Trädgård à la Rosenholm

Tinnar, torn och tak − Carcassonne

Carcassonne, med floden Aude och bron Pont Vieux.

Borgen Carcassonne, med floden Aude och bron Pont Vieux.

Gargoyle-liknande figur i katedralen S:t Nazarius, Carcassonne

Gargoyle-liknande figur i katedralen S:t Nazarius, Carcassonne

Carcassonne är en medeltida borg mellan Atlanten och Medelhavet i södra Frankrike som representerar det mesta av Europas historia. Carcassonne är vacker, välrenoverad, i gott skick och gigantisk. Runt ligger en modern mellanstor stad. Att försöka sammanfatta dess historia i bloggform är närmast absurt, låt istället bilderna egga fantasin.

Carcassonne över fälten från sydväst.

Carcassonne över fälten från sydväst.

Torn och tinnar vid dagens entré till Carcassonne

Torn och tinnar vid dagens entré till Carcassonne

Det var redan i det tidiga romarriket det började, många hundra år innan Julius Caesar ens var född. På en kulle, i strategiskt läge med Atlanten i väster och Medelhavet i öster, mellan bergskedjorna Pyrenéerna i söder och Massif central mot norr. Strax i närheten rinner floden Aude, parallellt med den sentida Canal du Midi som sammanbinder Atlanten och Medelhavet, den franska motsvarigheten till Göra kanal.

Tinnar, torn och tegeltak inifrån borgen Carcassonne

Tinnar, torn och tegeltak inifrån borgen Carcassonne

Tak i borgen Carcassonne

Tak i borgen Carcassonne

Den ointagliga, fortifierade kulle som fick namnet Carcassonne ligger på resterna av romarrikets byggnationer. Tornen är många, tre av dem har sitt ursprung i den period som kallas gallo-romerska. Härskarna var också många, Teoderik på 400-talet, senare på 700-talet var det saracener som dåtida europeiska muslimer kallades, på 1000- och 1100-talet familjen Trencavel. Bara som exempel. På europeiskt vis var det krig mest hela tiden, på 1500-talet även mellan lokala konverterade protestantiska kalvinister och katoliker.

Vy över taken nedanför borgen Carcassonne.

Vy över tegeltaken nedanför borgen Carcassonne.

På 1700-talet behövdes inte borgen Carcassonne längre militärt, den förföll, stenarna användes till annat. Förutseende politiker satte i mitten på 1800-talet igång med renoveringen, arbetet höll på över hundra år fram till 1960-talet. Tornens form och material är förresten inte historiskt korrekta, istället för spetsiga och täckta med skiffer borde de gjorts mer platta och i det för trakten så typiska teglet.