{"id":6388,"date":"2015-02-11T21:30:22","date_gmt":"2015-02-11T20:30:22","guid":{"rendered":"http:\/\/rosenholm.se\/?page_id=6388"},"modified":"2021-03-24T21:28:49","modified_gmt":"2021-03-24T20:28:49","slug":"blommig-tradgard-mitt-i-vasteras","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/rosenholm.se\/?page_id=6388","title":{"rendered":"Blommig tr\u00e4dg\u00e5rd mitt i V\u00e4ster\u00e5s"},"content":{"rendered":"

Text och bild: Dan Rosenholm<\/em><\/p>\n

\"Som

Som vanligt med sekat\u00f6r och vattenkanna i h\u00f6gsta hugg, dyker Gunilla upp under pergolan. \u00c4n har rosorna inte slagit ut, buskpion, Paeonia suffruticosa, vit l\u00f6jtnantshj\u00e4rta, Lamprocapnos spectabilis ’Alba’, och myskmadra, Galium odoratum, st\u00e5r f\u00f6r blomningen.<\/p><\/div>\n

Varje g\u00e5ng jag bes\u00f6ker Gunilla och Tore Bremers tr\u00e4dg\u00e5rd i V\u00e4ster\u00e5s blir jag glad, alldeles varm i hj\u00e4rtat. Det b\u00f6rjar redan n\u00e4r jag vandrar uppf\u00f6r den knastrande grusg\u00e5ngen p\u00e5 v\u00e4g mot huset. Jag kikar in \u00f6ver den enda del av deras tr\u00e4dg\u00e5rd d\u00e4r det finns gr\u00e4smatta. Mer \u00e4n s\u00e5 beh\u00f6vs inte, tycker Gunilla som \u00e4r skaparen av parets tr\u00e4dg\u00e5rd. Gr\u00e4s \u00e4r bra f\u00f6r barn och spel, men annars \u00e4r det bara en massa sk\u00f6tsel.<\/p>\n

En t\u00e4tvuxen rosenpergola leder in till den h\u00e4r biten av tomten. P\u00e5 gr\u00e4smattan brukar en vilstol st\u00e5. L\u00e4ngre in finns en plats f\u00f6r siesta sk\u00f6nt inb\u00e4ddad bland tr\u00e4d och buskar. Den \u00e4r uppbyggd kring en gammal j\u00e4rns\u00e4ng, t\u00e4nkt f\u00f6r vila i skuggan till ljudet av P1s sommarprogram, \u00e4ven om det enligt Gunilla s\u00e4llan blir av.<\/p>\n

\"Visst

Visst passar gamla saker bra i en frodig tr\u00e4dg\u00e5rd. I ett h\u00f6rn har Gunilla skapat en sittgrupp av en gammal j\u00e4rns\u00e4ng, ett kakelkl\u00e4tt bord av j\u00e4rn och en stol av rotting. Bordet svetsades ihop av ett av deras fosterbarn, sedan t\u00e4ckte de det med vackert franskt kakel. En ensam r\u00f6d tulpan lyser upp stillebenet.<\/p><\/div>\n

\"Det

Det \u00e4r Tore som har hand om biodlingen. Den h\u00e4r typen av stadsbebyggelse \u00e4r bra st\u00e4llen f\u00f6r bin att arbeta i, med m\u00e4ngder av blommor att pollinera. F\u00f6rra \u00e5ret producerade Tores tv\u00e5 bikupor hela 130 kilo honung tillsammans, medeltalet i Sverige brukar ligga kring 40 kilo per kupa.<\/p><\/div>\n

