Trädgård à la Rosenholm

Skapa trädgårdsstilen – japansk

Text och bild: Dan Rosenholm

Drömmer du om en orientalisk oas hemma i din trädgård? En plats präglad av lugn och ro i den vardagliga stressen. Då finns mycket att lära från japanska trädgårdar.

Både typisk och otypisk kan man säga att den japanska delen på Norrvikens trädgårdar är. Där finns den ostörda vattenytan, vattenfallen, bäcken, enkelheten i växtval och gångarna att strosa på. Japaner däremot uppfattar den snarast som typiskt nordisk. Och det är kanske bästa tänkbara betyg.

Både typisk och otypisk är Norrvikens trädgårdar japanska del. Ostörd vattenyta, vattenfall, bäck, bladväxter och gångar. Japaner uppfattar den snarast som typiskt nordisk, kanske bästa tänkbara betyg.

Japansk trädgårdskonst känns modern, men är knappast ny. Den växte fram med inspiration från Kina för ungefär ett halvt millennium sedan. Långt senare, i slutet av 1800-talet, öppnade sig Japan mot omvärlden efter att ha varit nästan helt slutet i sekellånga perioder. Snabbt började deras syn på trädgård att spridas i västerlandet. En av de första japanska trädgårdarna i Europa skapades av svensken Rudolf Abelin i början av 1900-talet på Norrvikens trädgårdar utanför Båstad. Den är fortfarande intakt och välhållen, men hotas ständigt av exploateringsplaner.

Över vatten vandrar man på broar. Det kan vara en bågbro ut till en ö i dammen som i det här fallet, eller kanske några breda plankor eller en enkel brygga. Variationerna på broar i japanska trädgårdar är stor.

Över vatten vandrar man på broar. Det kan vara en bågbro ut till en ö i dammen som i det här fallet, eller kanske några breda plankor eller en enkel brygga. Variationerna på broar i japanska trädgårdar är stor.

Japanska trädgårdsstil

Japanska trädgårdar är ett eget litet landskap i miniatyr. I det finns symboler för haven, öarna, bergen, dalarna och floderna. Där finns markens stenar, forsarna och de vindpinade tallarna. Också vi människor hör hemma där eftersom vi är en del av naturen. En insikt som de flesta av oss delar med japansk kultur. Men hur ska man tänka för att skapa en japanskt inspirerad trädgård hemma hos sig själv?

Återhållsamhet och enkelhet är grundläggande principer. Det ska inte finnas för mycket. I trädgården destilleras en stark känsla för naturen fram, vilket ibland leder till ganska hårda stiliseringar. Det ska inte vara för många olika typer av växter, prydnader eller material. Egentligen är det självklart, överdåd skapar oro inte lugn.

En annan av grunderna är att trädgården ska var innesluten, skyddad mot omvärlden. Växter och olika typer av plank och staket används. Uppåt mot himlen får trädens kronor ge skydd.

Ett japanskt hus ska vara öppet mot trädgården med hjälp av stora, öppningsbara fönster som går ända ner till marken. Ute och inne känns nära. Bild från Den japanske have på Jylland.

Ett japanskt hus ska vara öppet mot trädgården med hjälp av stora, öppningsbara fönster som går ända ner till marken. Ute och inne känns nära. Den japanske have på Jylland.

En lätt stiliserad grusgång med japanska inslag. Formen och mönstren i naturens stenar och växter framhävs. Svängar motiveras av någonting, i det här fallet en trädstam. Bild från Hviids have på Fyn.

Stiliserad grusgång med japanska inslag. Form och mönster i stenar och växter framhävs. Svängar motiveras av någonting, i det här fallet en trädstam. Hviids have på Fyn.

Att utnyttja vackra vyer mot omgivningen brukar kallas att låna utsikter. I japansk tradition innebär det inte att det är vidöppet utan att man skapar gluggar, små tavlor, där man snarast anar vad som finns utanför. Ett bra synsätt för alla typer av trädgårdar.

På trampstenar längs en smal stig lockas man att minska hastigheten och se sig omkring. Gräset som nuddar vristerna förstärker närvarokänslan.

På trampstenar längs en smal stig lockas man att minska hastigheten och se sig omkring. Gräset som nuddar vristerna förstärker närvarokänslan.

Gångar

Strövträdgård kallas de japanska trädgårdar som är utformade för att vandra runt i. Utefter noga uttänkta gångar och stigar uppenbaras vackra vyer och detaljer. Där det finns något intressant att titta på gör gångens utformning att man naturligt saktar in. Gångarna kan vara av alla material och former, sten, betong, trä, grus eller tilltrampad mark. Syftet bestämmer utformningen. En entrégång där två vill gå i bredd och samtala är bred och formell, kanske byggd av stora betongplattor, medan en gång genom ett vackert och genomtänkt arrangemang går i slingor. Vid platser som är speciellt intressanta är det bekvämt att stanna upp, till exempel kan en extra stor och stadig trampsten ligga där.

 

Trampstenar passar allra bäst i vatten, naturligtvis. För att man inte ska få en osäkerhetskänsla och tappa koncentrationen på trädgården måste de vara stora och fullständigt stabila. De ska ligga i samma höjd, vara flata och väl horisonterade. Då blir det dessutom så vackert som här i Den japanske have på Jylland.

Trampstenar passar bäst i vatten, naturligtvis. För att inte skapa osäkerhetskänsla och förstörd koncentration måste de vara stora och fullständigt stabila. De ska ligga i jämnhöjd, vara flata och väl horisontella. Då blir det dessutom vackert som i Den japanske have, Jylland.

