Trädgård à la Rosenholm

Perennerna som tål nästan allt

Text: Ann-Christin Rosenholm
Bild: Dan Rosenholm

Det finns många perenner som är fantastiskt tacksamma. Man sätter ner dem och vattnar vid torka så länge plantan är nyplanterad. Sedan behöver man inte göra så mycket mer än att vänta på att de växer och frodas. Visst kan det vara bra med lite gödsel, men de här växterna klarar sig också ganska bra på det som naturligt finns i jorden. De är inga finsmakare med pretentiösa krav på vad de får sig till livs utan utvecklar sig även utan att vi gör oss stora ansträngningar. Skönt när man inte har tid att pyssla om växterna, bra när man är nybörjare och trevligt även för alla erfarna trädgårdsodlare som snabbt vill få till ymniga planteringar.

En del av de här perennerna är väldigt spridningsbenägna och starkväxande. Det är just därför de inte har några problem att klara sig också på ogästvänliga ställen. De är räddarna i nöden som kan planteras där inget annat trivs. Man ska bara tänka på att inte plantera dem i rabatter ihop med mer ömtåliga växter. Där tar de över och konkurrerar ut svagväxande perenner. Däremot kan man mycket väl skapa en rabatt enbart med perenner av det lite tuffare slaget. Så får de slåss med varandra om utrymmet bäst de vill. Kanske med en uppgrävning av de mest spridningsbenägna någon gång emellanåt.

Andra tåliga perenner är inte alls lika farliga på att sprida sig. Visst breddar de sin tuva i rabatten och visst kan det dyka upp några nya fröplantor där man kanske inte vill ha dem. Men det är ändå begränsat och lätt att kontrollera även i en rabatt med andra perenner.

Här presenterar vi tio fina och tåliga perenner som det är näst intill omöjligt att misslyckas med. En del passar bra i rabatten medan andra helst ska odlas för sig själva eller tillsammans med andra perenner som kan matcha deras framfusighet.

Rosenplister, Lamium maculatum

Rosenplister, Lamium maculatum

Rosenplister, Lamium maculatum, hör definitivt till den kategori som sprider sig för våldsamt för att passa i en rabatt med mer ömtåliga växter. Däremot passar de mycket bra som marktäckare under buskar, träd och storvuxna perenner. Jag använder också rosenplister flitigt för att täcka bar jord på omöjliga ställen där inget annat vill växa. Den är helt fenomenal på att anpassa sig till skiftande förhållanden och kan växa i både sol och skugga. Bladen är vitgrön-variegerade och på en del sorter är de nästan helt vita vilket gör dem till ett uppseendeväckande och attraktivt inslag. Själv har jag inte kunnat motstå att plantera dem ihop med lungört som har vitprickiga blad och brokfunkia med grönvit-brokiga blad. Som pricken över i har jag planterat in en annan rabattmarodör: randgräs. Det har blivit en jättefin kombination som leker med alla de olika typerna av vitgröna blad. Och då kan det vara värt besväret att man får sticka ner handen då och då för att rycka bort lite av de två värstingarna. Det är främst för bladen man odlar rosenplister, men den får små läppblommor till och från under maj–augusti. De finns i olika nyanser av lila, rosa, vitt och till och med purpur beroende på sort. Den blir 15–30 cm hög och räknas som härdig. Sprider sig med korta utlöpare och självsår sig lätt så att man får plantor med lite olika utseende på blad och blommor.