H\u00e4r blommar det fr\u00e5n tidig v\u00e5r till l\u00e5ngt in p\u00e5 sommaren. F\u00f6rst dyker det upp vinterg\u00e4ck och sn\u00f6droppar. Lite senare p\u00e5 v\u00e5ren \u00e4r det tulpaner i vitt, gult och lysande r\u00f6tt tillsammans med mer f\u00f6rsynta v\u00e4xter som vita l\u00f6jtnantshj\u00e4rtan \u00e5tf\u00f6ljda av buskpioner. En bit in p\u00e5 sommaren brakar rosorna loss. Det \u00e4r inga sm\u00e5 rara rosor Gunilla har planterat, utan kl\u00e4ttrande, h\u00f6gv\u00e4xta sorter som sprudlar av livskraft. I n\u00e4stan alla rabatter \u00e4r jorden t\u00e4ckt av den kraftfulla markt\u00e4ckaren myskmadra. Den inte bara hindrar ogr\u00e4set fr\u00e5n att spira utan har ocks\u00e5 mycket dekorativa blad och blommor.<\/p>\n

\"P\u00e5

P\u00e5 Tores honungsburkar st\u00e5r det \u201dHalsl\u00e4karens honung\u201d, fyndigt eftersom han \u00e4r \u00f6ron- n\u00e4sa-, halsl\u00e4kare.<\/p><\/div>\n

Allra l\u00e4ngst in ett h\u00f6rn st\u00e5r tv\u00e5 surrande bikupor i en egen syrenbers\u00e5. De producerar imponerande m\u00e4ngder honung och pollinerar samtidigt v\u00e4xterna i omgivningarna s\u00e5 att de blir stinna av frukt och b\u00e4r. Allt det h\u00e4r hinner jag stanna och titta p\u00e5 redan innan jag kommer upp till sj\u00e4lva g\u00e5rdsplanen.<\/p>\n

Att byta tr\u00e4dg\u00e5rd<\/h5>\n

Kyrkbacken kallas omr\u00e5det som Gunilla och Tore flyttade in i f\u00f6r 17 \u00e5r sedan. Kyrkbacken \u00e4r V\u00e4ster\u00e5s gamla stad. D\u00e4r ligger gr\u00e4nderna fortfarande lika kringelikrokiga som p\u00e5 medeltiden. F\u00f6r l\u00e4nge sedan var det de fattigas stadsdel. Nu \u00e4r omr\u00e5det en idyll som av n\u00e5gon anledning \u00f6verlevt perioder av sanering\u00a0genom \u00e5rhundraden, inklusive 1960-talets rivningsepedemi. Stenmuren vid familjens infart\u00a0 kan Gustav Vasa mycket v\u00e4l ha passerat n\u00e4r han flydde till Dalarna.<\/p>\n

Tidigare hade Gunilla och Tore bott p\u00e5 landet med stor tr\u00e4dg\u00e5rd. Nu skulle de byta till en ganska liten tomt inne i stan. F\u00f6r den som gillar att ha det lummigt och ombonat \u00e4r det inte problemfritt att r\u00f6ra p\u00e5 sig. Det hade Gunilla erfarenhet av redan innan de skulle flytta till Kyrkbacken.<\/p>\n

\u2013 Det kan ta upp\u00e5t tio \u00e5r innan det b\u00f6rjar bli som man har t\u00e4nkt sig s\u00e5 det g\u00e4ller att komma ig\u00e5ng snabbt, s\u00e4ger Gunilla och till\u00e4gger att hon \u00e4r bra p\u00e5 just det.<\/p>\n

Det \u00e4r inget man beh\u00f6ver tvivla p\u00e5. I sin f\u00f6rra tr\u00e4dg\u00e5rd p\u00e5 landet fanns m\u00e5nga v\u00e4xter de ville ta med sig, speciellt de som det fanns en k\u00e4nslom\u00e4ssig relation till. V\u00e4xter kan b\u00e4ra p\u00e5 m\u00e5nga minnen, speciellt i sin doft. D\u00e4r fanns sn\u00f6droppar och narcisser som hon hade f\u00e5tt av sin mamma, men \u00e4ven mer storvuxna v\u00e4xter som pioner och rosen ’Dupontii’.<\/p>\n

