{"id":11581,"date":"2018-01-13T16:22:40","date_gmt":"2018-01-13T15:22:40","guid":{"rendered":"http:\/\/rosenholm.se\/?page_id=11581"},"modified":"2020-04-27T19:04:57","modified_gmt":"2020-04-27T17:04:57","slug":"alandsk-arkitekttradgard","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/rosenholm.se\/?page_id=11581","title":{"rendered":"\u00c5l\u00e4ndsk arkitekttr\u00e4dg\u00e5rd"},"content":{"rendered":"

Tv\u00e5 verkstadsbyggnader, en plan av oljegrus och en baksida med skrot och berg i dagen, det var utg\u00e5ngsl\u00e4get. Nu en stadsidyll med en morgon- och en kv\u00e4llstr\u00e4dg\u00e5rd. Vi \u00e4r hemma hos arkitekterna Folke och Gunda Wickstr\u00f6m p\u00e5 \u00c5land.<\/strong><\/p>\n

Text och bild: Dan Rosenholm<\/em><\/p>\n

Som verkstad hade tomten anv\u00e4nts sedan b\u00f6rjan p\u00e5 1900-talet, den hade g\u00e5tt i arv \u00f6ver generationerna. Den senaste innehavaren, \u201dMekmatte\u201d Mattsson, var inte l\u00e4ngre i livet. P\u00e5 promenad passerade Folke och Gunda f\u00f6rbi, bara s\u00e5d\u00e4r av en tillf\u00e4llighet. \u00c5ret var 1979. B\u00e5da var utbildade arkitekter, sedan n\u00e5got \u00e5r tillbaka var de hemflyttade till \u00c5land efter 15 \u00e5r i f\u00f6rskingringen. Folke var innehavare av tj\u00e4nsten som Mariehamns stadsarkitekt, stadens f\u00f6rsta egna. Nu hade paret Wickstr\u00f6m b\u00f6rjat intressera sig f\u00f6r n\u00e5gonstans att bo, n\u00e5got eget.<\/p>\n

\u2013 Vi vandrade uppf\u00f6r gr\u00e4nden, en gammal brandgata, ber\u00e4ttar Folke. Och d\u00e5 s\u00e5g vi det h\u00e4r huset. Det s\u00e5g inspirerande ut med stora byggnader, delvis i sten, ovanligt d\u00e5. Jag f\u00f6rest\u00e4ller mig att det var stans \u00e4ldsta bilverkstad.<\/p>\n

Trots att fastigheten \u00e4nnu var l\u00e5ngt ifr\u00e5n i deras \u00e4go skissade Folke p\u00e5 hur den kunde disponeras. De kontaktade d\u00f6dsboet, som \u00e4gde tomt och hus, och fr\u00e5gade om de kunde f\u00e5 k\u00f6pa. Svaret blev nej, men bara ett par veckor senare fanns fastigheten ute till f\u00f6rs\u00e4ljning. En byggnadsfirma som ville bygga radhus bj\u00f6d h\u00f6gst. Trots det fick Folke och Gunda ta \u00f6ver hus och g\u00e5rd, de hade utf\u00e4st sig att bevara byggnaderna.<\/p>\n

I det \u00e4ldsta huset mot gr\u00e4nden inredde de sin atelj\u00e9. P\u00e5 den andra ledden, i nord-sydlig riktning tv\u00e4rs \u00f6ver tomten, l\u00e5g den n\u00e5got modernare verkstadsbyggnad som var byggd n\u00e5gon g\u00e5ng under 1930-talet. Den fick bli deras huvudbostad.<\/p>\n

\"Pion

Pion framf\u00f6r den \u00e4ldre verkstadsbyggnaden. Tr\u00e4dg\u00e5rdsstilleben hemma hos arkitekterna Wickstr\u00f6m i Mariehamn p\u00e5 \u00c5land.<\/p><\/div>\n

\u2013 D\u00e4rigenom fick vi en morgontr\u00e4dg\u00e5rd mot \u00f6ster och en kv\u00e4llstr\u00e4dg\u00e5rd mot v\u00e4ster, s\u00e4ger Folke.<\/p>\n