Stenar

Stenar och stenblock det är inga oviktiga småsaker det. Inom såväl japansk, kinesisk som koreansk trädgårdskonst finns det till och med omfattande klassificeringssystem för olika typer av stenar. Gemensamt är att de eftersträvar att likna naturen.

Beroende på inlandsisen så har naturen och stenarna fått mjukare former här i Norden än i Japan. I den japanska trädgården i Ronneby brunnspark verkar grusbäcken ha sin källa bakom stenen i centrum, för att sedan fortsätta mellan de flata stenarna som korsar loppet.

Beroende på inlandsisen så har naturen och stenarna fått mjukare former här i Norden än i Japan. I den japanska trädgården i Ronneby brunnspark verkar grusbäcken ha sin källa bakom stenen i centrum, för att sedan fortsätta mellan de flata stenarna som korsar loppet.

Enklast när man använder stenar i egna trädgården är att utgå från syftet. En stor sten eller ett stenarrangemang kan placeras där inget kan växa. Perenner och buskar kan med fördel få någon stor sten som kompis, det är inte bara snyggt utan det växer bättre och härdigheten ökar. Stenar kan nyttjas kring trädgårdsstigar för att styra vandraren dit man vill eller som rasskydd och trampstenar i branter. Oberoende av användning ska de vara så oskadade som möjligt och gärna täckta av naturlig mossa. Att hämta sten i naturen är inte en del av allemansrätten utan ska göras med markägarens tillstånd.

Dammar och vattenfall

En liten bäck, gärna med ett vattenfall, som slutar sin bana i en damm är grunden för ett vattensystem som efterliknar naturen. Bäcken startar kanske under några stenar som en källa sprungen ur marken. Den följer sedan markens konturer alldeles som i det fria. Där det är flackt blir den bredare, blir det brantare smalnar strömfåran och vattnet forsar fram. Om det finns plats och är brant nog kan ett litet vattenfall skapas.

Ett litet vattenfall avslutar vattnets väg från källan till dammen, en japanskt inspirerad fullträff utanför Maraboufabriken i Upplands Väsby. I bilden syns passande växter som kinesisk en Juniperus chinensis, japansk lönn Acer palmatum, japansk lärk Larix kaempferi och funkia.

Ett vattenfall avslutar vattnets väg från källa till damm, en japanskt inspirerad fullträff utanför Maraboufabriken i Upplands Väsby. I bilden syns passande växter som kinesisk en, Juniperus chinensis, japansk lönn, Acer palmatum, japansk lärk, Larix kaempferi och funkia.

I den avslutande dammen hänger växter helt naturligt ut över vattenytan. Några stora mossbeklädda stenar sticker upp nära kanten. En ö finns kanske och i en dold del av dammen får man intrycket av att ett utlopp.

På den andra sidan dammen breder kurumeazaleorna ut sig på ett självklart sätt. Stenarna i vattnet ser ut som om de förts dit av strömmarna. I förgrunden blommar en hybrid av koreansk blomsterkornell.

På den andra sidan dammen breder kurumeazaleorna ut sig på ett självklart sätt. Stenarna i vattnet ser ut som om de förts dit av strömmarna. I förgrunden blommar en hybrid av koreansk blomsterkornell.

Torrträdgården

En torrträdgård utformas gärna som ett riktigt vattensystem, där en bäck rinner från sin källa till en damm kantad av stora stenar och växter. Men inget vatten, det är ersatt av grus. En stor skillnad ligger i arbetsinsatsen, det är naturligtvis mycket enklare att anlägga ett torrt vattensystem. Under gruset bör det ligga ett lager svart markduk för att hindra ogräs. De mönster som symboliserar vattnets rörelse skapas av en kratta med glesa pinnar. Gruset ska helst vara krossat och kantigt då ligger det kvar efter krattning. Makadam i dimensionen 6–8 mm kan vara ett gott alternativ. Det bör sköljas ur väl innan användning så det får den rätta lystern.

En smakfull torrträdgård där vågorna stilla slår mot stenarna. Är det i Kyoto? Inte alls, bild från Den japanske have på Jylland.

En smakfull torrträdgård där vågorna stilla slår mot stenarna. Är det i Kyoto? Inte alls, bild från Den japanske have på Jylland.

Lanternor och andra prydnader
Lanterna och stenskål med bamburör för vattnet, japanska prydnader med ursprung i te-ceremonin.

Lanterna och stenskål med bamburör för vattnet, japanska prydnader med ursprung i te-ceremonin.

Något som känns mer typiskt för ostasiatiska trädgårdar än stenlanternor är svårt att hitta. I Japan användes de ursprungligen i tehusträdgårdar. Lanternorna är vackra och passar i de flesta naturlika miljöer. De får inte bli för många då blir det övermäktigt, men prisnivån sätter ändå stopp. Hur ska de placeras? Det är enkelt, där det skulle behövas ljus när det är mörkt.

Den skål av sten som används för att tvätta sig inför te-ceremonin har också tjänat som förebild till trädgårdsprydnader. Ur ett bamburör droppar vattnet stilla ner i skålen alternativ ligger en skopa vid dess sida. Anpassad till svensk trädgårdstradition kanske den används som fågelbad.

En annan typisk japansk prydnad är rådjursskrämman, ett bamburör som sakta fylls med vatten, vrider sig neråt av tyngden och slår i en sten där vattnet rinner ut. Sedan börjar det om igen. Skrämmer det rådjur? Troligen inte, då skulle behövas en ljudnivå som inte passar sig i bebyggelse.