En sv\u00e5righet n\u00e4r man ska byta bostad \u00e4r att man inte kan ta med sig v\u00e4xter efter f\u00f6rs\u00e4ljning \u2013 f\u00f6re g\u00e5r det naturligtvis bra. S\u00e5 redan innan Gunilla och Tore skulle r\u00f6ra p\u00e5 sig k\u00f6pte de en kolonilott och flyttade \u00f6ver de v\u00e4xter de vill f\u00e5 med sig. V\u00e4xterna trivdes och f\u00f6r\u00f6kade sig, och n\u00e4r de v\u00e4l flyttat kunde de h\u00e4mta dem fr\u00e5n lotten. De fick inte bara med sig sina gamla tr\u00e4dg\u00e5rdsminnen utan samtidigt blev det fortare b\u00e5de gr\u00f6nt och sk\u00f6nt kring deras nya hem.<\/p>\n

V\u00e4xtminnen har de \u00e4ven fr\u00e5n andra platser. Fr\u00e5n Tores f\u00f6r\u00e4ldrahem tog de med n\u00e5gra buskpioner. Och fr\u00e5n Monets tr\u00e4dg\u00e5rd i Giverny utanf\u00f6r Paris dyker det fortfarande upp enstaka ringblommor fast det var l\u00e4nge sedan Gunilla tog med sig fr\u00f6n d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n

Den intagande innerg\u00e5rden<\/h5>\n

N\u00e4r man passerat upp f\u00f6r den grusade infarten f\u00f6rbi huset kommer man till den intagande innerg\u00e5rden, tr\u00e4dg\u00e5rdens hj\u00e4rtpunkt. Vid entr\u00e9n brukar Ester, en Parson russell terrier, m\u00f6ta upp. Hela bakdelen gungar n\u00e4r hon uppskattande viftar p\u00e5 svansen.<\/p>\n

P\u00e5 den h\u00e4r delen av tomten finns ingen gr\u00e4smatta alls kvar, utanf\u00f6r rabatterna t\u00e4cks marken av grus, sm\u00e5gatsten och kullersten. Men tro inte att det k\u00e4nns sterilt p\u00e5 grund av det, tv\u00e4rtom. Perennerna h\u00e4nger ner \u00f6ver rabattkanterna, tr\u00e4den breder ut sina kronor mot himlen, och kl\u00e4ngerv\u00e4xter svingar sig upp i tr\u00e4d och byggnader. Mellan kullerstenarna v\u00e4xer inte bara jordgubbar utan lite annat sm\u00e5tt och gott som egentligen inte \u00e4r tr\u00e4dg\u00e5rdsv\u00e4xter, f\u00f6r helt perfekt beh\u00f6ver det inte vara.<\/p>\n

\u2013 Jag gillar nog grus b\u00e4st, ber\u00e4ttar Gunilla, men av praktiska sk\u00e4l har vi lagt gatsten framf\u00f6r huset, s\u00e5 att vi inte ska f\u00e5 in s\u00e5 mycket smuts. F\u00f6r att det inte ska se f\u00f6r r\u00f6rigt ut vill jag att alla markbel\u00e4ggningar ska vara av liknande material, s\u00e5 det finns inga betongplattor eller marktegel h\u00e4r.<\/p>\n

\"Med

Med segelduk till tak och grus till golv har Gunilla placerat en matplats ute. Det \u00e4r skyddat och mysigt men \u00e4nd\u00e5 n\u00e4ra till b\u00e5de uterum och k\u00f6k, dessutom med bra sikt \u00f6ver uppfarten och de som kommer upp p\u00e5 g\u00e5rden f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5.<\/p><\/div>\n

Innerg\u00e5rden best\u00e5r av flera delar. Invid huset ligger en uteplats d\u00e4r mellan sex och \u00e5tta personer kan \u00e4ta samtidigt. Avst\u00e5ndet till ytterd\u00f6rren och k\u00f6ket \u00e4r kort f\u00f6r att det inte ska vara allt f\u00f6r jobbigt att b\u00e4ra in och ut mat och porslin vid m\u00e5ltiderna. I mitten finns den \u00f6ppna och inbjudande kullerstensg\u00e5rden med flera sittplatser. Gunilla och Tores tr\u00e4dg\u00e5rd och hem fungerar som en m\u00f6tesplats f\u00f6r m\u00e4nniskor. Det kommer och g\u00e5r bekanta mest hela tiden n\u00e4r man bes\u00f6ker dem. Desto viktigare blir det d\u00e5 med st\u00e4llen d\u00e4r man kan vara f\u00f6r sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

