Från barnsben har han i sin dagliga gärning odlat växter och skött trädgårdar. På sin halländska tomt har han skapat en av Sveriges vackraste hemträdgårdar. Möt trädgårdsmästaren i fjärde generation, Nils-Olof Nilsson.
Text och bild: Dan Rosenholm
Jag är i den åldern att jag har väldig inspiration, det säger Nils-Olof Nilsson, trädgårdsmästare i fjärde generation och i sin bransch känd som skötaren av den legendariska Vargaslätten – en omfattande naturträdgård anlagd 1917 på de regniga, halländska höjderna. Vi besöker honom hemma i hans Asieninspirerade villaträdgård i utkanten av Halmstad.
I början av 1900-talet drev hans förfäder det som tidvis var Sveriges största plantskola, P. Nilsson trädgård, i centrala Halmstad. De odlade främst under glas, ett stort sortiment av krukväxter och sommarblommor. Som mest hade de 30–40 växthus.
– Jag är uppfödd där, berättar Nils-Olof, mest med att ta sticklingar. Farfarsfar gick på Alnarp och utbildade sig. Han fick stipendium till England och Amerika, när han kom tillbaka började han bygga upp anläggningen. På 60-talet togs tomten över av kommunen för att bli bland annat ett ålderdomshem.
Orientalisk inspiration
Från Asien har inspirationen till Nils-Olofs trädgård kommit. Magnolior, lönnar, bambu och rododendron gillar han, de sistnämnda minst lika mycket för bladen som för blommorna. Inte minst Kina har varit en inspirationskälla, han och hans fru Ulla-Britt har besökt både de norra och södra delarna. Tujorna vid tomtgränsen formade han till avbilder av sockertoppsbergen i Yangshuo.
– Beskärning och formklippning tilltalar mig. Och arkitekturen hos en trädgård, att skapa olika rum. Man ska inte kunna överblicka allt på en gång, det ska dölja sig något, finnas något att upptäcka, en liten uteplats, ett speciellt träd eller en vattenyta. Något nytt i varje vinkel, en trädgård ska vara spännande.
Trädgårdens konstverk
Fram till 90-talets mitt, medan barnen var små, var det en vanlig trädgård för lek och sånt. Sedan satte Nils-Olof fart. Först med stora stenar och torvblock. Snart byggde han en rund brunn murad i gatsten.
– Jag kom på idén i och med att jag rest mycket i Mellaneuropa, speciellt Tyskland har inspirerat. Där finns ofta brunnar på torgen, och på Vargaslätten finns en. Brunnar är mer konstverk än dammar.
Runt en kraftigt beskuren björk skapade han ett växtstilleben. Hård beskärning gillar han egentligen inte, men den var så vidlyftig att det var tvunget. Invid står en stenbänk, en kinesisk alm och terrakottakrukor. Som bord fungerar en granitskiva lagd på en natursten.
– Den kommer från den nedlagda järnvägen mellan Halmstad och Bolmen. På 1800-talet satte de upp stenpelare där, jag fick löfte att ta. Terrakottakrukorna på bordet såg jag utanför en affär på landet. De var egentligen inte till salu men jag frågade om jag fick köpa dem och fick ja.
I söderläge, mellan hus och häck, står en vilstol under grenarna av en uppstammad kinesisk en.
– Den planterades under 70-talet, blev för stor och gick egentligen inte att ha kvar. Jag beskar den och det blev väldigt vackert. Stammarna breder ut sig som ett parasoll. Jag la ölandskalksten under och satte dit en stol för varma sommardagar.
Det senaste tillskottet i trädgården är en uteplats vid en damm. Dammduken döljs väl och man får en känsla av att vattnet fortsätter in under hela trädäcket. Det strömmar ur en granitbumling. Över hänger en flikbladig japansk lönn.
– Jag har stammat upp den, annars blir det bara en yvig buske. Jag vill ha fram trädformen, och då får man det bonsailiknande växtsättet.
Leva med trädgård
Sedan är det det här med att alla trädgårdsmänniskor verkar leva så länge och hålla sig så friska:
– Min pappa fyllde nittio år, vi var där på kalas i torsdags, berättar Nils-Olof på telefon. Hans fru, min mamma alltså, lever också, hon är 88. De bor i eget hus, de har trädgård. I växthuset var hans stora uppgift att odla violer, han var specialist på det. Nu är han trött på kvällarna, men det är inte så konstigt det.
Och själv, vilket är nästa projekt?
– Jag ska lägga mer ölandskalksten på baksidan garaget. Och flytta granitgången, jag vill ha fritt mot väggen, det blir lättare att sköta. Jag lägger nog kullersten där, all sten ska vara naturlig. Och så har jag har beställt stora exemplar av bergbambun ‘Simba’, de ska stå vid de formklippta tujorna.