Lyftet, den stora f\u00f6r\u00e4ndringen, kom senare, runt mitten p\u00e5 80-talet. Och nu f\u00f6rst\u00e5r vi att vi har med erfarna arkitekter att g\u00f6ra, det var n\u00e4r de byggde in g\u00e5rden med plank.<\/p>\n

\u2013 Jag vill h\u00e5lla fast vid att det \u00e4r viktigt att g\u00f6ra rum, s\u00e4ger han. N\u00e4r man inh\u00e4gnar v\u00e4xer platsen, den k\u00e4nns st\u00f6rre n\u00e4r den blir definierad som rum. Fyrahundra kvadratmeter natur \u00e4r ingenting. Men fyrahundra kvadrat rum, det blir stort.<\/p>\n

\"Planket

Planket var det stora lyftet. Med det bildas rum, tr\u00e4dg\u00e5rden uppfattas som mycket st\u00f6rre.<\/p><\/div>\n

Att ha plank runt sin g\u00e5rd kan vara kontroversiellt i Sverige och kr\u00e4ver normalt bygglov. Vad g\u00e4ller f\u00f6r \u00e5l\u00e4ndska kommunen Mariehamn?<\/p>\n

\u2013 Upp till en och en halv meter \u00e4r okej, svarar Folke. Sedan bed\u00f6ms det fr\u00e5n fall till fall.<\/p>\n

Folke och Gundas plank \u00e4r ungef\u00e4r en halvmeter h\u00f6gre, men den \u00f6vre delen \u00e4r \u00f6ppen med breda horisontella springor, s\u00e5 best\u00e4mmelserna har de f\u00f6ljt. \u00d6verst p\u00e5 planket har Folke lagt tegeltak, inte minst eftersom tr\u00e4 far illa n\u00e4r det inte skyddas. Intrycket blir solitt och rumsk\u00e4nslan stark.<\/p>\n

— Senare har jag ritat flera h\u00f6ga staket i Mariehamn, ber\u00e4ttar han. Man har b\u00f6rjat inse att plank har f\u00f6rdelar ocks\u00e5 f\u00f6r gaturummet. F\u00f6r den som g\u00e5r eller cyklar syns ingenting, man m\u00e5ste stanna f\u00f6r att se in. Det blir som att kika in i hemliga rum, \u00e4nnu mer tilldragande.<\/p>\n

\u00d6stra och v\u00e4stra tr\u00e4dg\u00e5rdarna<\/h5>\n
\"\u00d6rtag\u00e5rden

\u00d6rtag\u00e5rden sk\u00e4r diagonalt genom \u00f6stra tr\u00e4dg\u00e5rden. Genom en portal tr\u00e4der man in. Klotl\u00f6nnen bildar tak mot himlen.<\/p><\/div>\n

Grinden i huvudentr\u00e9n leder in i den \u00f6stra tomthalvan, den med morgonsol. N\u00e4r de flyttade in var ytan belagd med oljegrus. Hoppl\u00f6st skulle nog de flesta m\u00e4nniskor t\u00e4nka och avst\u00e5 alla f\u00f6rs\u00f6k att bebo omr\u00e5det. Men oljegruset revs upp, byttes mot jord och f\u00f6rvandlingen till tr\u00e4dg\u00e5rd kunde b\u00f6rja. Gunda \u00c5bonde-Wickstr\u00f6m ber\u00e4ttar:<\/p>\n

\u2013 F\u00f6r att f\u00e5 bort den sterila k\u00e4nslan planterade vi snabbt en hel del buskar, de flesta av dem finns inte l\u00e4ngre kvar. Sedan blev det \u00e4ppel- och k\u00f6rsb\u00e4rs- och plommontr\u00e4d.<\/p>\n

\"Ett

Ett klassiskt rutn\u00e4tsm\u00f6nster anv\u00e4nds f\u00f6r \u00f6rtag\u00e5rden, fr\u00e5n b\u00f6rjan i tr\u00e4 nu utbytt mot h\u00e5llbart j\u00e4rn. Humlen till h\u00f6ger st\u00e4rker rumsbildningen.<\/p><\/div>\n