\"I

I det nordv\u00e4stra h\u00f6rnet finns sittplats f\u00f6r en eller tv\u00e5 personer. D\u00e4r kan man dra sig undan, en plats speciellt bra f\u00f6r m\u00e5ndagshum\u00f6ret. I glaskulan p\u00e5 pelaren kan man se n\u00e4stan hela v\u00e4rlden speglas, ja i alla fall hela tr\u00e4dg\u00e5rden.<\/p><\/div>\n

L\u00e4ngst bort i det nordv\u00e4stra h\u00f6rnet anlade Gunilla fr\u00e5n b\u00f6rjan ett gr\u00f6nsaksland, men det var f\u00f6r litet f\u00f6r att ge n\u00e5gon riktig sk\u00f6rd, s\u00e5 ist\u00e4llet fick det bli en lite undanskymd plats d\u00e4r man kan vara ensam eller p\u00e5 tu man hand.<\/p>\n

Men hela deras innerg\u00e5rd fungerar ocks\u00e5 i sig som ett slutet rum. I alla riktningar finns det n\u00e5gon byggnad, det \u00e4r f\u00f6rr\u00e5d, orangeri, eller sj\u00e4lva boningshuset. Mellan dem finns dessutom plank och buskage som g\u00f6r att man k\u00e4nner sig h\u00e4rligt omsluten.<\/p>\n

\"P\u00e5

P\u00e5 v\u00e5ren sprudlar det av tulpaner i olika nyanser av vitt, r\u00f6tt, rosa och lila framf\u00f6r orangeriet i norr. Trots m\u00e5ngfalden i f\u00e4rg och form \u00e4r rabatten sammanh\u00e5llen och vacker. Det \u00e4r f\u00e5 f\u00f6runnat att kunna skapa en s\u00e5 harmonisk oordning.<\/p><\/div>\n

\"Ovanf\u00f6r

Ovanf\u00f6r vattenkaret breder fikonbusken ut sina v\u00e4lskapta blad. I den h\u00e4r delen av orangeriet f\u00e5r det h\u00e4rdiga bornholmsfikonet gott om frukter fr\u00e5n midsommar fram till tidig h\u00f6st.<\/p><\/div>\n

Det harmoniska orangeriet<\/h5>\n

I norr, p\u00e5 gr\u00e4nsen mot grannen har de byggt ett frist\u00e5ende orangeri. Eftersom de redan f\u00e5tt tag i begagnade f\u00f6nster fick de styra utformningen.<\/p>\n

\"L\u00e5gm\u00e4lt

L\u00e5gm\u00e4lt och lugnande rinner vattnet i en stilla str\u00e5le fr\u00e5n grodans mun ner i det stora vattenkaret inne i orangeriet.<\/p><\/div>\n

Orangeri \u00e4r ett uttryck som brukar anv\u00e4ndas f\u00f6r utrymmen d\u00e4r man kan f\u00f6rvara frostk\u00e4nsliga v\u00e4xter \u00f6ver vintern. Hos Bremers fungerar orangeriet p\u00e5 samma g\u00e5ng som v\u00e4xthus, uterum och f\u00f6rr\u00e5d med en vinterbonad del f\u00f6r v\u00e4xtf\u00f6rvaring. Men det \u00e4r framf\u00f6rallt inte bara en praktisk byggnad, utan \u00e4r en helt underbar liten plats att vila och sitta och prata i. Och det har verkligen anv\u00e4nts f\u00f6r just det.<\/p>\n

\u2013 Vi har haft m\u00e5nga fosterbarn hos oss under \u00e5ren. Ofta har vi suttit med ledsna barn och kommunens tj\u00e4nstem\u00e4n h\u00e4r i uterummet, s\u00e5 ibland har jag kallat det gr\u00e5trummet, konstaterade Gunilla redan f\u00f6rsta g\u00e5ngen som jag bes\u00f6kte dem.<\/p>\n

