Bodträsket, 10 augusti 2004
Det var 2004. Ann-Christin och jag hade bestämt oss för att skriva en bok om trädgårdsdesign. Någon bok hade vi inte gjort tidigare men vi hade sålt ett par, tre artiklar till trädgårdstidningar. Max. Så, okej, vi körde igång. Under våren kom texter fram steg för steg. I början av sommaren byggde vi, typ på sidan om, en idéträdgård för Ulriksdal Flower Show. Högsommaren tillbringade vi i Danmark och Skåne och sensommar och höst åkte vi runt i Norrland. Det bästa sparar man ju till sist, eller hur. En del av det här har vi skrivit om i böcker och tidskrifter medan annat är opublicerat.
Bilden överst med solnedgång över Boden har jag bara lagt in för att göra er intresserade. Eller är det mina egna starka associationer från en ljum högsommarkväll som styr?
Hemma hos Marianne Orrmalm i Puoltikasvaara, 8 augusti 2004.
Med utsikt över sjön Soutujärvi hemma hos Marianne Orrmalm, 8 augusti 2004.
I byn Puoltikasvaara, halvvägs mellan Gällivare och Kiruna, fotograferade vi hemma hos Marianne Orrmalm. På en kulle med sluttning mot sjön Soutujärvi blommade allt i hennes perennaträdgård nästan samtidigt. I rädsla för hungriga barn åt vi rå grillkorv direkt ur förpackningen, tillsammans med småfranska, nere vid stranden innan vi besökte henne. Hos henne vankades älgstek, men det visste vi inte innan. Under några år hade den inbitna norrbottningen Marianne levt i södra Sverige. Väl hemma klarade hon sig inte utan blommor. Hon är den bästa odlare jag kanske träffat. Vi har skrivit om henne i böcker och flera artiklar. Flera år senare insåg jag dessutom att jag tidigare arbetat tillsammans med hennes släktingar i Kiruna.
Kyrkstugorna i centrala Boden, 10 augusti 2004.
Finsk rödbjörk, Betula pubescens ‘Rubra’ Norrlands finaste träd och frodig ålandsrot, Inula helenium, invid kyrkstugorna i Boden.
I Boden hälsade vi på en släkting och bodde i kyrkstugorna. Det var forna tiders bönder som byggt dem för att ha någonstans att vistas när de skulle in till stan för helgfirande, och sannolikt också leva lite rövare. Breda var brädgolven och trädoften inomhus ljuv. Toalett fanns en bit bort, men vem bryr sig i bagateller, mysigare kan det ändå inte vara.
Bilden från Bodträsket, överst, över solnedgången tog vi när vi vandrade hemåt den sena, varma sommarkvällen efter att besökt en retroinredd restaurang ätit plankstek som smakade alldeles perfekt 70-tal.
Porjus gamla kraftstation, 9 augusti 2004.
Porjus gamla kraftstation, 9 augusti 2004.
Porjus gamla kraftstation i Jokkmokks kommun byggdes mellan 1910–1915. Syftet var att elektrifiera malmbanan. Tack vare den satte den svenska gruvindustrin riktig fart. Numera är det ett byggnadsminnesmärke, teknikhistoria när det är som bäst. Den var en viktig del i den industri som skapade vårt välstånd. Kopplingen till att vi försörjde nazisterna med järn under kriget vill de flesta inte låtsas om, jag har alltid svårt att inte själv tänka på det. Men i vilket fall, det rår inte kraftverket för.
Läckert ställe att besöka, inte minst med barn.
Vid en stuga inte långt ifrån Aitikgruvan, 7 augusti 2004.
Vid en stuga inte långt ifrån Aitikgruvan, 7 augusti 2004.
I den ljuva Norrbottensnatten, för det var rätta ordet för denna kväll, bodde vi i en stuga bland steniga ängar. Som trollslagen fotograferade jag medan solen gled längs horisonten i norr. Visst, jag är norrlänning av födsel och har varit i Kiruna ungefär åttio gånger, men sommarvädret har oftast varit sisådär.
Men här var det ljummet i luften, myggen och hästflugorna bet. Barnen snaskade på skräpmat. Solen gick ner vid horisonten. Och allt var underbart.
Rydlinges visningsträdgård i Skellefteå, 6 augusti 2004.
Klotpil, Salix x fragilis ‘Bullata’ och näverhägg, Prunus maackii, i Rydlinges visningsträdgård, 6 augusti 2004.
Det var ungefär nu jag först lärde känna Curt Rydlinge. Han, och hans fru Ulla, driver en plantskola i Skellefteå, längs älven i sydost. Vi har sedermera rest till New York och Chicago tillsammans, delat rum och i ett fall säng (en smal sak, sängen alltså). Fast det berodde på typ missförstånd vid incheckningen på hotellet.
Rydlinges säljer inte bara växter på plantskolan utan har en alldeles egen idéträdgård. Dessutom testar han växter på åkern nedanför. Efter att staten lagt ner sina verksamheter är han den ende som provodlar i Norrland.
Villa Fraxinus vid Höga kusten, en plats att inte missa, 11 augusti 2004.
Villa Fraxinus vid Höga kusten, en plats att inte missa, 11 augusti 2004.
Villa Fraxinus borde vara ett obligatorium för trädgårdsintresserade som reser norrut. Dåligt skyltat är det, på ett par ställen kan man åka av E4:an mot öster, sedan får man krångla sig fram på småvägar innan man hittar dit. Ett navigeringssystem gör inte direkt ont att ha framme vid rutan.
Denna pärla som Ingelöv Jonsson och Sture Forsberg byggt upp har nyligen bytt ägare. Andreas och Sara Gering heter de som flyttat upp från Stockholm och tagit över, kock och florist, bättre kan det inte bli. Har du en möjlighet, missa inte chansen.