballerina’, ’Merril’, ’Orchid’ och ’Snowdrift’ och en äng av kungsängsliljor kantad av intressanta träd som katsura, gulved och koreagran.
Bästa tipsen från Klosterparken
Via en av öppningarna i idegransväggen kan man från promenadvägen vid ån nå en äng av kungsängslilja, Fritillaria meleagris. En ljuvlig syn i början på maj.