Lugnet, v\u00e4rmen, den exotiska gr\u00f6nskan, och det stilla porlandet av vatten har nog varit till stor hj\u00e4lp vid m\u00e5nga tillf\u00e4llen. Med b\u00e5de egna barn och flera fosterbarn omkring sig hela tiden, beh\u00f6vs det lugn som orangeriet och tr\u00e4dg\u00e5rden ger.<\/p>\n

\"\u00c4r

\u00c4r det inte s\u00e5h\u00e4r mysigt som man vill ha i ett uterum? Trots skyddet mot regn och kyla \u00e4r man innesluten av v\u00e4xter b\u00e5de utifr\u00e5n och inne. Rummet kan anv\u00e4ndas f\u00f6r att prata, l\u00e4sa eller ta en kopp kaffe. Fast kanske man \u00e4nd\u00e5 skulle ta sig en kort tupplur?<\/p><\/div>\n

Kullerstensg\u00e5rd med woodland<\/h5>\n

I innerg\u00e5rdens centrum mitt framf\u00f6r huset ligger Gunillas egenh\u00e4ndigt skapade kullerstensg\u00e5rd, den bit av tr\u00e4dg\u00e5rden som jag sj\u00e4lv \u00e4r allra mest f\u00f6rtjust i. Fr\u00e5n b\u00f6rjan var det gr\u00e4smatta. S\u00e5 dog ett av \u00e4ppeltr\u00e4den. Hon kapade ner det och dolde stubben under kullerstenar. Ovanp\u00e5 placerade hon en vanlig vattenbunke i tr\u00e4 med n\u00e5gra vattenv\u00e4xter och en liten font\u00e4nstr\u00e5le. Med tiden tog hon bort resten av gr\u00e4smattan och t\u00e4ckte \u00e4ven d\u00e4r med kullersten.<\/p>\n

\u2013 Kullerstenarna har jag plockat sj\u00e4lv p\u00e5 nedlagda grustag d\u00e4r det \u00e4r till\u00e5tet, ber\u00e4ttar Gunilla. Ett av mina senaste fosterbarn sa att hon inte ville se en sten till i sitt liv efter alla g\u00e5nger som hon f\u00f6ljt med mig och letat.<\/p>\n

Den mycket speciella karakt\u00e4ren p\u00e5 kullerstensg\u00e5rden f\u00f6rst\u00e4rks av inramningen. Invid vattenbunken st\u00e5r ett mullb\u00e4rstr\u00e4d som ger stora goda b\u00e4r varje \u00e5r och dessutom har ett fagert bladverk. I kanten mot huset finns olivtr\u00e4d och citrustr\u00e4d planterade i tr\u00e4bunkar.<\/p>\n

\"D\u00e4r

D\u00e4r kullerstensg\u00e5rden nu ligger fanns det en g\u00e5ng i tiden gr\u00e4smatta. Vackra rundade stenar har Gunilla alltid gillat och de \u00e4r o\u00f6mma att g\u00e5 p\u00e5.<\/p><\/div>\n

Mot uthuset i s\u00f6der ligger ett litet woodland som Gunilla skapat runt det kvarvarande \u00e4ppeltr\u00e4det. D\u00e4r blommar tidigt p\u00e5 v\u00e5ren b\u00e5de trollhassel och en praktmagnolia. P\u00e5 marken \u00e4r det f\u00f6rst vinterg\u00e4ck, Eranthis hyemalis<\/em>, sedan kommer t\u00e4tt med sn\u00f6droppe, Galanthus nivalis<\/em>, gulsippa, Anemone ranunculoides<\/em>, och kungs\u00e4ngslilja, Fritillaria meleagris<\/em>. Gunilla har hela tiden varit noga med att dela speciellt sn\u00f6dropparna f\u00f6r att f\u00e5 massverkan av planteringen.<\/p>\n