Nunneört, Pseudofumaria lutea

Nunneört, Pseudofumaria lutea

Nunneört, Pseudofumaria lutea, ser liten och näpen ut, men skenet bedrar för det här är en riktig tuffing som sprider sig ganska så ymnigt med frön. Fast det brukar inte bli några större problem för den är enkel att rycka upp om den slagit sig ner på något oönskat ställe. Den har ett ljusgrönt flikigt bladverk som är aningen blågrönt på undersidan. Rotsystemet är skört så man ska vara försiktig när man planterar den eller flyttar självsådda plantor. Själv är jag mycket förtjust i den och gläds åt alla små plantor som tittar upp här och var, men man ska vara medveten om att en del rynkar på näsan åt den just för att den sprider sig så villigt. Precis som rosenplistret är den en stor tillgång på platser där inget annat vill ta sig. Det får bara inte vara alltför torrt. Blomningstiden är mycket lång med tanke på att det är en perenn. Den blommar nästan oavbrutet från maj till september med klargula små blommor i täta klasar. Trivs i sol–skugga och klassas som härdig. Blir 20–30 cm hög. På den vänstra delen av muren växer storblommig murreva, Cymbalaria pallida, en utmärkt partner till nunneörten.

Jättedaggkåpa, Alchemilla mollis

Jättedaggkåpa, Alchemilla mollis

Jättedaggkåpa, Alchemilla mollis

Jättedaggkåpa, Alchemilla mollis

Jättedaggkåpa, Alchemilla mollis, är en tålig perenn som passar också i rabatter. Den har ett marktäckande växtsätt och självsår sig men plantorna är enkla att ta bort. Och det finns många vänner som gärna tar emot ett exemplar för det här är en väldigt trevlig perenn som ger stämning både med och utan blommor. Bladen är runda, svagt flikade, något ludna och lite skålformade. De blir särskilt vackra när det regnat eller kommit dagg och vattendropparna ligger kvar som genomskinliga pärlor som på bilden ovan. Jättedaggkåpan kan växa i såväl sol som skugga och den går bra på de flesta jordar bara de inte är för torra. Blommar under några veckor i juni–juli med skyar av gröngula blommor. Är mycket härdig och blir ca 40 cm hög. På bilden till höger växer jättedaggkåpor tillsammans med strutbräken, Matteuccia struthiopteris, runt en liten upphöjd fontän. Trädet är en näverhägg, Prunus maackii.

Praktbetonika, Stachys macrantha

Praktbetonika, Stachys macrantha

Praktbetonika, Stachys macrantha, har dekorativa avlånga blad med tydlig ådring. Det här är en typisk rabattväxt som är tålig och lättodlad och håller sig ganska snällt på sin plats. Den får rosalila blommor i upprätta kolvar i ett par veckor under juni–juli. Sorten ’Superba’ får mörkare och större blommor. En mycket härdig perenn som trivs i både sol och skugga. I alltför skuggiga lägen blir dock blomningen sparsammare. Höjd 40 cm.

Gullris, Solidago

Gullris, Solidago

Gullris, Solidago, finns i flera olika arter och sorter. Den är vanlig i gamla torpträdgårdar och kan leva kvar där lång tid efter att platsen övergivits. Ofta förvildas den och ger sig iväg utanför trädgården. Det finns även en inhemsk art som växer vilt. Höstgullris, Solidago gigantea, är sedan gammalt vanlig i svenska trädgårdar, men om man går till plantskolan för att köpa gullris är det troligast man får tag i någon av de många nyare hybriderna som ingår i det som kallas Canadensis-gruppen. De är ofta bättre än de gamla sorterna eftersom de har ett robustare växtsätt och inte sprider sig lika aggressivt. De små gula blommorna som kommer i augusti–september sitter tätt samlade i stora plymer. En mycket härdig växt som blir 30–100 cm hög beroende på sort. På bilden ackompanjeras gullriset av silvrig vitmalört, Artemisia ludoviciana, och höstsilverax, Actaea simplex ’Brunette. En iögonfallande färgcocktail i sensommarrabatten!

