Kanske inte trädgård, men i alla fall matlagning, och det är väl ett närliggande ämne. Och tänk så kul det kan bli med oplanerad anarki.
Instruktioner, Judiska festivalen i Krakow
Som en del av den judiska kulturfestivalen i Krakow i månadsskiftet juni/juli hölls fyra eftermiddagar kurser i judisk matlagning. Varje kopplades till något land, någon kultur, där judar bildat samhällen. Kvällens tema var indisk mat, och hon som ledde kursen gjorde klart att speciellt i Indien skiljde den judiska varianten av matlagning sig inte mycket från den som annars gällde där.
Antalet deltagare var begränsat och det krävdes en viss envishet för att få tag i biljetter. Vi indelades i fyra grupper som totalt skulle fixa fem rätter. I vår grupp, som talade engelska, hamnade en amerikansk dam med vuxen dotter, en danska, en tysk, en manlig Milanobo och jag och min dotter. Det var en chutney vi skulle tillaga. Plasthandskar delades ut, sannolikt på initiativ från de två kvinnorna från andra sidan Atlanten. Polskorna vid grannbordet struntade blank i plastlarvet, till amerikanskornas förtret och min stora lättnad. Flinkast i händerna visade sig också en polsk dam i 80-års åldern vara.
I fullt arbete, Judiska festivalen i Krakow
Den lite äldre amerikanskan vid vårt bord tog det lokala kommandot, själv började hon långsamt och ganska handfallet skära ingefära i små, kantiga bitar med en kniv som passar bäst för att rensa svamp. Att de skulle skalas verkade hon inte ha en aning om. Någon som skulle hämta vitlök visste inte hur sådana såg ut, medan någon annan enkelt och självklart skar torkade plommon och dadlar i lagom stora bitar. Hur lätt det är att bedöma folks förmåga att laga mat på handlaget var något jag inte tidigare insett.
Det arbete som blev över till mig var att hämta socker. Sedan skulle några koppar mätas upp och hällas i grytan. Vad som menas med en kopp diskuterades, alldeles självklart i den här typen av internationell miljö.
Jag fick tag i en en rejäl skål med socker, min dotter mätte upp två tredjedelar av anvisad mängd, alla var eniga om att sockerhalten gott kunde minskas. Vi tömde alltihopa i grytan med andra ingredienser. Sedan skulle den sjudas. Jag kom åt att krossa och finhacka vitlök (tips: krossa först varje klyfta med bredsidan på kniven, skala och hacka efteråt, då kommer saften ur lika bra som med vitlökspress).
Alla gjorde sitt. Två saker fattades, det var gula russin och salt. Ryktet gick att någon satt i sig russinen (det visade sig felaktigt). Kvinnan som ledde hela arrangemanget, kocken/kokerskan, kom med saltet. Det var i en exakt likadan skål som vi tagit sockret från. Ja, det var till och med samma skål. Oj då!
Jag viskade till henne att jag trodde att det förelåg en viss sammanblandning. Hon gjorde exakt samma rörelse som jag själv skulle gjort om jag sluppit plasthandskarna. vätte lillfingret i munnen, stack sedan ner den i grytan, smakade och konstaterade att jag hade rätt i mina misstankar.
Inga problem, tyckte hon, det sköljer vi bort. Ut med alltihopa i det närliggande restaurangköket, tillbaka efter tio minuter. Det bortsköljda rödvinsvinägret ersattes med vitt dito. På med plattan på bordet som vi kopplat till väggkontakten. Först värme sedan hetta, fungerar alltså. Ytterligare några minuter. Ljuset slocknar, inklusive alla plattor. Det visar sig inte bara vara en säkring, en elektriker sätts att arbeta på saken. Vår okokta kastrull hämtas av någon från restaurangköket som ska fixa kokningen åt oss.
I mörker, Judiska festivalen i Krakow
Det är ganska mörkt, alla som kan jobbar på så gott det går och har kul. Någon kommer in med tända ljus. Den relativt unga och lättsamma kvinna som ansvarar för det hela tycker att “det här är nästan som judisk sabbat” och stämmer upp i en sabbatssång som många faller in i. Det är uppenbart hur hon tycker att alla såna här småproblem är sånt man bara ska lösa utan att bekymra sig. Munterheten är allmän och själv är jag mest iakttagande och alltmer road av hela situationen.
Äter det vi lagat, Judiska festivalen i Krakow
Ljuset tänds, maten blir klar, alla smakar av allt, chutneyn tar vi hem i små burkar. Tänk så kul man kan ha när kulturer och människor blandas!
Chutney, Judiska festivalen i Krakow