Lika tjusigt \u00e4r det i woodlandet p\u00e5 h\u00f6sten, d\u00e5 inte bara bladen p\u00e5 trollhasseln \u00e4r vackert h\u00f6stf\u00e4rgade utan tidl\u00f6san, Colchicum autumnale<\/em>, blommar p\u00e5 marken och k\u00f6rsb\u00e4rskornellens, Cornus mas<\/em>, frukter h\u00e4nger i klasar p\u00e5 buskarna. Det blir en liknande k\u00e4nsla som p\u00e5 v\u00e5ren.<\/p>\n

\u2013 Jag vill visa \u00e5rstidsf\u00f6r\u00e4ndringarna, s\u00e4ger Gunilla, de ger livet en rytm som h\u00e5ller p\u00e5 att g\u00e5 f\u00f6rlorad i stadsmilj\u00f6n.<\/p>\n

Runt om i tr\u00e4dg\u00e5rden prunkar v\u00e4xterna och det finns hela tiden sm\u00e5 detaljer att titta p\u00e5. Det \u00e4r alldeles uppenbart att det m\u00e5ste ligga mycket erfarenhet bakom.<\/p>\n

\u2013 Det b\u00f6rjade redan n\u00e4r jag var ett litet barn, ber\u00e4ttar Gunilla. N\u00e4r jag fick en lekstuga s\u00e5 snickrade jag en spalj\u00e9, planterade lukt\u00e4rter och letade reda p\u00e5 runda stenar som jag prydde planteringen med. Redan d\u00e5 tyckte jag att stenar var vackra.<\/p>\n

Och hennes f\u00f6rh\u00e5llande till tr\u00e4dg\u00e5rd:<\/p>\n

\u2013 Jag m\u00e5ste ha en tr\u00e4dg\u00e5rd. Tr\u00e4dg\u00e5rden \u00e4r s\u00e5 sj\u00e4lslig, en livsnerv som g\u00f6r att man gl\u00f6mmer sorger och bedr\u00f6velser. Den f\u00f6rf\u00f6r och s\u00e5 blir man stark b\u00e5de i nypan och i sj\u00e4len. N\u00e4r man arbetar i den blir man skitig och svettig. D\u00e5 k\u00e4nner man sig n\u00f6jd och m\u00e5r bra efter\u00e5t.<\/p>\n

Och precis s\u00e5 \u00e4r det. Tr\u00e4dg\u00e5rd ska man ha f\u00f6r att m\u00e5 bra. Inspirerad \u00e5ker jag hem f\u00f6r att sj\u00e4lv p\u00e5ta.<\/p>\n

\"Buskpioner

Buskpioner i full blom n\u00e4stan kl\u00e4ttrar upp i ett av \u00e4ppeltr\u00e4den. De v\u00e4xer l\u00e5ngsamt och har kort blomningstid, men \u00e4r \u00e5 den andra sidan vackra b\u00e5de i bladutspring, bladverk och fr\u00f6kapslar. Dessutom \u00e4r de t\u00e5liga och h\u00e4rdiga till i alla fall zon 4.<\/p><\/div>\n

\"Hos

Hos den k\u00e4nde pionexperten Hermann Krupke bad Gunilla att f\u00e5 n\u00e5got som inte var alltf\u00f6r vanligt. Han plockade d\u00e5 fram den h\u00e4r sk\u00f6nheten, en sm\u00e5buskpion\u00a0Paeonia delavayi, som blommar med ganska f\u00e5 blommor, men desto kraftfullare. H\u00e4rdig till ungef\u00e4r zon 3.<\/p><\/div>\n

Gunillas sju b\u00e4sta r\u00e5d<\/a><\/h5>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Text och bild: Dan Rosenholm Varje g\u00e5ng jag bes\u00f6ker Gunilla och Tore Bremers tr\u00e4dg\u00e5rd i V\u00e4ster\u00e5s blir jag glad, alldeles varm i hj\u00e4rtat. Det b\u00f6rjar redan n\u00e4r jag vandrar uppf\u00f6r… <\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6388","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6388","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6388"}],"version-history":[{"count":25,"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6388\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":12832,"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6388\/revisions\/12832"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6388"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}