Toppklocka, Campanula glomerata

Toppklocka, Campanula glomerata

Toppklocka, Campanula glomerata, är en riktig mormorsväxt. Den passar bra tillsammans med prästkragar, blågull och andra gammaldags växter av det tuffare slaget, för toppklockan är inte den som håller sig på sin plats utan den sprider sig gärna i rabatten och kan mycket väl komma på att vandra vidare ut i gräset. Om man vill kan man plantera den i en blomsteräng. Toppklockan räknas som härdig. Den blommar med vackra blålila klockor i juni–juli och trivs allra bäst i sol till lätt skugga. Väljer man sorten ’Alba’ är blommorna i stället vita. Den rena arten blir ungefär 40 cm hög, men det finns sorter med höjder allt emellan 15 och 70 cm.

Randgräs, Phalaris arundinacea ’Picta’

Randgräs, Phalaris arundinacea ’Picta’

Randgräs, Phalaris arundinacea ’Picta’, sprider sig med underjordiska utlöpare och kan bli som ett ogräs om man planterar det på fel plats. Det bästa är om den får växa någonstans där området är tydligt avgränsat så att den inte har möjlighet att komma hur långt som helst. Låt randgräset begränsas av till exempel gräsmattan eller en mur som till höger i bilden. Visst kan man låta den växa ihop med andra perenner, men det ska då helst vara såna som är ganska starkväxande och robusta själva om man inte vill ha extra jobb med att hålla efter randgräset. Allra bäst trivs randgräset i fuktig jord och det är också under såna omständigheter som den sprider sig som mest. Det är ett mycket vackert gräs med grön- och vitrandiga blad. Hur mycket som är vitt respektive grönt varierar så det kan vara idé att titta på plantan ordentligt innan man köper den. Mycket härdigt och blommar i juni–juli. Grässtråna blir knappt en meter höga, men med sina vackra blomvippor kan randgräset bli upp emot 1,5 m högt.

Praktlysing, Lysimachia punctata

Praktlysing, Lysimachia punctata

Praktlysing, Lysimachia punctata, finns det väl knappast någon som har undgått att se. Det är en av de allra vanligaste trädgårdsperennerna. Lite tråkig eftersom den syns så ofta kan en del tycka, men den är oerhört tacksam och kan verkligen sätta färg på trädgården med sina gula blomspiror när de slår ut i mitten av juli. Men undvik att plantera den i finrabatten tillsammans med ömtåligare perenner utan låt den i stället få husera någonstans där det inte gör så mycket att den sprider sig. Det här är en mycket härdig perenn som går i både sol och skugga, men trivs bättre om det inte är alltför mörkt. Blir ungefär 80 cm hög. För den som vill ha något som är både ovanligare och lägre finns sorten ’Alexander’ med effektfullt vitkantade blad.

Häxört, Circaea alpina

Häxört, Circaea alpina

Häxört, Circaea alpina, växer vild i nästan hela landet, men den är inte så vanlig i trädgårdssammanhang ännu. Men den kommer säkert att bli det, för den är fantastiskt tacksam och verkar kunna trivas nästan var som helst. I naturen växer den i kärr och fuktiga skogsområden där det är ganska skuggigt, men vid försök har den visat sig gå alldeles utmärkt att odla i soliga lägen på vanlig trädgårdsjord. Den breder ut sig och bildar en fin bladmatta som kan användas som underplantering till höga perenner som är kala nedtill. Blommar med små vita blommor i juli–augusti och går att odla i hela landet. Blir ca 20 cm hög.

Ormöga, Omphalodes verna

Ormöga, Omphalodes verna

Ormöga, Omphalodes verna, täcker snabbt marken med sina avlånga blad. Den passar mycket bra som marktäckare under buskar och träd och på ställen där man vill trolla bort bar jord. Räknas som halvhärdig, vilket kan göra den lite knepigare att övervintra i högre zoner. Blommorna som kommer redan i maj är älskligt söta. Vanligaste färgen är blå, men sorten ’Alba’ som syns på bilden har rent vita blommor. Den anses som mindre starkväxande än arten. Det finns även en sort som heter ’Grandiflora’ som har större blommor. Ormöga blir ca 15 cm hög.