Innanf\u00f6r entr\u00e9n m\u00f6ter nu en plattsatt yta, kallad entr\u00e9torget. Genom en portal ser man ut \u00f6ver \u00f6rtag\u00e5rden, traditionellt utformad i rutor men vinklad i f\u00f6rh\u00e5llande till hus och tomt.<\/p>\n

\u2013 Ett klassiskt rutm\u00f6nster lagd p\u00e5 diagonalen f\u00f6r att skapa djup, f\u00f6rklarar Gunda. Och vi ville att den skulle leda i den naturliga riktningen in i tr\u00e4dg\u00e5rden. Det ska vara l\u00e4tt att r\u00f6ra sig och man ska inte beh\u00f6va runda h\u00f6rn. F\u00f6rst byggde vi \u00f6rtag\u00e5rden i tr\u00e4, men den ruttnade. Nu anv\u00e4nder vi j\u00e4rnrutor.<\/p>\n

\"Sortnamnet

Sortnamnet p\u00e5 den l\u00e4ckra vita pionen invid \u00f6rtag\u00e5rdens soffa \u00e4r bortgl\u00f6mt, men visst liknar den en ’Krinkled White’ alldeles v\u00e4ldigt.<\/p><\/div>\n

\"Passagen

Passagen mellan den \u00f6stra och v\u00e4stra delen via port i ett plank.<\/p><\/div>\n

Den v\u00e4stra delen, med kv\u00e4llssol, \u00e4r tydligt \u00e5tskild fr\u00e5n den \u00f6stra. Via en grind i ett plank n\u00e5r man dit.<\/p>\n

\u2013 Det tog l\u00e4ngre tid innan det blev n\u00e5got av den v\u00e4stra sidan, s\u00e4ger Gunda. D\u00e4r fanns berg i dagen och skrot. Och en liten s\u00e4lg som idag v\u00e4xt till ett tr\u00e4d.<\/p>\n

Jord fyllde de p\u00e5, liksom plattor att g\u00e5 p\u00e5, st\u00f6rre stenar som avgr\u00e4nsare och r\u00f6tt grus av typisk \u00e5l\u00e4ndskt rapakivigranit. Bergytor som l\u00e5g \u00f6ppet i dager bevarades. V\u00e4stsidan uppfattas nu inte bara som variationsrik och st\u00f6rre \u00e4n den egentligen \u00e4r utan ocks\u00e5 som lummig.<\/p>\n

\"Utsikt

Utsikt mot \u00f6ster. Genom att f\u00f6nstren sitter l\u00e5gt skapas n\u00e4rhet mellan ute och inne.<\/p><\/div>\n

V\u00e4xter fr\u00e5n naturen<\/h5>\n
\"I

I springorna mellan markteglen p\u00e5 entr\u00e9torget f\u00e5r smultronen frodas. Mumsigt och snyggt.<\/p><\/div>\n

\"I

I den v\u00e4stra tr\u00e4dg\u00e5rden, d\u00e4r kv\u00e4llssolen lyser, har Folke och Gunda bevarat de bergsytor som g\u00e5r i dagen. Uteplatsen mynnar direkt mot tr\u00e4dg\u00e5rden, maten serveras direkt\u00a0 fr\u00e5n k\u00f6ket.<\/p><\/div>\n

Hur \u00e4r v\u00e4xterna valda? Svaret dr\u00f6jer, det \u00e4r egentligen inget de reflekterat djupt \u00f6ver.<\/p>\n

\u2013 De som \u00e4r vanligt f\u00f6rekommande och inte sk\u00f6tselkr\u00e4vande, s\u00e4ger Gunda. F\u00f6rst var vi inriktade p\u00e5 de som finns h\u00e4r naturligt, som oxelr\u00f6nn. Och s\u00e5dana som kommer n\u00e5gonstans ifr\u00e5n, har en historia.<\/p>\n

