Så här såg det ut då jag vaknade för några timmar sedan. Ni vet ordspråket att aprilsnö är som fåragö, i det här fallet skulle jag föredra värme, solsken och hönsgödsel på påse.
Förra söndagen kunde Ann-Christin sätta sig vid det lilla bordet på den lilla stolen och inta frukosten i vårsolens ljumma sken. Tre kvällar i rad grillade vi och åt utomhus till långt in på kvällen. Min dotter och jag gjorde i ordning fyra nya pallkragar för potatis och grönsaker. Fyllde på jord och allt. Hon undrade om vi inte skulle så och plantera. Nix, sa jag, det är för tidigt. Det är meningslöst att göra något innan mitten på maj här i Uppland, det kan fortfarande komma snö och bli kallt.
Har man levt hela sitt liv i mellansvenskt, och i mitt fall tidigare norrländskt, klimat vet man att bakslagen på våren kan vara svåra. Snö i maj är inget konstigt, och inte speciellt skadligt för växtligheten. Värre är när frosten slår till ända in i juni. Har man då planterat grönsaker och, inte minst, potatis för tidigt måste man springa omkring som en tätting för att täcka och skydda när den nattliga kylan slår till. Är man dubbelarbetande föräldrar på heltid är det lagom kul en vardagkväll.
Den rutinerade odlaren vet att det är bättre att sätta för sent än för tidigt. De flesta grönsaker kommer ikapp snabbt i varm jord. Vill man ha potatis till midsommar så visst går det, men då måste man vara beredd att lägga ner jobbet. Döm om min förvåning då experten i Odla i P1 för ett par dagar sedan pratade om allt hon, som det verkade, redan planterat i sina grönsaksland. Det gjordes utan att hon varnade för att det kommer bakslag och faktiskt finns mycket att förlora och lite att vinna på tidig sådd. Hon bor ännu längre upp i Uppland än jag.
Jo jag glömde att påpeka att ogräsen får det svårare om man sår grönsakerna senare. Och att det trots allt är bara så vackert med snön i det gröna, eller hur. Läs förresten gårdagens inlägg om ‘Accolade’ och om ett mer planenligt bakslag tidigare under säsongen.