Hon ger exempel. Havtorn \u00e4r vildv\u00e4xande p\u00e5 \u00c5land, ormbunkarna i passagen mellan \u00f6stra och v\u00e4stra tr\u00e4dg\u00e5rdarna har sitt ursprung i \u00f6gruppens skogsmarker, samma g\u00e4ller h\u00e4ggen. Cikorian i kryddlandet kommer fr\u00e5n en strand i Ystad, boken var som liten en planta i K\u00f6penhamn. Till och med invasiva perenner som randgr\u00e4s och parkslide anv\u00e4nder de, f\u00f6r sin frodighets skull.<\/p>\n

\"I

I den v\u00e4stra delen \u00f6ppnar sig ett minilandskap av sten och gr\u00f6nska.<\/p><\/div>\n

Utematplats och v\u00e4xthus<\/h5>\n

Utematplatsen \u00e4r en genial konstruktion, bel\u00e4gen i kv\u00e4llssolen och placerad s\u00e5 att mat och bestick kan langas direkt inifr\u00e5n k\u00f6ket.<\/p>\n

\u2013 V\u00e5r f\u00f6rsta uteplats l\u00e5g p\u00e5 \u00f6stra sidan, en kv\u00e4llsplats med tak och ribbstaket, ber\u00e4ttar Gunda. S\u00e5 sm\u00e5ningom anlade vi den nya p\u00e5 v\u00e4stra sidan. V\u00e4ldigt beh\u00e4ndigt, och dukningen kan man sk\u00f6ta genom f\u00f6nstret.<\/p>\n

\"V\u00e4xthuset

V\u00e4xthuset \u00e4r riktad mot s\u00f6der. P\u00e5 dess norrsida \u00e4r v\u00e4ggen murad, det j\u00e4mnar ut v\u00e4rmen \u00f6ver dygnet.<\/p><\/div>\n

\"Parkslide

Parkslide, Reynoutria japonica,\u00a0<\/em>\u00e4r k\u00e4nd som notoriskt invasiv. Hos Folke och Gunda h\u00e5lls den mellan h\u00e5rdlagda ytor, och snygg \u00e4r den.<\/p><\/div>\n

Kring 1985 var det dags f\u00f6r v\u00e4xthus, men alls ingen ink\u00f6pt standardvariant. Mot norr fick v\u00e4ggen best\u00e5 av en stenmur, den j\u00e4mnar ut v\u00e4rmen \u00f6ver dygnet. Taket sluttar mot s\u00f6der, den glasade delen har formen av en triangel, Gunda f\u00f6rklarar att det var av praktiska sk\u00e4l, n\u00e5got tr\u00e4d och n\u00e5gon sten de anpassade utformningen till. V\u00e4xthuset \u00e4r dessutom neds\u00e4nkt tv\u00e5 trappsteg i marken.<\/p>\n

\u2013 Det blir ett mer ombonat, avgr\u00e4nsat rum. Plus att n\u00e4r man g\u00e5r in har man v\u00e4xter i \u00f6gonh\u00f6jd utanf\u00f6r, avslutar arkitekten Gunda.<\/p>\n

\"I

I v\u00e4xthuset kan man b\u00e5de arbeta och njuta \u00f6ver en kopp te. Krukorna \u00e4r sj\u00e4lvbevattnande av den typ som f\u00f6rr anv\u00e4ndes p\u00e5 kontor.<\/p><\/div>\n

Folke och Gundas karakt\u00e4rsv\u00e4xter<\/a><\/h5>\n
Folke och Gundas sex b\u00e4sta arkitektr\u00e5d<\/a><\/h5>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tv\u00e5 verkstadsbyggnader, en plan av oljegrus och en baksida med skrot och berg i dagen, det var utg\u00e5ngsl\u00e4get. Nu en stadsidyll med en morgon- och en kv\u00e4llstr\u00e4dg\u00e5rd. Vi \u00e4r hemma… <\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-11581","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/11581","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=11581"}],"version-history":[{"count":32,"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/11581\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":11651,"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/11581\/revisions\/11651"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/rosenholm.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=11581"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}